fortplantning vs elitidrott...

efter att ha spenderat onsdagskväll+tordagsförmiddag gråtandes och jämrandes över min olycka med ny förkylning kom den. ja mensen. jaha. sen började jag snigelsakta känna mig bättre i halsen (men la till mensvärken). när jag vakna i morse och hade ätit frukost så mådde jag i princip bra. i nuläget återstår en pyttesvullnad i halsen. följaktligen har jag gjort bedömningen att jag återigen blivit PMS-lurad. dvs PMS:en har tagit sig sjukdomsyttryck som efterliknar den riktiga varan så mycket att jag inte kan avgöra skillnaden. 

jag får ofta höra att jag är hypokondrisk. jag köper det. för jag har absolut varit det tidigare i mitt liv och är fortfarande inte helt fri från beteendet. men de senaste åren har jag ändå blivit såå mycket mer avslappnad vilket gynnar mig och alla andra. något som dock inte blivit mer avslappnat är min PMS. den har liksom blivit som ett virus som bara utvecklas åt olika håll för att hitta nya ingångar att slå ut mig.

va sägs om denna buffén: hel-dags huvudvärk, 2-dags ont i halsen, superhög puls nattetid vilket gör sömn omöjlig, från ok mentalt till extrem nedstämdhet på nolltid, svettningar och frossa, energilöshet, ömhet lite överallt, seghet i benen vid löpning samt glåmig hy, acne och fett hår. jajemän, och dessa kommer ibland i grupp och ibland i singel-attack.sen kan man dessutom få sån mensvärk på detta att man spyr.

anyway, det jag egentligen ville dela är att jag är ibland sjuk fast jag inte är sjuk men -  lagkamrater i saik och andra konstellationer som kan komma att "drabbas" av detta som skulle kunna uppfattas som velighet eller nåt (fast det tror jag inte ni gör) - det kan jag inte avgöra förrän efteråt. jag är säkert inte ensam om det. så du där ut - I'm bleedin with ya sister!

nu hoppas jag bara att jag verkligen är pigg imon - för jag löper inte med halsont. det ska man INTE göra.

mormor berätta igår att hennes PMS nästan försvann helt efter barnafödande. Kristin jag tror dett är ett tecken.

(NEJ nu SKOJA jag bara!!!!)

estelle! haha! tyckte det passade!

o-bloggig o-blogg

det va meningen att denna blogg skulle handla om min long distance running i skogen. nu verkar den mest handla om antal sjukdagar. efter 2 tuffa arbetsdagar i 25grader samt träning så kom hjärtat aldrig ner i puls inatt och den härliga halsen slog till igen. ägnade hela arbetsdagen åt att försöka vara käck och trevlig mot mina underentreprenörer samt min arbetskollega. när jag satte mig på tåget hem brast hela själen. nu har jag gråtit ner lakanen och har betydande salytföning kring tinningarna. det va ju inte så här det skulle bli igen. inte så här. inte så det är tomt i hela kroppen. inte alla pass i regn för inget. ska jag sitta ensam i göteborg en helg till o glo på gps. det verkar inte bättre. åt helvete med allt.

10MILA GBG 2017

 cykla till Paradiset imorse för att löpa denna finfina bana. vilket avklarades på halvtimman och sen sprintade jag på cykeln en timme hem för att hinna se gbg-varvet passera min husknut där flera vänner gjorde enastående insatser - grattis Josefin 4a i Sverige!!

Gick sen hem å satte på datorn och där stod det: 

"Göteborg har utsetts till arrangör för 10-mila 2017. Representanter från GOF har haft möte med Partille kommun om förslaget att förlägga 10-mila på ängarna öster om Lexby. Partille kommun är positiva till arrangemanget och har redan nu aviserat att de stöttar upp med jakt- och markägarkontakter, el, vatten och annan logistik. Göteborgs Kommun är fortfarande involverad i arrangemanget, och halva tävlingsområdet ligger också inom Göteborgs kommun"
Se där ja! Om ni inte vet va det innebär i terräng så titta på min morgonträningskarta! TC kommer dock ligga på östra delen av skogen isf, men va gör det? Kan inte bli annat är tufft tekniskt och utmanande - något som få arrangörer kunnat erbjuda damerna hittills. I de damstafetter jag deltagit i (sen 1998 kanske?) har i mitt tycke framförallt Finspång 2010 levererat en utmaning, även Kolmården 2004 och Solbacka var bra men i generellt har antalet snitslade kilometrar och ledstångsorientering har varit på tok för många.Om det nu blir som planerat ett tiomila i gbg finns alla förutsättningar att lägga tuffa elitbanor då terrängen är både tuff och bitvis lurig. Det är egentligen bara upp till attityden hos arrangörerna att avgöra - vad tycker vi att tiomila skall vara? 2017 är jag fortfarande i mina bästa år och hoppas få uppleva (om inte förr) jvm-terrängen by night - och med tanke på vilka fantastiskt högklassiga ol-damer vi har i GBG kan jag inte tänka mig annat än att våra klubbar vill ge oss så mycket tid i skogen och på webb-tv:n som möjligt?! 5 years and counting.....

10mila: framgång och kritik

10mila 2012 skulle enligt programmet vara "tufft, tekniskt, utmanande". återkommer till det.

