Silva League final, ESC, NORT och töntskada

Sista Silva League-helgen bjöds Timrå-terräng med detaljrik karta och ännu detaljsrikare terräng och fruktansvärt fint väder. Var laddad för medeldistansen och trots ett hormonellt utbrott timman innan start höll jag mig samman och orienterade hyggligt förutom en osäkerhet på 5an (där jag inte fick ihop terräng och karta) samt en onödig riktningsbom till k15. Här GPS! Skulle gärna få löpa om denna bana och va i kanonslag. Saknar fortfarande den känslan i år.

they call me underbettet...

Min mage sa ifrån senare på kvällen och jag va rätt utslagen till en av årets tv-höjdpunkter; Eurovison song contest! Så utslagen att jag inte ens såg färdigt bidragen. Typiskt. Men sammanfattningsvis var det lite sådär i år. Inget som riktigt fastnade men gillade att få höra Anouk i ballad och underhållningsvärdet på Rumäniens framförande var skyhögt.

asså detta...

När jag vaknade på söndagsmorgonen var det inte riktigt långdistans orientering kroppen var sugen på. Men jag preppade mig med mat och vatten och gel till skogen. Skubbade iväg 12 sekunder efter Emma J med planen att så småningom gå ikapp och få lite draghjälp. Var hack i häl till k2 där det va mycket lurigt. Där dök också lite förvånande v både Tanja och Nadja upp. Tanja satte sedan av i ett furiöst tempo utför hygget. Jag försökte hänga på men ganska fort insåg jag att jag inte hade kicken i benen och framförallt inte hann orientera ett enda dugg i det tempot. Trampade sen ner i ett surdrag till midjan och var då definitivt avhänd av både Tanja och Emma. Försökte trycka på själv uppför mot k3 men när jag närmade mig kontrollen stämde plötsligt ingenting. Det var gult och öppet och en sten. Jag stannade och försökte läsa in mig. Sprang tillbaka lite. Minuter.... Sen började jag röra mig mer söderut och såg jag Nadja och Anna Persson längre bort ta kontrollen. Så då fick jag den med. Men hade gärna reviderat kartan lite i sluttningen där.. Ut från 4an insåg att min definition var borta och att det inte fanns nån på kartan och att jag var trött. Lite för trött. Bestämde mig för att ta hjälp av Annas rygg. Inte mitt favorittillstånd att ligga bakom och inte ta initiativ men jag ville inte få felstämplat heller. Dock önskar jag i efterhand att jag tittat mer på långsträckan för jag tyckte det kändes konstigt när vi helt plötsligt svängde av åt höger utför backen på en släpstig. Denna fanns inte på kartan och det parallellfelet försämrade vägvalet mycket. Värst var att vi i och med detta inte passerade nån vätska. Jag tog gel ändå men det va inte gott. Småknackigt fram till varvnigen och tappade Anna ett tag men gick ikapp på sista slingan. Om det var taktik att släppa förbi mig vet jag inte - men till näst sista kände jag mig stark och drog om och sen utför backen... men alldeles för brant så Anna kunde passera mig ovanför och jag la ner ambitionen att spurta. Inget jättekasst lopp men kroppen va inte med i matchen och då blev orienteringen lidande. GPS jaktstart !

Dock har det varit 6 tävlingshelger nu på raken och jag har i princip inte gjort ett enda dåligt lopp och har aldrig gjort en så här jämn vårsäsong förut. Och trots den något dalande löpformen på slutet har jag visat att jag är en av de bästa medeldistanslöparna i det här landet. Vilket jag håller högt. Nu blir det ingen VM-medel för mig i dagsläget (?) men väl en vecka med NORT och man vet aldrig var det leder.. Kul ska det bli i alla fall.

Uppladdningen inför NORT började dock lite oturligt med en "tönt-skada" i måndags. Jag va ute o jogga i godan ro när jag helt plötsligt halkade i lera uppför en knalle. Gjorde lite ont ner mot foten i vaden men jag fortsatte för det kändes inget sen. I tisdags skulle jag köra styrka, tänkte inte nämnvärt på foten, hoppa 5 vristhopp sen gick det inte mer... kunde inte springa på kvällen och ej heller igår. Troligen fått en liten sträckning/bristning i området utsida fot mellan knölen och hälsena. Känns som att löpa med en stukning. Ömmar. Så schemat blir omlagt till alternativ verksamhet fram till söndag då jag ska försöka springa igen. Trist för jag hade en känsla av pigghet i tisdag som va härlig. Samtidigt lika bra att stoppa nu så jag förhoppningsvis är sprillans ny igen till NORT.

