Fördomar

1sträckslöparn'

Många fördomar man har om sig själv - eller kanske "valda sanningar" som det så populärt kallas nuförtin - är ju faktiskt hittepå. Så här i OL-karriärens mittpunkt (??!!) kan en i alla fall konstatera att "jag är ingen sprinter" krossades 2009 och "jag är ingen 1a sträckslöpare" kom på skam 2015. För efter denna vårens 10mila och Venla-kavle får jag helt enkelt kapitulera, jag är nog en 1a sträckslöpare ändå. Eller kanske helt enkelt en stafettlöpare. Oavsett sträcka. Jag tycker det är så fantastiskt kul så varje gång, trots (eller kanske tackvare?) nervositets-peak-of-the-year, så går det ändå i skalan "ok till mycket bra". Tror det beror på peppen - för den är total i SAIK. Så även om jag nu fick ankra den sträckan jag trodde jag gillade minst så va det skitsköj, terrängen underbar och lugnet i mig totalt. Även på långsträckan där folk rusade lät jag mig inte stressas utan plockade in täten upp mot k5. När jag gick över höjden sista gaffeln svajade jag dock lite på k10 (såg inte kärret alls) och k11 (misstog punkthöjderna för att va framme) men styrde upp det som vi kommit överens om med kartstopp och "bara" 1.30 försvann.

Klart att det hade varit fint att löpa in i absoluta täten men känslan i mål var ändå grym och det hela ett något sagolikt sätt att avsluta tävlingssäsongen 2015. Kroppen och huvudet kom i form de 3 sista veckorna trots "olycksfall i arbetet" från landslagets sida. Efteråt blev jag lite vemodig och beslöt mig för att inte löpa nån nattsträcka/omstart, energin var slut. Jag hoppas nu innerligt att min fotoperation går som önskat för det här stafett-laget vi har är för jvla bra asså ... vi lyckades inte med knuten på säcken riktigt i år men det finns flinka händer även åren framöver.

me and my crew

Här finns GPS från hela loppet och har skrivit klubbens nyhet om Venla 2015 här.

I övrigt: ja jag gillar också karaoke så tack Centrum och Märta som gjorde att min energikurva vände uppåt på båtresan.