här skulle det ju kommit upp massa göttiga bilder och kartor från turkietlägret. men jag glömde kamera o kartorna är just nu på annan ort. anyway... det va som vanligt -nuförtiden- kul att va med landslaget på läger. bra träningar och bra sällskap. morgonyogarutin (det är räddningar för en +30kropp!!) och intressanta diskussioner. terrängen varierade med från olika ställen men höjdpunkten var helt klart s k "teletubbie"-skogen som björd på helt ren mark, stora träd glest utplacerade mellan små höjder, branter och vackra bäckar med alldeles klart vatten. på första träningen här i 18C och sol fick jag ta en frivillig paus då Ulf hade hittat en vild sköldpadda precis vid vår kontroll. en alldeles underbar naturupplevelse. tittade in i djurets ögon och kände att det pågår så mycket i denna världen samtidigt som jag plockar skärmar. Ulf flyttade sköldpaddan ner till bäcken så ingen skulle springa på den. sprang också en stafetträning på denna karta där jag inför mig själv levererade i 20 min. hade helt fokus på min egen orientering och var offensiv. tar med mig dessa tjugo. förutom orienteringen startade vi upp nästa bussdansprojekt - "single ladies". vi har definitivt tagit oss vatten över huvudet men det är just det som är grejen. våga dansa trots stel kropp.
nu till det mindre roliga. veckan innan lägret hade jag sömnsvårigheter och dessa fortsatte tyvärr på plats. samtidigt kom en släng pms. detta i kombination med trötthet och troligen en liten nedkylning på onsdagseftermiddagens pass (som är en historia i sig: uppföljnings-ol i ett totalöversvämmat område, en timmas träskorientering där det dessutom luktade bajs.... ändå va det kul - men hade nog varit roligare torrt) fick mig sänkt onsdagkväll. vilade torsdag men på kvällen hade jag fått nåt skit på stämbanden. spenderade därför resten av lägret i hotellsängen och jobbandes på att inte föräta mig på buffémat. och då menar jag INTE att man inte ska äta när man är sjuk. utan bara att jag i vanliga fall äter jvligt mycket när jag tränar. och det inte är bekvämt att processa så mycket mat stillaliggandes.
väl hemma tillfrisknade jag i måndags och kände mig peppad att dra igång igen igår. positivt att det denna gång gick över relativt snabbt. noterbart är dock att jag innan jul blev sjuk på samma sätt: pms-sänkt-sjuk.
och att denna gång så sköts själva mensen upp tills efter halsen lagt sig. så ca 3min efter uppstigning igår låg jag i sängen; återigen i en nära-döden-mens-upplevelse. tänk att det kan göra så ont. det spelar liksom ingen roll va jag gör vid det tillfället. inget lindrar. mental träning om nåt (även om tankarna mest kretsar i "jag är hellre död än har så här ont"-området). annat intressant är hur lite man jämrar sig när man är ensam. det har liksom inget effekt. ingen tycker synd om en så man kan lika gärna va tyst. när det hela äntligen var över efter en timma som kändes som ett liv var jag helt slut. beslutade mig för att ställa in resten av dagens aktiveteter och dra hem till örebro. bli kramad på.
det efterföljande dygnet har bjudit en exponentiell ökning av livskvalitet: köpte k.kielos bok det enda könet som äntligen kommit ut på pocket och läste halva på tågresan hem. sååå bra. väl hemma blev jag kramad på och såg "min sanning" på svt med nina björk - som bjöd på självklara men ack så sällan uttalade sanningar. avslutade dagen med fantastiska tv-cirkeln. började denna dag med att i morgonstund dra upp till ånnaboda med pappsen och staka till bocksbosjön och tillbaka i strålande sol, nån plusgrad och mycket bra glid. makalöst vackert på mossarna och tyst i bergen (förutom när det kom ett "boom" från villingsbergs skjutfält - påminn mig nu igen - va är detta med vapen bra för????). årets bästa skiddag.
nu är det bara att däcka i soffan framför val di fiemme och ladda för morgondagens addisresa. livet!!