För min egen del har inte våren gått riktigt som planerat. Inget Silva league i Gbg och två lopp i Sthlm som av sjukdomssviterna kändes som att löpa med handbromsen i. Det kan ju bara bli bättre i alla fall. Jobbade under veckan i Töreboda med super-väder och finfint boende vid Göta Kanal - dock utan internet. Därför återupptog jag en gammal ovana - att inte läsa PM innan tävling. Lite av en chock när fick jag beskedet över telefon att fredagseftermiddagen skulle spenderas i karantän i Linköping i ... 2 1/2 h. Först kändes det så hiiimla jobbigt att jag allvarligt funderade på att skita i sprinten. Sen kom jag och min coach mor fram till en reseplan som inbegrep små marginaler men som ändå verkade realistisk och jag tänkte ja ja det bli nog bra.

Jobbade till 12, körde direkt till Örebro, slängde i mig gröt och åkte igen mot Linköping. 5 minuter senare läser jag PM och inser att jag har fel skor med mig (okej - det här beteendet är INTE ok). Men nu finns inga marginaler kvar utan bara att stuffa löparpjuksen med 2 par strumpor, tejpa hårt och be om lite hjälp från nåt fotledsorakel. 2 1/2 h senare har jag tjötat mig igenom karantänen (tack till er som tjötade tillbaks) och står i startfållan med 1 minut till start. Då svänger en tant (tror jag) ut från parkeringen precis brevid starten, rakt in i bilen framför, det bara krasar sönder billyktor på båda bilar, hon stannar och backar tillbaka samma sväng och ännu mer går sönder. Jag tänkte att nu får man chans att träna i att bara konstatera, det här hände, och sen var det dags för start. Sprintade iväg uppför nån trappa, kändes sådär i kroppen men jobbade i alla fall för första gången på länge på framförhållningen i sprint. Det funkade ok och jag fick åtminstone till ett hyggligt lopp trots stumma ben efter varvning och ett dåligt vägval bland människor och torn (13-14). Det bästa va ändå efteråt då jag fick nån göttig kick av hela grejen och kroppen och huvudeet hamnade i gläjdeyra. Grymt.

Så en lördag som igår när det utlovas tufft, tekniskt och utmanade kan man ju inte bli annat än aspepp. Mitt
lag inledde strålande med Emma inne i täten och sen Camilla som gjorde ett suveränt lopp. Sara hade tuff uppvaktning på 3e men kämpade sig runt och gav mig ett bra drag att löpa med. Kände tidigt att benen inte riktigt vill springa fort än, men då jag hade bra sällskap av Vroni, Signe K och Malin LL så blev planen snabbt att orka hänga med och hålla igång min egen orienteringen hela vägen. Efter 1,5km ren löpning till 1a kontrollen kom lite tekniska sträckor men då sikten var supergod och banan korsade ett antal stora vägar/ledstänger blev det aldrig riktigt svårt. Avslutningen kändes också som ett terränglopp. Jag höll ihop med min klunga och gjorde enbart några sekundsvängar. Kunde för ovanlighetens skull bjuda på en stark spurt och skicka ut Silje i med häng på topp-10. Silje levererade big time! Nosade upp GMOK, tog vätska och gick om. Totalglädje utbröt när det stod klart att SAIK skulle gå vinnade ur Göteborgs-striden och en fin 7:e plats var bärgad. Tack laget ni är grymma att löpa med. OCH tack Majorna att ni är så fina och trevliga konkurrenter - ni gör oss bättre!

NU till det mindre bra. 10mila kavlen för DAMER. Den var inte tuff teknisk och utmanade. Det bommades ytterst lite generellt - varför inte lägga några typ riktningsförändringar? eller sluttningskontroller? Men jag förstår att banläggaren får ett tufft jobb när vi ÅTERIGEN får spendera alltför stor del av banorna löpandes efter snitsel/på väg eller i närområde med uppfångade stigar/vägar. "Skandal" skulle kunna varit en rubrik - om nån faktiskt brydde sig om damkavlen på riktigt (ok nu generaliserar jag grovt för att komma till en poäng så läs klart bitte!). Närmast sörjande gick på prisutdelningen, herrarna hade ju gått och lagt sig. När väl deras kavlen drog igång så gick web-tv sändningen från onsdagsmatiné till festival. Helt plötsligt fanns på riktigt engagerade bisittare som frenetiskt rapporterade både från skogen och i speakertornet om alla dessa starka tekniska män som de kunde rabbla varenda nördigt fakta om.

Ola Jodal - jag tycker du gör ett FANTASTISKT jobb som programledare. MEN jag vill ha en dam-"Isak" och dam-"Anton" också under damkavlen som är keps på damerna och faktiskt bryr sig mest om den tävlingen. Det är 2012 och jag är lika mycket värd.

Förhoppningsvis kommer detta problem att upplösas i intet inom kort då tiomila-föreningen bestämmer sig för att lägga damkavlen parallellt med herrkavlen, med fler och tuffare sträckor och natt. Intresset finns. Det vet jag, för jag har nämligen frågat damerna själva. Och den dag då Karro inte löper i Domnarvet 1:an längre (om typ 20år) tror jag hon skulle vara en alldeles utmärkt bisittare. men ärligt talat ska det nog inte heller va svårt att hitta nån till nästa år - man kan ju i alla fall börja med att fråga!

avslutar med årets tiomila-budskap (min kursivering):

"Nu åter en hälsning från Östgötska nejder,
där kavlarnas kavle på nytt gör sin färd,
ett budskap förs fram under fredliga fejder,
med bön om besinning till orolig värld

Ni mäktiga män lyss till skogens ledstjärna,
en önskan om frihet för vuxna och barn,
att på stigfinnarvis egna vägval få värna,
fram till målet är nått på arenan i Kvarn"

(Fred Strömsten)