SM bonus+barnet!

För en månad sen kom vår lelle Jouni till världen, det gick bra men var en annorlunda grej där en inte har så mycket fokus på sig själv så att säga. Så med årets SM hade jag inga ambitioner mer än att kunna springa stafetten, men med lite fix o trix och mor+fars hjälp lyckades vi få till en hel helg i Karlskrona med la familia. Superhärliga september levererade ytterligare en helg med solskensbonanza. Tror aldrig jag upplevt nåt liknande. Fint att lyckas pricka samma hotell som team Alfta .. tycker vi ses alltför sällan.
I alla fall - trots sömnbrist och mens sprang jag kval med lugn och hygglig fart, många bra sträckor att ta med sig, men loppet+bakgrunden satte sina spår i finalen då jag inte riktigt hade orken som efter en ok inledning började skava och till slut ledde till denna gröna groda:

Ungdomar - ta det ENKLA vänstervägvalet pronto!!

Lyckades vila upp mig till huvudmålet denna helg som var stafetten och trots oväntat tuff terräng höll jag huvudet kallt och hängde med tätklungan hela vägen (där Linnea M skall ha ett tack för extremt fin draghjälp) till näst sista där jag hade längre gaffel. Blev stressad av att se samtliga stämpla och dra mot sista, men tog ett strategiskt ett extra stopp för att vara säker och redde ut min situation och var sen bara minuten efter i mål och det är jag mycket nöjd med. Rolig orientering - kanske den svåraste SM-stafett jag löpt - extremt uppskattat - fler stafetter borde vara så här. Har ju blivit med kartarkiv så här finns mina KARTOR med fler kommentarer.

Jorå det är vi nu!

I övrigt har nu Jouni upplevt sitt första regn (och även min Fairphone) jag jobbar på med att hitta nån slags balans för sömnen och livet med en ny person. Jag är lättväckt och har stora problem med att somna när Jouni låter.. vilket en gör mycket i början av natten. Kristin sover som en stock. Jag kvistar till soffan runt kl5 varje natt för att få nån slags kvalitétsdäckning, Dagtid är J blandat sovande, tittande, gnällande men oavsett det gulligaste en sett. Har fortfarande svårt att första att en är här. Det kanske landar om några år. Tills dess ska jag försöka ta mig ur dr phil-koman (när en kollar sunkig tv på dagtid för att en inte orkar något annat), klippa mig och skaffa mig fler muskler (barnlyftarfunktionella). Projekt 2017 är som bekant inte VM i Estland utan SM i Kilsbergen, hemma-10mila och Jukola. Projekt 2018? Den som lever får se!