Lite visste jag om hur länge/hur mycket en faktiskt kan vara sjuk. När jag summerade in mars landade jag 42 förkylningsdagar sen 17dec. Min analys är fortsatt att kombinationen av dålig sömn och en extremt förkyld omgivning inte är min bästa vän. Jag vill heller ha en Johan Olsson-tillvaro. I alla fall, när jag väl såg siffrorna framför mig kände jag också en stark vilja av att bara acceptera fakta, avplanera en del av O-säsongen och köra med det jag har - kärlek till sporten och ändå några års träningsslit. Det känns oväntat och befriande.
Så - jag skippade SL-grejen helt (Åtvidaberg med ett stort SNYFT, men tar med mig Gustav B dit nån dag?) och lade korten helt på stafett och natt-SM. Sprungit några individuella race med enbart fokus på att få orientera i tävlingsfart och ännu mer än vanligt försökt att fokusera på känslorna i skogen och inte dem när resultatet visas.
På Stigtomta fick jag i ett sent skede axla ankarsträckan men löpa ut i ett superspännande läge. Sofia från Tullinge var ifatt mig ett antal gånger, vi löpte sista kilometer ihop i solsken och drömterräng och sen satte jag in ett ryck och kroppen min svarade. Tack kroppen. Har inte haft det så spännande sen UL-SM i gbg när jag sprang om bronset med Lina Strand. Vill tacka Sofia och Lina för dessa upplevelser, jag tycker helt ärligt att de är några av de bästa i skogen jag haft - där resultat i slutändan kommer glömmas i förmån för stunden i skogen när det fortfarande var spännande.
NattSM tvekade jag länge inför men .. ja det är ju nattSM. Och vilken fräck kväll det ändå var! Lina och jag laddade med att på ett liggunderlag glo på stjärnorna som om det egentligen var en sommarnatt på festival precis när en nått tältet och inte vill sova (den känslan var i sig värd hela resan). Sen blev det tyvärr en mentalt dålig start då jag 100m in på banan mötte min klubbkompis som var på väg hem. En ska ju kunna koppla bort sånt men jag klarade det inte riktigt och stressade något med löpning och riktning och vips var jag ett parallellfel rikare. 2min gick minst men efter det genomförde jag hyggligt disciplinerad OL hela vägen med några små onödigheter. Med tanke på den - enda - nattcup som jag genomfört i vinter och fick bryta för att hjälpa en skadad så kändes utgången av denna tävling helt okej. Dock har jag synpunkten "banan var alldeles för lätt", förstår inte alls varför vi inte fick åtminstone en liiiiten fjäril. Det kan ju va kul med tempoväxling änna?
Men men grattis Andrea S och nice med 4 #gbgnightfoxes på topp5.
Annat jag hann göra när jag äntligen var frisk: Panvåren i snöpuls-mode, ensam road trip till Fever Ray, långpass i Rannebergen i försommarvärme där jag såg en ekorre med ett barn runt halsen, skidåkning i påskfjällsKilsbergen, vara utomhus såpass ofta med Jouni och samtidigt vara pigg!
...eller som de säger i Alone (kanske den bästa reality tvn du kan hitta) - not only survinin but thrivin'
Snart äre 10mila och det känns fantastiskt att arrangörerna äntligen kommit in i nutiden "gett" (som den med makt gör) 10 damerna sträckor och den beryktade "långa natten" ska jag självklart ta mig an!
Så - jag skippade SL-grejen helt (Åtvidaberg med ett stort SNYFT, men tar med mig Gustav B dit nån dag?) och lade korten helt på stafett och natt-SM. Sprungit några individuella race med enbart fokus på att få orientera i tävlingsfart och ännu mer än vanligt försökt att fokusera på känslorna i skogen och inte dem när resultatet visas.
 |
| En bild för O-romantiker (lånad av Stigtomtakaven). Kan för övrigt rekommendera armcoolers till alla andra sluggers därute - mina armar är för första gången i O-livet osåriga och fina. Tack Johan Hördegårdh för tipset! |
På Stigtomta fick jag i ett sent skede axla ankarsträckan men löpa ut i ett superspännande läge. Sofia från Tullinge var ifatt mig ett antal gånger, vi löpte sista kilometer ihop i solsken och drömterräng och sen satte jag in ett ryck och kroppen min svarade. Tack kroppen. Har inte haft det så spännande sen UL-SM i gbg när jag sprang om bronset med Lina Strand. Vill tacka Sofia och Lina för dessa upplevelser, jag tycker helt ärligt att de är några av de bästa i skogen jag haft - där resultat i slutändan kommer glömmas i förmån för stunden i skogen när det fortfarande var spännande.
NattSM tvekade jag länge inför men .. ja det är ju nattSM. Och vilken fräck kväll det ändå var! Lina och jag laddade med att på ett liggunderlag glo på stjärnorna som om det egentligen var en sommarnatt på festival precis när en nått tältet och inte vill sova (den känslan var i sig värd hela resan). Sen blev det tyvärr en mentalt dålig start då jag 100m in på banan mötte min klubbkompis som var på väg hem. En ska ju kunna koppla bort sånt men jag klarade det inte riktigt och stressade något med löpning och riktning och vips var jag ett parallellfel rikare. 2min gick minst men efter det genomförde jag hyggligt disciplinerad OL hela vägen med några små onödigheter. Med tanke på den - enda - nattcup som jag genomfört i vinter och fick bryta för att hjälpa en skadad så kändes utgången av denna tävling helt okej. Dock har jag synpunkten "banan var alldeles för lätt", förstår inte alls varför vi inte fick åtminstone en liiiiten fjäril. Det kan ju va kul med tempoväxling änna?
Men men grattis Andrea S och nice med 4 #gbgnightfoxes på topp5.
Annat jag hann göra när jag äntligen var frisk: Panvåren i snöpuls-mode, ensam road trip till Fever Ray, långpass i Rannebergen i försommarvärme där jag såg en ekorre med ett barn runt halsen, skidåkning i påskfjällsKilsbergen, vara utomhus såpass ofta med Jouni och samtidigt vara pigg!
...eller som de säger i Alone (kanske den bästa reality tvn du kan hitta) - not only survinin but thrivin'
Snart äre 10mila och det känns fantastiskt att arrangörerna äntligen kommit in i nutiden "gett" (som den med makt gör) 10 damerna sträckor och den beryktade "långa natten" ska jag självklart ta mig an!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar