antiklimax

Efter min finfina vår hade jag sprungit ihop till möjligheten att ta en vm-plats genom ett väl genomfört NORT. Kroppen ville nåt annat. Väl uppe i Oslo dagen innan tävlingarna skulle starta kände jag mig på kvällen risig. Vilket utvecklade sig åt helt fel håll när minuterna passerade. Vid klockan 23 steg jag ur min säng och lämnade mitt och Toves gemensamma rum för att inte smitta henne. Jag kunde redan känna då att detta går käpprätt åt helvete. Sov inget på natten för jag mådde så dåligt i halsen. Och fick således lämna NORT innan det ens startat och ta mig hemåt Göteborg på lördagen. Behöver nog inte bre ut mig om hur ledsen och besviken jag varit efteråt, men i kort så kändes det förjävligt att inte ens kunna få ta den där chansen som hägrade.

Nu blir det inget VM för mig vilket är röv.... men trösten är att det kommer ju fler och att jag faktiskt satsade och nästan vann.

Istället går jag in i en fet träningsperiod nu + löper stafetthöjdpunkten på året: Jukola + ritaritarita karta till Kung av Kungsan! Och dags att börja med nya 8or till Single ladies, läsa skitmånga böcker och lyssna på detta av mig nyupptäckta grymma band:

light asylum "heart of dust"

Känns lite som när jag upptäckte Cocteau Twins för 3år sen, lyssnar liksom ett helt album igen. Älskart!