Hemmaterräng..

..is a blesssing and a curse. Jag älskar Kilsbergen. De har alltid känts som "mitt" ställe efter att spenderat otaliga timmar där som liten. När jag är hemma i Örebro är det alltid dit jag vill. Sen jag började orientera blev relationen ännu snäppet bättre. Jag har väntat på att få springa en värdetävling i medeldistans i dessa berg sen jag blev elitlöpare. Förra året stod det klart att jag skulle få chansen på 2013 års kristi Himmelsfärds helg. En Silva League-tävling i medeldistans i Lockhyttan. Såklart jag spände bågen. Jag kan ju det här. Det va i alla fall vad precis "alla" (såklart i ren vänlighet) sa till mig i 2 veckors tid inför denna tävling. Jag blev nervös och såg till att ta det lugnt inför och inte tappa energi.

En sprint i Kumla med bästa sprint-framförhållningen i år (säger kanske inte mycket men för mig var det ett framsteg) avverkades först på torsdagen innan. Var vid gott mod och kroppen funkade hyggligt. Fredagen var solig och jag joggade, dansade och var på föreläsning. Funderade inte så mycket på kommande dag. På kvällen var jag ändå väldigt trött. Dock kände jag inget av detta på väg till start på lördagen och var mentalt lugn och nöjd med att ha prickat startplatsens lokalisering. Så iväg och plockade ettan utan problem. Sen förväntad långsträcka utför till sluttningskontroll. Hade en plan att ta den uppifrån den tydliga brantkanten och genomförde bra med viss inbromsning vid sista säkra. Sen följde 2 lätta sträckor innan en ny sluttningskontroll, där jag åter blev lite defensiv in mot kontrollen men ändå fick den perfekt. Såg ut från kontrollen Helena Karlssons rygg och blev något störd i fokuset. Funderade om jag verkligen gått rakt ut från 5an och stannade en bit från k6 där jag kände mig osäker för att läsa in. Några sekunder gick men jag styrde sen rätt och plockade skärmen. Upp mot 7an såg det svårt ut och jag fick inga detaljer som jag ville. Det ljusgula var ej tydligt och en otrygghetskänsla infann sig när jag strax därpå insåg att "jag behöver ju bara gå kompass till högsta punkten". När jag konstaterat detta struntade jag i otydliga punkthöjder och branter och tryckte på upp mot k7. Åter en bra skärmtagning. Mot 8an gick jag lite väl rakt på, optimistiskt trodde jag mig få dubbelstenarna innan kontrollen, men de var några andra och istället spikade jag herrarnas skärm vid punkthöjden söder om vår k8. Läste dock in mig snabbt och tog mig uppåt. Efter 8an hade vi en långsträcka och här hände nåt. Plötsligt kändes kroppen vidrigt tung. Jag vet ju att det kan va tungt i Kilsbergen, men det va som att jag kämpade så att det låste sig. Slet på mot detta resten av banan. Orienteringen var ganska enkel från k9 och in till mål men jag fick bita ihop allt jag hade för att inte bara sätta mig ner. Plockade de sista kontrollerna (varav förvarningen där mamma och Crilla satt och professionellt inte rörde en min) och spurtade något groggy in mot mål. Som 6a och andra svenska i tävlingen. Ett resultat jag är nöjd och stolt över utefter förutsättningarna. Självklart hade jag önskat få känna något av ett flyt även i löpningen och springa mot plågan på ett "gött" sätt men denna dag tog nog anspänningen överhanden.

Söndagens långdistans blev därefter. Orkade springa på fram till varvningen men gjorde en taktiskt miss i att inte ta gel innan backen upp till Lockhyttemasten. Väl uppe i den fantastiska vita skogen var jag ett vrak som precis orkade följa Johanna Sanderi som jag fångat upp vid k5. Vid diamantens näst sista orkade jag inte lyfta blicken och missade att se en skärm, blev av med sällskapet och fick tugga ensam. Blev något piggare mot slutet - men då var det ju utför också. Lyckades missa sista kontrollen. Typ så i huvet... Men men kroppen har jobbat bra i 5 intensiva tävlingshelger. Att få en liten dipp måste va ok. Laddar om till Sundsvall och hoppas få tillbaka steget.

Crilla sprang för övrigt D21E1 medeldistansbanan på söndagen. Fokuserad på en sak: att slå min sträcktid till förvarningskontrollen. Resultat Maria vs Crilla 0-1 (54 respektive 52 sek). Det finns alltid att jobba på - härligt!