Så cykel, våtväst och dans till detta så länge:

o så Beyonce... 6 days and counting....

Hemmaterräng..

..is a blesssing and a curse. Jag älskar Kilsbergen. De har alltid känts som "mitt" ställe efter att spenderat otaliga timmar där som liten. När jag är hemma i Örebro är det alltid dit jag vill. Sen jag började orientera blev relationen ännu snäppet bättre. Jag har väntat på att få springa en värdetävling i medeldistans i dessa berg sen jag blev elitlöpare. Förra året stod det klart att jag skulle få chansen på 2013 års kristi Himmelsfärds helg. En Silva League-tävling i medeldistans i Lockhyttan. Såklart jag spände bågen. Jag kan ju det här. Det va i alla fall vad precis "alla" (såklart i ren vänlighet) sa till mig i 2 veckors tid inför denna tävling. Jag blev nervös och såg till att ta det lugnt inför och inte tappa energi.

En sprint i Kumla med bästa sprint-framförhållningen i år (säger kanske inte mycket men för mig var det ett framsteg) avverkades först på torsdagen innan. Var vid gott mod och kroppen funkade hyggligt. Fredagen var solig och jag joggade, dansade och var på föreläsning. Funderade inte så mycket på kommande dag. På kvällen var jag ändå väldigt trött. Dock kände jag inget av detta på väg till start på lördagen och var mentalt lugn och nöjd med att ha prickat startplatsens lokalisering. Så iväg och plockade ettan utan problem. Sen förväntad långsträcka utför till sluttningskontroll. Hade en plan att ta den uppifrån den tydliga brantkanten och genomförde bra med viss inbromsning vid sista säkra. Sen följde 2 lätta sträckor innan en ny sluttningskontroll, där jag åter blev lite defensiv in mot kontrollen men ändå fick den perfekt. Såg ut från kontrollen Helena Karlssons rygg och blev något störd i fokuset. Funderade om jag verkligen gått rakt ut från 5an och stannade en bit från k6 där jag kände mig osäker för att läsa in. Några sekunder gick men jag styrde sen rätt och plockade skärmen. Upp mot 7an såg det svårt ut och jag fick inga detaljer som jag ville. Det ljusgula var ej tydligt och en otrygghetskänsla infann sig när jag strax därpå insåg att "jag behöver ju bara gå kompass till högsta punkten". När jag konstaterat detta struntade jag i otydliga punkthöjder och branter och tryckte på upp mot k7. Åter en bra skärmtagning. Mot 8an gick jag lite väl rakt på, optimistiskt trodde jag mig få dubbelstenarna innan kontrollen, men de var några andra och istället spikade jag herrarnas skärm vid punkthöjden söder om vår k8. Läste dock in mig snabbt och tog mig uppåt. Efter 8an hade vi en långsträcka och här hände nåt. Plötsligt kändes kroppen vidrigt tung. Jag vet ju att det kan va tungt i Kilsbergen, men det va som att jag kämpade så att det låste sig. Slet på mot detta resten av banan. Orienteringen var ganska enkel från k9 och in till mål men jag fick bita ihop allt jag hade för att inte bara sätta mig ner. Plockade de sista kontrollerna (varav förvarningen där mamma och Crilla satt och professionellt inte rörde en min) och spurtade något groggy in mot mål. Som 6a och andra svenska i tävlingen. Ett resultat jag är nöjd och stolt över utefter förutsättningarna. Självklart hade jag önskat få känna något av ett flyt även i löpningen och springa mot plågan på ett "gött" sätt men denna dag tog nog anspänningen överhanden.

