söndag 7 maj 2017

10mila+UltraLång-SM

Hade tänkt skriva om 10mila men baksmällan var lång. Det va fantastiskt att äntligen få löpa i Göteborg, det borde vi göra oftare, men väntan på detta lopp har varit nästan för lång och nervös att jag lämnades översköljd av känslan "skönt att det är över". Så här med några dagars distans så är jag jättenöjd med mitt lopp och extremt glad att få springa med saikobtchs som inte bara är sjukt grymma stafettlöpare utan också så himla fina vänner. Det gör det lätt värt att göra jobbet. 

I övrigt ser det tyvärr "ljust" ut framöver för damerna, ska vi ha en "riktig" 10mila-kavle dvs en med nattsträckor, och inte bara en utan flera sådana, så behöver vi nog gå ihop samtliga elitklubbar och bojkotta "damkavlen". Va säger ni?
Oavsett så kommer få förändringar ske så länge 10milaföreningen har veto och består av folk (läs äldre manspersoner) som är helt ointresserade och aktivt jobbar mot av en sådan typ av kavle.

Anyway nu kör vi race-report från UltraLång-SM i Klunkhyttan

I den något decimerade men väl så entusiastiska D21-klassen fick en bekänna färg redan vid startpunkten då samtliga före mig vek av direkt in i skogen hack-i-häl på Tove. Jag hade klart och tydligt en annan gaffel och fortsatte ensam på stigen uppför backen. Hann tänka att “jaha nu är det 2,5h timma allena” innan jag hörde att det faktiskt var några som kom bakifrån. Jag tog i alla fall ett stadigt grepp om min egen OL och sprang först eller i front av min klunga hela första “korta” varvet. Ut på andra var det direkt bara jag, Anna Wehlin och Rebecka Lindberg kvar på vår gaffel och Anna verkade urstark så jag släppte henne omgående och fortsatte med mitt. Ut på långsträckan till 13e tyckte jag terrängen såg väldigt stenig ut och då jag redan känt av min form kontra andras I skogen bestämde mig fort att fräsa ner på vägen för att få lite andrum och lättlöpt en stund. R följde och spurtade om mig i uppförsbacken, jag bet ihop och fortsatte min stabila lunk (kolla gps här! vi drog ifrån jagande klungan!). Vid fjärilen såg jag Tove men kom 15sek för sent för att få häng ut på min 1a/hennes 2a, så de var ensamt igen i 20 min innan R och jag åter kom ihop. Nu började jag fundera på hur jag skulle re ut faktumet att jag sprang med en löpare som verkade ha piggare ben och att banan snart var slut. Jag skulle dock få chansen strax därefter då vi på sista långsträckan skulle passera genom ett grönområde för att komma ut till en stig. Det var riktigt risigt och svårt att hålla riktning och jag tänker “nu har vi löpt såpass länge att stigen måste komma, jag behöver hålla kurs åt vänster lite till”.... när jag ser R börja drifta åt höger. Nu gäller det. Jag tar några snabba steg ut genom grönområde, snubblar nästan ut på stigen, trycker på och ser till min glädje vätskekontrollen uppenbara sig. Drar en snabb vatten och springer på ut på vägen. Hör ingen annan löpare. Vågar inte titta bakåt. Nu är det bara att vara offensiv. Går på upp mot sista höjden men när jag stämplat kontrollen ser jag förvånande AW i ögonvrån. Ok, nu får en bita ihop... tuggar upp sista backen till 3e sista kontrollen men är upphunnen vid stämplingen. Bara utför kvar, lägger mig bakom och försöker få grepp om näst sista kontrollens svårighetsgrad. Tyvärr verkar den enklast och ta från stigen så jag hänger på, AW gör dock inget misstag. Jag tyvärr inte mycket att sätta emot när AW kastar sig 2 kurvor upp från stigen till branten och stämplar. Det blir ingen spurtduell idag. Jag orkar ändå hålla anständig fart in i mål och blir mer än gla' då jag hör att placeringen räcker till en SM-medalj i Kilsbergen. Såpass nöjd med OL och taktik! Drömmigt! 
Äkta sluggerbild by Lars Rönnnols
Lägg till bildtext

Kartor med gps från alles ---- se 
kartarkiv

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar