torsdag 23 maj 2013

Silva League final, ESC, NORT och töntskada

Sista Silva League-helgen bjöds Timrå-terräng med detaljrik karta och ännu detaljsrikare terräng och fruktansvärt fint väder. Var laddad för medeldistansen och trots ett hormonellt utbrott timman innan start höll jag mig samman och orienterade hyggligt förutom en osäkerhet på 5an (där jag inte fick ihop terräng och karta) samt en onödig riktningsbom till k15. Här GPS! Skulle gärna få löpa om denna bana och va i kanonslag. Saknar fortfarande den känslan i år.
they call me underbettet...
Min mage sa ifrån senare på kvällen och jag va rätt utslagen till en av årets tv-höjdpunkter; Eurovison song contest! Så utslagen att jag inte ens såg färdigt bidragen. Typiskt. Men sammanfattningsvis var det lite sådär i år. Inget som riktigt fastnade men gillade att få höra Anouk i ballad och underhållningsvärdet på Rumäniens framförande var skyhögt.
asså detta...
När jag vaknade på söndagsmorgonen var det inte riktigt långdistans orientering kroppen var sugen på. Men jag preppade mig med mat och vatten och gel till skogen. Skubbade iväg 12 sekunder efter Emma J med planen att så småningom gå ikapp och få lite draghjälp. Var hack i häl till k2 där det va mycket lurigt. Där dök också lite förvånande v både Tanja och Nadja upp. Tanja satte sedan av i ett furiöst tempo utför hygget. Jag försökte hänga på men ganska fort insåg jag att jag inte hade kicken i benen och framförallt inte hann orientera ett enda dugg i det tempot. Trampade sen ner i ett surdrag till midjan och var då definitivt avhänd av både Tanja och Emma. Försökte trycka på själv uppför mot k3 men när jag närmade mig kontrollen stämde plötsligt ingenting. Det var gult och öppet och en sten. Jag stannade och försökte läsa in mig. Sprang tillbaka lite. Minuter.... Sen började jag röra mig mer söderut och såg jag Nadja och Anna Persson längre bort ta kontrollen. Så då fick jag den med. Men hade gärna reviderat kartan lite i sluttningen där.. Ut från 4an insåg att min definition var borta och att det inte fanns nån på kartan och att jag var trött. Lite för trött. Bestämde mig för att ta hjälp av Annas rygg. Inte mitt favorittillstånd att ligga bakom och inte ta initiativ men jag ville inte få felstämplat heller. Dock önskar jag i efterhand att jag tittat mer på långsträckan för jag tyckte det kändes konstigt när vi helt plötsligt svängde av åt höger utför backen på en släpstig. Denna fanns inte på kartan och det parallellfelet försämrade vägvalet mycket. Värst var att vi i och med detta inte passerade nån vätska. Jag tog gel ändå men det va inte gott. Småknackigt fram till varvnigen och tappade Anna ett tag men gick ikapp på sista slingan. Om det var taktik att släppa förbi mig vet jag inte - men till näst sista kände jag mig stark och drog om och sen utför backen... men alldeles för brant så Anna kunde passera mig ovanför och jag la ner ambitionen att spurta. Inget jättekasst lopp men kroppen va inte med i matchen och då blev orienteringen lidande. GPS jaktstart !

Dock har det varit 6 tävlingshelger nu på raken och jag har i princip inte gjort ett enda dåligt lopp och har aldrig gjort en så här jämn vårsäsong förut. Och trots den något dalande löpformen på slutet har jag visat att jag är en av de bästa medeldistanslöparna i det här landet. Vilket jag håller högt. Nu blir det ingen VM-medel för mig i dagsläget (?) men väl en vecka med NORT och man vet aldrig var det leder.. Kul ska det bli i alla fall.

Uppladdningen inför NORT började dock lite oturligt med en "tönt-skada" i måndags. Jag va ute o jogga i godan ro när jag helt plötsligt halkade i lera uppför en knalle. Gjorde lite ont ner mot foten i vaden men jag fortsatte för det kändes inget sen. I tisdags skulle jag köra styrka, tänkte inte nämnvärt på foten, hoppa 5 vristhopp sen gick det inte mer... kunde inte springa på kvällen och ej heller igår. Troligen fått en liten sträckning/bristning i området utsida fot mellan knölen och hälsena. Känns som att löpa med en stukning. Ömmar. Så schemat blir omlagt till alternativ verksamhet fram till söndag då jag ska försöka springa igen. Trist för jag hade en känsla av pigghet i tisdag som va härlig. Samtidigt lika bra att stoppa nu så jag förhoppningsvis är sprillans ny igen till NORT.