Söndagens långdistans blev därefter. Orkade springa på fram till varvningen men gjorde en taktiskt miss i att inte ta gel innan backen upp till Lockhyttemasten. Väl uppe i den fantastiska vita skogen var jag ett vrak som precis orkade följa Johanna Sanderi som jag fångat upp vid k5. Vid diamantens näst sista orkade jag inte lyfta blicken och missade att se en skärm, blev av med sällskapet och fick tugga ensam. Blev något piggare mot slutet - men då var det ju utför också. Lyckades missa sista kontrollen. Typ så i huvet... Men men kroppen har jobbat bra i 5 intensiva tävlingshelger. Att få en liten dipp måste va ok. Laddar om till Sundsvall och hoppas få tillbaka steget.

Crilla sprang för övrigt D21E1 medeldistansbanan på söndagen. Fokuserad på en sak: att slå min sträcktid till förvarningskontrollen. Resultat Maria vs Crilla 0-1 (54 respektive 52 sek). Det finns alltid att jobba på - härligt!

10mila13, SAIKeKlubben, 10mila14 och en svunnen tid..

Har alltid gillat stafett men sen jag kom till SAIK 2009 har jag fått en närmast osund kärleksrelation till det hela. Det som hände främst 2009 var att jag helt plötsligt befann mig i täten på en av världens största stafetter och sprang som om jag inte gjort annat. Vann sträckan och förde upp SAIK till en 3e plats inför avslutningssträckan. Den kicken jag fick då är som en drog, man vill bara ha mer. Jag har haft privilegiet att springa många stafetter efter detta i tät och gjort hyggliga och bra löp, dock inte i närheten av 2009. Dit vill jag igen.

SAIK har en stafett-pepp som är fantastisk och i år ställde vi - trots ett antal skador och graviditeter - 4 lag på startlinjen i damkavlen, samt 1 damlag i herrkavlen. Det är fint! Tyvärr påverkade skador och graviditeter vårt första lag också men vi hade ändå ett peppat och redo lag med Erika, Emma, Märta, Anastacia och mig. Brudarna sprang stabilt och bra - Erika var inne med draget, Emma var inte så nöjd med första delen av banan men sen, Märta slet som ett djur och Anastacia höll ställningarna och skickade ut mig med Tove Alexandersson i hasorna. Så jag fick börja med att springa jättefort på stig - min bästa egenskap =), men det gick bra. Vi hade dock inte samma gaffel och efter att ha plockat min första så såg jag henne inte mer. Däremot plockade jag upp Linnés andralag med Inga Ka efter bara några kontroller. Vi sprang sedan och kampades resten av banan. Tog inte alltid samma vägval men kom ändå ihop hela tiden in mot kontroller. Jag upplevde dock att Inga var riktigt stark löpmässigt och jag hade inget att sätta emot in från sista men jag var hyfsat nöjd med orienteringen (gps från det hela).

Vi landade en 26e plats tillslut (efter Linné ettan diskats). Det är ett absolut godkänt resultat för ett lag med två juniorer, en reserv, en halv- och en helsatsande senior. Och det var kul att springa men jag saknade lite att brottas om topplaceringar. Jag hoppas vi kan bli ännu bättre till Jukola och på sikt skitbra! Det är ju inget tvivel om att viljan finns där, exempelvis så sprang Erika startsträckan en gång till - fast i herrkavlen och Märta tog sig an långa natten (som blev långa dagen).

MEN det i mina ögon mest imponerande denna helg är SAIKs 4e lags avslutare Therese Alfredsson. Som förutom sitt UK-ansvar i helgen, gick i mål strax innan klockan 21 efter att ha avverkat 110min i skogen, bara timmar senare drog hon på sig nattlampan och sprang ut på tiomilakavlens 4 sträcka och kom i mål 233 minuter senare. Det är 3 timmar och 53 minuter. "Det är laget före jaget" som Therese twittrade. En stående ovation hade här varit på sin plats, men då detta bara är text får jag applådera med bokstäver och gratulera mig själv; att jag får vara klubbkamrat med en människa med denna fina attityd och vara en del av ett sådant gäng stafettbrudar. TACK!

(foto: mats lindqvist)

till 10mila-arrangörerna: 

Mycket bra:

• banor - orientering ända in!! 
• terrängen - superfin! 
• TC - närhet! 
• tv-sändningen - classy!

