Har alltid gillat stafett men sen jag kom till SAIK 2009 har jag fått en närmast osund kärleksrelation till det hela. Det som hände främst 2009 var att jag helt plötsligt befann mig i täten på en av världens största stafetter och sprang som om jag inte gjort annat. Vann sträckan och förde upp SAIK till en 3e plats inför avslutningssträckan. Den kicken jag fick då är som en drog, man vill bara ha mer. Jag har haft privilegiet att springa många stafetter efter detta i tät och gjort hyggliga och bra löp, dock inte i närheten av 2009. Dit vill jag igen.
SAIK har en stafett-pepp som är fantastisk och i år ställde vi - trots ett antal skador och graviditeter - 4 lag på startlinjen i damkavlen, samt 1 damlag i herrkavlen. Det är fint! Tyvärr påverkade skador och graviditeter vårt första lag också men vi hade ändå ett peppat och redo lag med Erika, Emma, Märta, Anastacia och mig. Brudarna sprang stabilt och bra - Erika var inne med draget, Emma var inte så nöjd med första delen av banan men sen, Märta slet som ett djur och Anastacia höll ställningarna och skickade ut mig med Tove Alexandersson i hasorna. Så jag fick börja med att springa jättefort på stig - min bästa egenskap =), men det gick bra. Vi hade dock inte samma gaffel och efter att ha plockat min första så såg jag henne inte mer. Däremot plockade jag upp Linnés andralag med Inga Ka efter bara några kontroller. Vi sprang sedan och kampades resten av banan. Tog inte alltid samma vägval men kom ändå ihop hela tiden in mot kontroller. Jag upplevde dock att Inga var riktigt stark löpmässigt och jag hade inget att sätta emot in från sista men jag var hyfsat nöjd med orienteringen (gps från det hela).
Vi landade en 26e plats tillslut (efter Linné ettan diskats). Det är ett absolut godkänt resultat för ett lag med två juniorer, en reserv, en halv- och en helsatsande senior. Och det var kul att springa men jag saknade lite att brottas om topplaceringar. Jag hoppas vi kan bli ännu bättre till Jukola och på sikt skitbra! Det är ju inget tvivel om att viljan finns där, exempelvis så sprang Erika startsträckan en gång till - fast i herrkavlen och Märta tog sig an långa natten (som blev långa dagen).
MEN det i mina ögon mest imponerande denna helg är SAIKs 4e lags avslutare Therese Alfredsson. Som förutom sitt UK-ansvar i helgen, gick i mål strax innan klockan 21 efter att ha avverkat 110min i skogen, bara timmar senare drog hon på sig nattlampan och sprang ut på tiomilakavlens 4 sträcka och kom i mål 233 minuter senare. Det är 3 timmar och 53 minuter. "Det är laget före jaget" som Therese twittrade. En stående ovation hade här varit på sin plats, men då detta bara är text får jag applådera med bokstäver och gratulera mig själv; att jag får vara klubbkamrat med en människa med denna fina attityd och vara en del av ett sådant gäng stafettbrudar. TACK!
till 10mila-arrangörerna:
Mycket bra:
Mindre bra:
Nu är det ett år kvar till 10mila på Ränneslätt i Eksjö. Arrangörerna har till nästa år förändrat herrkavlen men väntat och trist nog till synes inte ett finger (?) gällande damkavlen. I alla fall spenderade jag mina 1998-2002 där tillsammans med den beryktade "gräddan-på-moset"-generationen (82orna) och massa andra fina människor. Vi var 12 st så om man fick ta ut ett dream team skulle det kanske kunna se ut så här:
sträcka gaffling km
1 ja 8,5 Renen (Fredrik Martinsson)
2 ja 8,5 Beiran (Caroline Green)
3 nej 13 Ollonet (Petter Ottevik)
4 ja 11,5 Pastorn (Maria Magnusson)
5 ja 11,5 Kajsa-Bajsa Nilsson
6 nej 16,5 Puffen (Isak Bergman)
7 ja 8 Uggla (Lina Persson)
8 ja 12,5 Flamingo (Johanna Öberg)
9 ja 16 Lemuren (Erik Lennartsson)
10 ja 8 Porris (Sara Grenmark)
COACH: Fröken Fiff (Hanna Kerkmeester) Sång o speleman: Björn Norell
Eller så ses vi bara och kör röda-vita rosen i Guppabackarna?
