10mila: framgång och kritik

10mila 2012 skulle enligt programmet vara "tufft, tekniskt, utmanande". återkommer till det.

För min egen del har inte våren gått riktigt som planerat. Inget Silva league i Gbg och två lopp i Sthlm som av sjukdomssviterna kändes som att löpa med handbromsen i. Det kan ju bara bli bättre i alla fall. Jobbade under veckan i Töreboda med super-väder och finfint boende vid Göta Kanal - dock utan internet. Därför återupptog jag en gammal ovana - att inte läsa PM innan tävling. Lite av en chock när fick jag beskedet över telefon att fredagseftermiddagen skulle spenderas i karantän i Linköping i ... 2 1/2 h. Först kändes det så hiiimla jobbigt att jag allvarligt funderade på att skita i sprinten. Sen kom jag och min coach mor fram till en reseplan som inbegrep små marginaler men som ändå verkade realistisk och jag tänkte ja ja det bli nog bra.

Jobbade till 12, körde direkt till Örebro, slängde i mig gröt och åkte igen mot Linköping. 5 minuter senare läser jag PM och inser att jag har fel skor med mig (okej - det här beteendet är INTE ok). Men nu finns inga marginaler kvar utan bara att stuffa löparpjuksen med 2 par strumpor, tejpa hårt och be om lite hjälp från nåt fotledsorakel. 2 1/2 h senare har jag tjötat mig igenom karantänen (tack till er som tjötade tillbaks) och står i startfållan med 1 minut till start. Då svänger en tant (tror jag) ut från parkeringen precis brevid starten, rakt in i bilen framför, det bara krasar sönder billyktor på båda bilar, hon stannar och backar tillbaka samma sväng och ännu mer går sönder. Jag tänkte att nu får man chans att träna i att bara konstatera, det här hände, och sen var det dags för start. Sprintade iväg uppför nån trappa, kändes sådär i kroppen men jobbade i alla fall för första gången på länge på framförhållningen i sprint. Det funkade ok och jag fick åtminstone till ett hyggligt lopp trots stumma ben efter varvning och ett dåligt vägval bland människor och torn (13-14). Det bästa va ändå efteråt då jag fick nån göttig kick av hela grejen och kroppen och huvudeet hamnade i gläjdeyra. Grymt.

Så en lördag som igår när det utlovas tufft, tekniskt och utmanade kan man ju inte bli annat än aspepp. Mitt
lag inledde strålande med Emma inne i täten och sen Camilla som gjorde ett suveränt lopp. Sara hade tuff uppvaktning på 3e men kämpade sig runt och gav mig ett bra drag att löpa med. Kände tidigt att benen inte riktigt vill springa fort än, men då jag hade bra sällskap av Vroni, Signe K och Malin LL så blev planen snabbt att orka hänga med och hålla igång min egen orienteringen hela vägen. Efter 1,5km ren löpning till 1a kontrollen kom lite tekniska sträckor men då sikten var supergod och banan korsade ett antal stora vägar/ledstänger blev det aldrig riktigt svårt. Avslutningen kändes också som ett terränglopp. Jag höll ihop med min klunga och gjorde enbart några sekundsvängar. Kunde för ovanlighetens skull bjuda på en stark spurt och skicka ut Silje i med häng på topp-10. Silje levererade big time! Nosade upp GMOK, tog vätska och gick om. Totalglädje utbröt när det stod klart att SAIK skulle gå vinnade ur Göteborgs-striden och en fin 7:e plats var bärgad. Tack laget ni är grymma att löpa med. OCH tack Majorna att ni är så fina och trevliga konkurrenter - ni gör oss bättre!

NU till det mindre bra. 10mila kavlen för DAMER. Den var inte tuff teknisk och utmanade. Det bommades ytterst lite generellt - varför inte lägga några typ riktningsförändringar? eller sluttningskontroller? Men jag förstår att banläggaren får ett tufft jobb när vi ÅTERIGEN får spendera alltför stor del av banorna löpandes efter snitsel/på väg eller i närområde med uppfångade stigar/vägar. "Skandal" skulle kunna varit en rubrik - om nån faktiskt brydde sig om damkavlen på riktigt (ok nu generaliserar jag grovt för att komma till en poäng så läs klart bitte!). Närmast sörjande gick på prisutdelningen, herrarna hade ju gått och lagt sig. När väl deras kavlen drog igång så gick web-tv sändningen från onsdagsmatiné till festival. Helt plötsligt fanns på riktigt engagerade bisittare som frenetiskt rapporterade både från skogen och i speakertornet om alla dessa starka tekniska män som de kunde rabbla varenda nördigt fakta om.

Ola Jodal - jag tycker du gör ett FANTASTISKT jobb som programledare. MEN jag vill ha en dam-"Isak" och dam-"Anton" också under damkavlen som är keps på damerna och faktiskt bryr sig mest om den tävlingen. Det är 2012 och jag är lika mycket värd.

Förhoppningsvis kommer detta problem att upplösas i intet inom kort då tiomila-föreningen bestämmer sig för att lägga damkavlen parallellt med herrkavlen, med fler och tuffare sträckor och natt. Intresset finns. Det vet jag, för jag har nämligen frågat damerna själva. Och den dag då Karro inte löper i Domnarvet 1:an längre (om typ 20år) tror jag hon skulle vara en alldeles utmärkt bisittare. men ärligt talat ska det nog inte heller va svårt att hitta nån till nästa år - man kan ju i alla fall börja med att fråga!

avslutar med årets tiomila-budskap (min kursivering):

"Nu åter en hälsning från Östgötska nejder,
där kavlarnas kavle på nytt gör sin färd,
ett budskap förs fram under fredliga fejder,
med bön om besinning till orolig värld

Ni mäktiga män lyss till skogens ledstjärna,
en önskan om frihet för vuxna och barn,
att på stigfinnarvis egna vägval få värna,
fram till målet är nått på arenan i Kvarn"

(Fred Strömsten)