Så cykel, våtväst och dans till detta så länge:


o så Beyonce... 6 days and counting....

torsdag 16 maj 2013

Hemmaterräng..

..is a blesssing and a curse. Jag älskar Kilsbergen. De har alltid känts som "mitt" ställe efter att spenderat otaliga timmar där som liten. När jag är hemma i Örebro är det alltid dit jag vill. Sen jag började orientera blev relationen ännu snäppet bättre. Jag har väntat på att få springa en värdetävling i medeldistans i dessa berg sen jag blev elitlöpare. Förra året stod det klart att jag skulle få chansen på 2013 års kristi Himmelsfärds helg. En Silva League-tävling i medeldistans i Lockhyttan. Såklart jag spände bågen. Jag kan ju det här. Det va i alla fall vad precis "alla" (såklart i ren vänlighet) sa till mig i 2 veckors tid inför denna tävling. Jag blev nervös och såg till att ta det lugnt inför och inte tappa energi.

En sprint i Kumla med bästa sprint-framförhållningen i år (säger kanske inte mycket men för mig var det ett framsteg) avverkades först på torsdagen innan. Var vid gott mod och kroppen funkade hyggligt. Fredagen var solig och jag joggade, dansade och var på föreläsning. Funderade inte så mycket på kommande dag. På kvällen var jag ändå väldigt trött. Dock kände jag inget av detta på väg till start på lördagen och var mentalt lugn och nöjd med att ha prickat startplatsens lokalisering. Så iväg och plockade ettan utan problem. Sen förväntad långsträcka utför till sluttningskontroll. Hade en plan att ta den uppifrån den tydliga brantkanten och genomförde bra med viss inbromsning vid sista säkra. Sen följde 2 lätta sträckor innan en ny sluttningskontroll, där jag åter blev lite defensiv in mot kontrollen men ändå fick den perfekt. Såg ut från kontrollen Helena Karlssons rygg och blev något störd i fokuset. Funderade om jag verkligen gått rakt ut från 5an och stannade en bit från k6 där jag kände mig osäker för att läsa in. Några sekunder gick men jag styrde sen rätt och plockade skärmen. Upp mot 7an såg det svårt ut och jag fick inga detaljer som jag ville. Det ljusgula var ej tydligt och en otrygghetskänsla infann sig när jag strax därpå insåg att "jag behöver ju bara gå kompass till högsta punkten". När jag konstaterat detta struntade jag i otydliga punkthöjder och branter och tryckte på upp mot k7. Åter en bra skärmtagning. Mot 8an gick jag lite väl rakt på, optimistiskt trodde jag mig få dubbelstenarna innan kontrollen, men de var några andra och istället spikade jag herrarnas skärm vid punkthöjden söder om vår k8. Läste dock in mig snabbt och tog mig uppåt. Efter 8an hade vi en långsträcka och här hände nåt. Plötsligt kändes kroppen vidrigt tung. Jag vet ju att det kan va tungt i Kilsbergen, men det va som att jag kämpade så att det låste sig. Slet på mot detta resten av banan. Orienteringen var ganska enkel från k9 och in till mål men jag fick bita ihop allt jag hade för att inte bara sätta mig ner. Plockade de sista kontrollerna (varav förvarningen där mamma och Crilla satt och professionellt inte rörde en min) och spurtade något groggy in mot mål. Som 6a och andra svenska i tävlingen. Ett resultat jag är nöjd och stolt över utefter förutsättningarna. Självklart hade jag önskat få känna något av ett flyt även i löpningen och springa mot plågan på ett "gött" sätt men denna dag tog nog anspänningen överhanden.

Söndagens långdistans blev därefter. Orkade springa på fram till varvningen men gjorde en taktiskt miss i att inte ta gel innan backen upp till Lockhyttemasten. Väl uppe i den fantastiska vita skogen var jag ett vrak som precis orkade följa Johanna Sanderi som jag fångat upp vid k5. Vid diamantens näst sista orkade jag inte lyfta blicken och missade att se en skärm, blev av med sällskapet och fick tugga ensam. Blev något piggare mot slutet - men då var det ju utför också. Lyckades missa sista kontrollen. Typ så i huvet... Men men kroppen har jobbat bra i 5 intensiva tävlingshelger. Att få en liten dipp måste va ok. Laddar om till Sundsvall och hoppas få tillbaka steget.
Crilla sprang för övrigt D21E1 medeldistansbanan på söndagen. Fokuserad på en sak: att slå min sträcktid till förvarningskontrollen. Resultat Maria vs Crilla 0-1 (54 respektive 52 sek). Det finns alltid att jobba på - härligt!

tisdag 7 maj 2013

10mila13, SAIKeKlubben, 10mila14 och en svunnen tid..