SAIK har en stafett-pepp som är fantastisk och i år ställde vi - trots ett antal skador och graviditeter - 4 lag på startlinjen i damkavlen, samt 1 damlag i herrkavlen. Det är fint! Tyvärr påverkade skador och graviditeter vårt första lag också men vi hade ändå ett peppat och redo lag med Erika, Emma, Märta, Anastacia och mig. Brudarna sprang stabilt och bra - Erika var inne med draget, Emma var inte så nöjd med första delen av banan men sen, Märta slet som ett djur och Anastacia höll ställningarna och skickade ut mig med Tove Alexandersson i hasorna. Så jag fick börja med att springa jättefort på stig - min bästa egenskap =), men det gick bra. Vi hade dock inte samma gaffel och efter att ha plockat min första så såg jag henne inte mer. Däremot plockade jag upp Linnés andralag med Inga Ka efter bara några kontroller. Vi sprang sedan och kampades resten av banan. Tog inte alltid samma vägval men kom ändå ihop hela tiden in mot kontroller. Jag upplevde dock att Inga var riktigt stark löpmässigt och jag hade inget att sätta emot in från sista men jag var hyfsat nöjd med orienteringen (gps från det hela).
Vi landade en 26e plats tillslut (efter Linné ettan diskats). Det är ett absolut godkänt resultat för ett lag med två juniorer, en reserv, en halv- och en helsatsande senior. Och det var kul att springa men jag saknade lite att brottas om topplaceringar. Jag hoppas vi kan bli ännu bättre till Jukola och på sikt skitbra! Det är ju inget tvivel om att viljan finns där, exempelvis så sprang Erika startsträckan en gång till - fast i herrkavlen och Märta tog sig an långa natten (som blev långa dagen).
MEN det i mina ögon mest imponerande denna helg är SAIKs 4e lags avslutare Therese Alfredsson. Som förutom sitt UK-ansvar i helgen, gick i mål strax innan klockan 21 efter att ha avverkat 110min i skogen, bara timmar senare drog hon på sig nattlampan och sprang ut på tiomilakavlens 4 sträcka och kom i mål 233 minuter senare. Det är 3 timmar och 53 minuter. "Det är laget före jaget" som Therese twittrade. En stående ovation hade här varit på sin plats, men då detta bara är text får jag applådera med bokstäver och gratulera mig själv; att jag får vara klubbkamrat med en människa med denna fina attityd och vara en del av ett sådant gäng stafettbrudar. TACK!
 |
| (foto: mats lindqvist) |
till 10mila-arrangörerna:
Mycket bra:
- banor - orientering ända in!!
- terrängen - superfin!
- TC - närhet!
- tv-sändningen - classy!
Mindre bra:
- skyltningen vid stora vägen - en ensam skärm, så lockar man inte folk till sporten
- prisbordet - som vanlig obefintligt, pinsamt
Nu är det ett år kvar till 10mila på Ränneslätt i Eksjö. Arrangörerna har till nästa år förändrat herrkavlen men väntat och trist nog till synes inte ett finger (?) gällande damkavlen. I alla fall spenderade jag mina 1998-2002 där tillsammans med den beryktade "gräddan-på-moset"-generationen (82orna) och massa andra fina människor. Vi var 12 st så om man fick ta ut ett dream team skulle det kanske kunna se ut så här:
sträcka gaffling km
1 ja 8,5 Renen (Fredrik Martinsson)
2 ja 8,5 Beiran (Caroline Green)
3 nej 13 Ollonet (Petter Ottevik)
4 ja 11,5 Pastorn (Maria Magnusson)
5 ja 11,5 Kajsa-Bajsa Nilsson
6 nej 16,5 Puffen (Isak Bergman)
7 ja 8 Uggla (Lina Persson)
8 ja 12,5 Flamingo (Johanna Öberg)
9 ja 16 Lemuren (Erik Lennartsson)
10 ja 8 Porris (Sara Grenmark)
COACH: Fröken Fiff (Hanna Kerkmeester) Sång o speleman: Björn Norell
 |
| på den tiden.. |
Tack för de fina orden Maria :) Och tack själv för en grym helg!
SvaraRadera