Mindre bra:

• skyltningen vid stora vägen - en ensam skärm, så lockar man inte folk till sporten 
• prisbordet - som vanlig obefintligt, pinsamt

Nu är det ett år kvar till 10mila på Ränneslätt i Eksjö. Arrangörerna har till nästa år förändrat herrkavlen men väntat och trist nog till synes inte ett finger (?) gällande damkavlen. I alla fall spenderade jag mina 1998-2002 där tillsammans med den beryktade "gräddan-på-moset"-generationen (82orna) och massa andra fina människor. Vi var 12 st så om man fick ta ut ett dream team skulle det kanske kunna se ut så här:

sträcka gaffling km
1         ja         8,5          Renen (Fredrik Martinsson)
2         ja         8,5          Beiran (Caroline Green)
3         nej       13           Ollonet (Petter Ottevik)
4         ja         11,5        Pastorn (Maria Magnusson)
5         ja         11,5        Kajsa-Bajsa Nilsson
6         nej       16,5        Puffen (Isak Bergman)
7         ja         8             Uggla (Lina Persson)
8         ja         12,5        Flamingo (Johanna Öberg)
9         ja         16           Lemuren (Erik Lennartsson)
10       ja         8             Porris (Sara Grenmark)

COACH: Fröken Fiff (Hanna Kerkmeester) Sång o speleman: Björn Norell

på den tiden..

Eller så ses vi bara och kör röda-vita rosen i Guppabackarna?

skogsligans premiärhelg o WOW-peppen!

ett mess på fb från en gammal bekant gjorde min uppladdningsfredag totalfylld av allt annat än orienteringstankar. jag var helt uppe i varv i flera timmar med funderingar om "hur vi gör orienteringen till en inkluderande sport" vilket den på många sätt inte är idag. förhoppningsvis kommer jag skriva ett brinnande inlägg om detta senare men ni kan ladda upp med detta så länge: Sexualitet- en känslig fråga inom idrotten av Anette Önerud.

efter att ha djupandats några gånger så somnade jag iaf väl omhändertagen i familjen Janssons hus. lördagmorgon tog jag en promenix till en kulle och tittade på våren, schlätta och andades lite till. sen var det dags för långtävling i Tibroskog. jag hade svårt i början att läsa kartan, va som var upp och ner, vilket ledde till en lite defensiv inledning. sen gick det bättre men sprang nedanför jätteåsen en stund mot 4an vilket var ett  tidstapp då jag efter bara en liten bit ändå fick kliva upp för den pga bräsk. fjärilen gick ganska hyggligt, jag hade sällskap med Ines på den långa, men sen blev det ensamlöpning resten av banan. och efter fjärilen var karaktären mer "springa fort som fan". jag försökte trycka på men blev ganska trött och vimsade lite på några sträckor tyvärr där jag borde ha minimerat tidstapp istället. men kämpade mig runt till en hygglig 14e plats. borde kunnat optimera orienteringen bättre, särskilt när jag vet jag får kämpa med löpsträckorna. men men.. positivt att jag inte gör några stora misstag alls utan attt det snarare handlar om förfining. låg sen utslagen i vandrarhemssäng i 3 timmar. orkade inte ens åka med och äta. fick pizzan hemleverad. och daimtårta på det.

I vanlig ordning ger jag "plågad" ett ansikte (Foto: Mats Lindqvist) 

den vackra omgivningen på röda stallets B&B vägde tyvärr inte upp frukosten med cornflakes som enda alternativ för nötallergiker. jag köpte nån slags gel på tävlingen att äta innan. såg mer ut som leksaks-slajm än mat, men gick ner. startade sist och Per Forsberg sa när jag sprang ut att "Simone springer i elitserien och de andra i superettan" (detta fanns ju faktiskt inget belägg för - eller hur Tove?!). jag försökte fokusera på mitt istället. fick ettan ok men kände en viss stress ut mot 2an. kunde inte riktigt välja stråk och bara sprang -mycket dålig taktik.... läste in mig efterhand men kontrolltagningen blev osäker och jag bommade nån minut. fortsatte på det inslagna spåret av att titta på kartan men inte LÄSA den. samma osäkerhet mot 3an, 4an och 5an och sen släppte det lite och jag orienterade bättre ett tag. för att sen åter bli trött och vela på väg mot 15e. borde varit distinkt på vänstervägvalet från början. plockade gröna kontrollerna 16-17 ganska bra men smygande och sen försökte jag blåsa på. tog troligen fel (vänster) vägval till 19e men det bästa i helgen var ändå att efter k18 bestämde jag mig för att springa på. hade i åtanke lördagens tidstapp på slutdelen. nu var det mer "ok , det är bara löpning kvar, då får jag väl löpa då". detta, och min fina hejarklack vid mål,  pushade in mig på topp10-listan (trots att Per Forsberg redan annonserat att ingen mer skulle kunna det) och gör mig framförallt nöjd med min inställning - det va liksom riktig prestationsutveckling in situ.