Har alltid gillat stafett men sen jag kom till SAIK 2009 har jag fått en närmast osund kärleksrelation till det hela. Det som hände främst 2009 var att jag helt plötsligt befann mig i täten på en av världens största stafetter och sprang som om jag inte gjort annat. Vann sträckan och förde upp SAIK till en 3e plats inför avslutningssträckan. Den kicken jag fick då är som en drog, man vill bara ha mer. Jag har haft privilegiet att springa många stafetter efter detta i tät och gjort hyggliga och bra löp, dock inte i närheten av 2009. Dit vill jag igen.

SAIK har en stafett-pepp som är fantastisk och i år ställde vi - trots ett antal skador och graviditeter - 4 lag på startlinjen i damkavlen, samt 1 damlag i herrkavlen. Det är fint! Tyvärr påverkade skador och graviditeter vårt första lag också men vi hade ändå ett peppat och redo lag med Erika, Emma, Märta, Anastacia och mig. Brudarna sprang stabilt och bra - Erika var inne med draget, Emma var inte så nöjd med första delen av banan men sen, Märta slet som ett djur och Anastacia höll ställningarna och skickade ut mig med Tove Alexandersson i hasorna. Så jag fick börja med att springa jättefort på stig - min bästa egenskap =), men det gick bra. Vi hade dock inte samma gaffel och efter att ha plockat min första så såg jag henne inte mer. Däremot plockade jag upp Linnés andralag med Inga Ka efter bara några kontroller. Vi sprang sedan och kampades resten av banan. Tog inte alltid samma vägval men kom ändå ihop hela tiden in mot kontroller. Jag upplevde dock att Inga var riktigt stark löpmässigt och jag hade inget att sätta emot in från sista men jag var hyfsat nöjd med orienteringen (gps från det hela).

Vi landade en 26e plats tillslut (efter Linné ettan diskats). Det är ett absolut godkänt resultat för ett lag med två juniorer, en reserv, en halv- och en helsatsande senior. Och det var kul att springa men jag saknade lite att brottas om topplaceringar. Jag hoppas vi kan bli ännu bättre till Jukola och på sikt skitbra! Det är ju inget tvivel om att viljan finns där, exempelvis så sprang Erika startsträckan en gång till - fast i herrkavlen och Märta tog sig an långa natten (som blev långa dagen).

MEN det i mina ögon mest imponerande denna helg är SAIKs 4e lags avslutare Therese Alfredsson. Som förutom sitt UK-ansvar i helgen, gick i mål strax innan klockan 21 efter att ha avverkat 110min i skogen, bara timmar senare drog hon på sig nattlampan och sprang ut på tiomilakavlens 4 sträcka och kom i mål 233 minuter senare. Det är 3 timmar och 53 minuter. "Det är laget före jaget" som Therese twittrade. En stående ovation hade här varit på sin plats, men då detta bara är text får jag applådera med bokstäver och gratulera mig själv; att jag får vara klubbkamrat med en människa med denna fina attityd och vara en del av ett sådant gäng stafettbrudar. TACK!

(foto: mats lindqvist)

till 10mila-arrangörerna: 

Mycket bra:

  • banor - orientering ända in!! 
  • terrängen - superfin! 
  • TC - närhet! 
  • tv-sändningen - classy!

Mindre bra:

  • skyltningen vid stora vägen - en ensam skärm, så lockar man inte folk till sporten 
  • prisbordet - som vanlig obefintligt, pinsamt


Nu är det ett år kvar till 10mila på Ränneslätt i Eksjö. Arrangörerna har till nästa år förändrat herrkavlen men väntat och trist nog till synes inte ett finger (?) gällande damkavlen. I alla fall spenderade jag mina 1998-2002 där tillsammans med den beryktade "gräddan-på-moset"-generationen (82orna) och massa andra fina människor. Vi var 12 st så om man fick ta ut ett dream team skulle det kanske kunna se ut så här:

sträcka gaffling km
1         ja         8,5          Renen (Fredrik Martinsson)
2         ja         8,5          Beiran (Caroline Green)
3         nej       13           Ollonet (Petter Ottevik)
4         ja         11,5        Pastorn (Maria Magnusson)
5         ja         11,5        Kajsa-Bajsa Nilsson
6         nej       16,5        Puffen (Isak Bergman)
7         ja         8             Uggla (Lina Persson)
8         ja         12,5        Flamingo (Johanna Öberg)
9         ja         16           Lemuren (Erik Lennartsson)
10       ja         8             Porris (Sara Grenmark)

COACH: Fröken Fiff (Hanna Kerkmeester) Sång o speleman: Björn Norell
på den tiden..
Eller så ses vi bara och kör röda-vita rosen i Guppabackarna?