The real world Tingsryd

Jag tjatade ganska friskt för de i min omgivning om Tingsryd under schweiz-vistelsen. Så för er som undrar hur det faktiskt var och er andra kommer här en lägesrapport.
Måndag. Väcktes alldeles för tidigt ur höstens tyngsta (?!) sömn i systerns lägenhet i Västertorp. Lyckades på något sätt inta frukost, packa, borsta tänderna (bara överkäken…), bege min till T-banan med Crilla (hon har utarbetat en 20minuters-morgon-up-and-away-lösning hon borde söka patent för). På T-centralen stod hela tågsystemet still. (Relevant fråga: NÄR? Ska vi börja satsa ordentligt på tågtrafik i detta land? Jaha nehej det skulle visst byggas nya ringleder för bilar…). Kom iväg timman försenad. Dock var detta helt i sin ordning då Louise inte fick igång jobbilen på morgonen och blev lika sen. Således möttes vi upp i Alvesta, köpte kanelbullar och drog till Tingsryd. Väl på plats mötte vi upp borrkillarna som gjort upp en lägereld och grillat korv till lunch. Passade bra in på den öde industritomten där byggnader uppenbart utsatts för brand nyligen och plåtbitar slog och gnisslade i vinden. Där satt vi på asfalten och det kändes som att det bara va tunnan med eld och halvvantar som saknades för att få den riktiga getto-känslan. Men sen blev vädret blev svinfint och ingav platsen lite hopp trots att man traskade runt i björksly letandes grundvattenrör. Däckade övertrött på hotellet.
Kanelbullens dag är det varje dag

Tisdag. Ännu en solig dag. En provgropsdag. Var fruktansvärt trött på förmiddagen (fattade dan efter att det var normalt hormontillstånd) och vaknade inte till liv förrän jag fick inta lunch. Men jag och grävkillen var rörande överrens om att ”man ska inte jobba ihjäl sig” och samarbetade efter denna devis. På lämnade jag Louise på busstationen för att fortsätta resten av veckan själv. Hotellet satt ihop med badhuset och gratis bad ingick så jag gick ner och lånade wetvest. Vanligt (?) på små orter är att bassängen kort och delvis grund. Så också i Tingsryd. Jag fick hålla mig på 25-meters bassängens kortsida där jag sprang runt 5-6 meter fram och tillbaka sick-sackande mellan motionssimmare. Jag körde på med intervaller och flåsade rätt bra. Det gjorde ingen annan i den bassängen, men dom tittade. Är nog the talk of the town nu. Hann bubbbelbada.

“man ska inte jobba ihjäl sig”

Onsdag. Efter mer gropar fick jag med grävkilllen på hans första lunch sen nyår – det va nåt bantningslöfte – han åt ”rejäl frukost och middag” istället – en ytterst dålig diet-idé i mina öron. Hans kompis ringde: ”om jag var singel finns en dejt till mig i Konga” meddelade grävkillen. Jag vet inte - hur ska man kommentera detta? Nä jag skippart. Anyway. Tillbaka på industritomten jobbade jag runt med grundvattenpumpning som en flitig myra tills skymningen föll – då hade getto-känslan en inte så bekväm inverkan på mig och jag begav mig till Tingsryds elljusspår. Vid parkeringen stod P-vakter. 20 kr för att springa 2,3km elljus? Nej då – ishallen låg bredvid och hela Tingsryd skulle uppenbart på hockey. Jag fick parkera gratis när jag oskyldigt berättade för vakterna att jag bara vill löpa. Det va jag och ett promenerande par i skogen. Blev ett ganska ensamt men givande löpskolningspass. Blev sugen på Smålandskavlen. Natten allstå.
Torsdag. Motiverad att kanske hinna hem på kvällen steg jag ur sängen för att titta ut på … ösregnet. Här skall bitas i surt äpple. Tog på det feta regnstället. Pumpa pumpa pumpa vatten! Det går ju, skriva etiketter och anteckna är dock inte kul alls i vågrätt regnstorm. Å andra sidan ökar ju motivationen för att bli klar exponentiellt. Några myggbett, svordomar, batteribärande, lertraskande och lockskruvande senare kastade jag mig in på postkontoret och fick iväg vattenproverna i tid. Klockan gav utrymme för hemfärd – hurra! Hade inga skivor så det fick bli 4 timmar radio. Efter fantastiska Tankesmedjan skulle en snubbe från Opeth spela heavy metal. Nej tack. Jag lyssnar i princip aldrig på mix megapol och dylika kanaler men what to do.. så jag tunade in och döm av min förvåning - ”Bette Davies eyes” gick på och följdes av ”Hang with me”. Alla tiders! Jag sjöng resten av vägen hem och väl hemma brändes dessutom ett löppass av med Emil. Ibland så samarbetar jobblivet med OL-livet. Då får man tacka och ta emot.

Mycket kan sägas om schweiz-veckan innan men det får bli några bilder istället.

boende med kastanjeträd att filosofera under

sprint med publik (Peter Holgersson, Runpix)

Linnea testar vattnet

Helena får inte testa vattnet enligt lokalbefolkningen

Rapunzel-slott

Off to Malmö!