GPS från helgen finns här:

http://www.tulospalvelu.fi/gps/20130427SL1D21/

http://www.tulospalvelu.fi/gps/20130428SL2D21/

annat glatt: förutom Beyonce så blir det Way out west i år - PEPPEN!!!!!!

och då har jag inte ens nämnt the knife...åh hjärtat brister redan.

sm, sm och kåsjön runt!

Bronzy!!! foto: mats lindqvist

som vanligt var jag nervös men peppad på en av mina favorittävlingar: Natt-SM förra torsdagen i Floda. jag höll hygglig koll på kompassen i början som jag bestämt mig för och fick de luriga kontrollerna i den småtäta skogen ganska bra. kom ifatt en del tjejer och fick med en bakom ut på långsträckan. blev lite stressade av detta tyvärr och tittade för kort på alternativen, men valde iaf vänster. blev lite bökigt då jag styrde rakt genom ett grönområde och sen var rätt osäker i den vita skogen. liksom pustade ut när jag nådde stigen efter vad somo kändes som en evighet. tyvärr plockade jag med detta lite stressade beteende fortsatt på nästa långsträcka till 8an. för stressad ut, tog dock i mitt tycke rätt beslut om att gå ganska rakt på, men slarvade sen på andra halvan av sträckan och bökade runt i grönområden helt i onödan. hade dock bra riktning in mot kontroller och gjorde egentligen inga kontrollmisstag innan 12an (men fel vägval till 11an oxå... suck =) där gick jag i banläggarfällan att gå rakt på och fick såklart inte reflexen (vänster skulle man ju gått!!!) men då drog jag direkt ut och studsade mot stigen - en bra bomtaktik! så det blev bara minutens bom. sammanfattningsvis är jag nöjd med mitt genomförande in mot kontrollerna, jag var där fokuserad och gjorde det mesta rätt, på vägvalssträckorna finns övrigt att önska men jag höll ändå ihop hyggligt och kämpade när jag sprang fel. jätteglad att jag ändå behärskar nattorientering såpass bra och det räckte till medalj igen. hurra!

resten av helgen bjöd på sprint som inte varit mitt fokus i år. har genomfört typ 2 träningar sen årsskiftet. men det är ju kul att springa det - så mitt mål var bara att försöka ha så kul som möjligt. kvalet va inte kul. helt utan fokus, ingen framförhållning och var på vippen att bli diskad då jag läste kartan istället för att se upp för förbjudna snitslar. men efter att ha ältat det hela nån timme så la jag det bakom mig och riktade blicken mot målet "ha kul". således kopplade jag greppet om min egen prestation och  löpte finalen med glädje och fokus.
orkade inte ta rätt beslut på varje sträcka men gjorde åtminstone hälften rätt! så nöjd 12a är inte ofta man är! riktigt imponerad av Helenas lopp - inte många misstag där inte.

lånat denna från JFoto på fb - hope u dont mind?! blev så glad att finna en bild på mig där det åtminstone ser ut som jag springer =)

har även hunnit med det beyktade "Kåsjön runt" (vid vår klubbstuga) i tisdags, typ 7,2 km på liten stig/stor stig/väg måttligt kuperat. efter att ha löpt för SAIK sen 2009 kan man tycka  att jag borde hunnit med detta tidigare men det har liksom kommit fel i mitt schema varje gång. nu var det dock dags. jag limmade Vidars rygg hela tiden vi sprang i skogen, men när vi kom ut på vägen med 2km kvar så gled han lätt som en plätt ifrån. jag bet ihop och kämpade med mina dubbar på asfalten men guuu så tufft det var. sen blåste det härjigt längs Kåsjöns östsida så de sista minutrarna var ren plåga. MEN jag tog mig runt på pers då såklart (bästa med "första gången"!!) 32.22. ca en minut efter Emmas damrekord som sattes i maj 2010 - så där finns nåt att sikta mot (med tanke på att jag avskyr sådana här pass är det skönt att jag har en selektiv hjärna som efteråt bara "aah nästa gång då ska jag satsa på rekord" liksom...).

