Inte så man skrattar ihjäl sig, och tyvärr ganska väntat. Det finns 3 platser att springa om and that's it.
Alla som ska representera Sverige på medeldistansen i damfinalen i Italien har internationella medaljer (TA, HJ, AB) och så även första reserven på plats (LE). Det har inte jag. Jag missunnar ingen deras plats men jag hade unnat mig en. Jag gjorde mitt bästa men det räckte inte. Kanske nån tycker "men varför satsa du bara på medeldistansen om den nu är svårast att komma med på?" svaret är jag tycker just den är så fantastiskt rolig att springa. Att det är roligt att orientera ÄR min drivkraft, den enda motivationen som funkar för mig på lång sikt. När jag sprang 5dagars i Italien 2009, som gick parallellt med JWOC, blev jag förälskad i terrängen. När vi va i Italien på läger i somras och sprang OL-intervaller hände nåt som aldrig hänt förut, insikten i att jag faktiskt hade kapacitet att ta en topplacering i ett VM i Italien på medeldistans landade i mig. Jag trodde på det. Jag tror på det fortfarande men möjligheten är numer låångt borta. Jag ska va ledsen ordentligt nu, det blev nödvändigt att skjuta upp det över Venla...
..för Venla var den raka motsatsen; en överpeppad skrattfest! I mig i alla fall. Jag gjorde jobbet mycket bättre än på Tiomila - när bommen kom stannade jag, läste in mig och sprang rätt. Och i övrigt var det väl ett godkänt mestadels solo-lopp. Jag kan bättre men det va ett fall framåt. Så också för hela laget. Silje sprang bra i återkomsten på 1a sträckan, hon kände sig dålig i kroppen - så jag ser fram emot när hon känner sig pigg då hon stämplade in bara 1.35 efter täten. Emma sprang enligt egen utsago ok men med nån liten bom. Anastacia gjorde en större bom i början av sista sträckan men sprang sedan som en furie. Så vi var inte direkt på vår högsta nivå denna kavel men lyckades ändå bli 14e lag (6e svenska lag) och bästa GBG-lag!
Övriga 2 SAIKlag i Venla och Jukolalaget löpte fint och höll dessutom ställningarna på discobåten hem när jag lackat ur. Bra jobbat!
Det som var mindre kul på Venla var prisutdelningen. Jag hade hunnit glömma hur illa det var då vi inte placerade oss högt förra året. En över timman lång utdragen process egentligen är mest en öppningsceremoni för den "riktiga" tävlingen, dvs den på natten, dvs den för männen. Överlämning av Jukolabudskapet som ska transporteras av förra årets vinnarlag genom natten. En manskör från Kuopio sjöng för oss (jag har inget mot musik tvärtom), en nyskriven sång om den maskulina finska jägaren som skulle fälla vargen/björnen/nåt och komma hem till sin väna jungfru. Ja asså jag vet knappt hur jag ska kommentera detta, det är som att jag hela tiden glömmer hur mycket konservativa krafter det finns inom denna ibland traditionstyngda idrott. Man skulle också kunna se det från den ljusa sidan; Jukola/Venla har utvecklingspotential!
På samma gång kan jag ju nämna att - om nån missat det -att det var jag som "förstörde stämningen" på orienteering memes fb-sida (kul skämt? ). OM själva var trevliga, många supportande men i trist nog bubblade det upp unket kvinno+homohat i kommentarsfältet. Jag hoppas denna i övrigt briljanta humorsida repar sig och fortsätter leverera OL-skämt på hög och låg nivå. Och att ni som tycker förstärkning av stereotyper och härskartekniker är roligt letar er till nåt annat mindre "politiskt korrekt"ställe -flashback är ett förslag.
Alla som ska representera Sverige på medeldistansen i damfinalen i Italien har internationella medaljer (TA, HJ, AB) och så även första reserven på plats (LE). Det har inte jag. Jag missunnar ingen deras plats men jag hade unnat mig en. Jag gjorde mitt bästa men det räckte inte. Kanske nån tycker "men varför satsa du bara på medeldistansen om den nu är svårast att komma med på?" svaret är jag tycker just den är så fantastiskt rolig att springa. Att det är roligt att orientera ÄR min drivkraft, den enda motivationen som funkar för mig på lång sikt. När jag sprang 5dagars i Italien 2009, som gick parallellt med JWOC, blev jag förälskad i terrängen. När vi va i Italien på läger i somras och sprang OL-intervaller hände nåt som aldrig hänt förut, insikten i att jag faktiskt hade kapacitet att ta en topplacering i ett VM i Italien på medeldistans landade i mig. Jag trodde på det. Jag tror på det fortfarande men möjligheten är numer låångt borta. Jag ska va ledsen ordentligt nu, det blev nödvändigt att skjuta upp det över Venla...
..för Venla var den raka motsatsen; en överpeppad skrattfest! I mig i alla fall. Jag gjorde jobbet mycket bättre än på Tiomila - när bommen kom stannade jag, läste in mig och sprang rätt. Och i övrigt var det väl ett godkänt mestadels solo-lopp. Jag kan bättre men det va ett fall framåt. Så också för hela laget. Silje sprang bra i återkomsten på 1a sträckan, hon kände sig dålig i kroppen - så jag ser fram emot när hon känner sig pigg då hon stämplade in bara 1.35 efter täten. Emma sprang enligt egen utsago ok men med nån liten bom. Anastacia gjorde en större bom i början av sista sträckan men sprang sedan som en furie. Så vi var inte direkt på vår högsta nivå denna kavel men lyckades ändå bli 14e lag (6e svenska lag) och bästa GBG-lag!
Övriga 2 SAIKlag i Venla och Jukolalaget löpte fint och höll dessutom ställningarna på discobåten hem när jag lackat ur. Bra jobbat!
SAIKs 3 super teams! |
Henrik levererar på 1a! |
På samma gång kan jag ju nämna att - om nån missat det -att det var jag som "förstörde stämningen" på orienteering memes fb-sida (kul skämt? ). OM själva var trevliga, många supportande men i trist nog bubblade det upp unket kvinno+homohat i kommentarsfältet. Jag hoppas denna i övrigt briljanta humorsida repar sig och fortsätter leverera OL-skämt på hög och låg nivå. Och att ni som tycker förstärkning av stereotyper och härskartekniker är roligt letar er till nåt annat mindre "politiskt korrekt"ställe -flashback är ett förslag.
<3 Du är bra du!
SvaraRadera