PS. jag tycker Lina Strands kommentar till nollningar är modig och högst relevant. Jag har varit med om liknande själv och tyvärr inte ingripit när andra utsatts för det, något som jag fortfarande skäms över. BRA att det numera är totalförbud på OLGYs. Då maktbalansen alltid är snedfördelad i en gymnasiehierarki kan inte en trea kan avgöra vad som är ok för en etta. OCH det finns mycket roligare och bättre sätt att skapa gemenskap i en grupp än att leka förnedringlekar. Föråldrat liksom...
nu till det mindre roliga. veckan innan lägret hade jag sömnsvårigheter och dessa fortsatte tyvärr på plats. samtidigt kom en släng pms. detta i kombination med trötthet och troligen en liten nedkylning på onsdagseftermiddagens pass (som är en historia i sig: uppföljnings-ol i ett totalöversvämmat område, en timmas träskorientering där det dessutom luktade bajs.... ändå va det kul - men hade nog varit roligare torrt) fick mig sänkt onsdagkväll. vilade torsdag men på kvällen hade jag fått nåt skit på stämbanden. spenderade därför resten av lägret i hotellsängen och jobbandes på att inte föräta mig på buffémat. och då menar jag INTE att man inte ska äta när man är sjuk. utan bara att jag i vanliga fall äter jvligt mycket när jag tränar. och det inte är bekvämt att processa så mycket mat stillaliggandes.
väl hemma tillfrisknade jag i måndags och kände mig peppad att dra igång igen igår. positivt att det denna gång gick över relativt snabbt. noterbart är dock att jag innan jul blev sjuk på samma sätt: pms-sänkt-sjuk.
och att denna gång så sköts själva mensen upp tills efter halsen lagt sig. så ca 3min efter uppstigning igår låg jag i sängen; återigen i en nära-döden-mens-upplevelse. tänk att det kan göra så ont. det spelar liksom ingen roll va jag gör vid det tillfället. inget lindrar. mental träning om nåt (även om tankarna mest kretsar i "jag är hellre död än har så här ont"-området). annat intressant är hur lite man jämrar sig när man är ensam. det har liksom inget effekt. ingen tycker synd om en så man kan lika gärna va tyst. när det hela äntligen var över efter en timma som kändes som ett liv var jag helt slut. beslutade mig för att ställa in resten av dagens aktiveteter och dra hem till örebro. bli kramad på.
det efterföljande dygnet har bjudit en exponentiell ökning av livskvalitet: köpte k.kielos bok det enda könet som äntligen kommit ut på pocket och läste halva på tågresan hem. sååå bra. väl hemma blev jag kramad på och såg "min sanning" på svt med nina björk - som bjöd på självklara men ack så sällan uttalade sanningar. avslutade dagen med fantastiska tv-cirkeln. började denna dag med att i morgonstund dra upp till ånnaboda med pappsen och staka till bocksbosjön och tillbaka i strålande sol, nån plusgrad och mycket bra glid. makalöst vackert på mossarna och tyst i bergen (förutom när det kom ett "boom" från villingsbergs skjutfält - påminn mig nu igen - va är detta med vapen bra för????). årets bästa skiddag.
 |
| heaven on earth... |
PS. jag tycker Lina Strands kommentar till nollningar är modig och högst relevant. Jag har varit med om liknande själv och tyvärr inte ingripit när andra utsatts för det, något som jag fortfarande skäms över. BRA att det numera är totalförbud på OLGYs. Då maktbalansen alltid är snedfördelad i en gymnasiehierarki kan inte en trea kan avgöra vad som är ok för en etta. OCH det finns mycket roligare och bättre sätt att skapa gemenskap i en grupp än att leka förnedringlekar. Föråldrat liksom...
Gôtt blogginlägg och tack för att du visar att du håller med mig! Ses igen i slutet av mars! Nu tycker jag vi båda ska ta oss tid att njuta av maxad quality time med våra närmaste!
SvaraRadera