Så här går den!

annars kanelbullsladdar jag mest inför alla stortävlingar. gäller att götta sig mellan varven =)

NSM 2003 nattsprint -chalmers

letade igenom mitt arkiv och fann NSM nattsprinten från 2003 (chalmers), så i ett försök till fair play anda lägger jag ut kartan här, på twitter och bloggen. 

ultralång-sm

efter att ha släppt in glädjen i tanken på orientering igen så skulle det avverkas 15km landvetterterräng i söndags. starten gick, klungan löpte iväg väl samlad i ett, till en början, behagligt tempo anfört av tove och helena. kom lite efter in mot ettan då jag ville checka kartan en extra gång. nerfrån den kontrollen var det sen mycket brant. det blev trångt  med folk så jag bara chansade ner och tänkte " ja nu finns risken att inte komma runt banan" (samma brant slog lina strand axeln ur led). väl nere så var helena och tove spårlöst försvunna. "tåget gick" är väl mest passande för denna händelse. lite synd att det blev så abrupt för jag hade vid detta laget ett bra steg fortfarande men när jag kom in i fjärilen fick jag helt egen gaffel och förmådde inte att hålla samma tempo som dagens giganter, dock orienterande jag ok. ut från fjärilen så visste jag inte mycket om läget i loppet utan fortsatte enträget på egen rutt. blev osäker in mot k12 och då kom en massa folk från annat håll. velade med långvägvalet ända ut till jag nådde vägen och tänkte att rakt på eller vänster måste funka bäst. insåg vid detta lag att minimera stigning där det går var viktigt då banläggaren verkligen inte sparat på back-krutet. drog iväg vänster på vägen strax bakom lina strand som dykt upp. hon svängde dock av tidigare än jag tänkt och jag hann dra tanken "ska jag hänga på?" ett antal varv innan jag beslöt mig för att hålla min plan. ute på vägvalet var det dock rätt bökigt vid sjökanten och efter fältet jag stigen upp tidigare än planerat då jag tyckte mig finna ett bra stråk mot stora mossarna. här slängdes jag ett tag mellan hopp och tvivel då jag började bli trött, var ensam och det var knöligare än beräknat. väl ute på mossen var det dock racer-före och jag löpte på. såg helena komma från 17e kontrollen på långt håll, men hade redan räknat med  tapp emot henne och tove så jag bara fortsatte göra mitt jobb. framme vid k13 så kom jag in strax efter lina strand och blev ordentligt peppad av tanken på att jag löpte tillräckligt fort själv så länge. "om jag springer diamanten bra så kan jag tajma henne ut på nästa långsträcka" var min omedelbara tanke. sagt och gjort. ut från 18e var vi så jag, lina och fanny g på släp, vilket passade mig utmärkt i detta skede. jag och lina drog växelvis resten av banan. jag hade perioder här där jag kände mig ömsom pigg och ömsom riktigt trött. därav blev tempot lite svajigt men höll orienteringsfokuset skärpt. jag insåg att det skulle bli tufft om vilken placering vi än skulle spurta om och började ana att det nog var ett brons det gällde. så vid näst sista anförde jag upp mot en liten höjd men kom mitt på kontrollplankan, medan lina gled upp på min högra sida och fick stämpelenheten före. så sen var det tyvärr inte mycket för mig att göra utan att hänga på in mot spurten. jag menar inte att jag gav upp - men jag var trött och hade behövt en lucka för att klara en av sveriges vassaste spurtare.

trots det oglamourösa i en 4e plats så är jag nöjd med loppet. glad att jag hänger med fysiskt när jag går själv i tuff terräng (och har jag inte direkt formtoppat....). och jag hade roligt även sista halvtimman, det är så kul att kunna löpa med samtidigt som mot sina vänner. det blir spännande på ett sätt som känns bra i magen.

grattis till tove som var outstanding (svårt att se nån i världseliten som slagit henne i det loppet) och helena och lina!