jogg tors-fre o jag var tillräckligt frisk att springa smålands. det blev som vanligt nattsträcka för mig (mycket välkommet!). isande kallt när jag joggade iväg till start. kändes misspepp. kom upp i varv och fick igång fingrarna o joggade in i skog - där står glesa träd och mjuk mossa täcker marken - fantastiska småland! peppen kom tillbaka i ett huj. stack iväg inspirerad. plockade kontroller lugnt och metodiskt, drog inte på järnet då jag ville känna på kroppens tillstånd, alles gut, sprang och njöt i min ensamhet (startade som nr3 och passerade nr1 och 2 till K1...). så gjorde banan en loop efter sjöpassagen. jag hade fortfarande koll men när jag tog K54 så kom det folk från alla håll. stressade iväg lite över den gula höjden mot K115 och "tänkte här finns ingen tydlig punkt att gå ner från, men ja jag har nog bra riktning ner här". HÄR skull varningslampan börjat blinka!! NOG- är ett ord som ej skall tas lättvindigt i OL-tänks-sammanhang. jag fick inte alls kontrollen, gled ner precis brevid och förbi, hitta massa stenar, kunde inte läsa in mig, sprang tillslut missmodigt upp till stenmuren för att ha nåt att hålla i, tog en stenhård kompassriktning och vips - där satt den.
gött att man inte är fullärd riktigt än. resten av banan bestod mest av löpning och jag kubbade på i mitt lagom tempo (fick en del stryk på sträckan till näst sista..). jag är ändå sjukt nöjd med min OL på 19/20 kontroller och med 4min bomtid så var ändå inte Ida Bobach långt borta.
Mitt lag genomförde dagsträckorna på ett mycket stabilt sätt och vi kunde inkassera en bronsplats. En bra avslutning på stafettsäsongen.
vinterträning nästa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar