ultralång-sm

efter att ha släppt in glädjen i tanken på orientering igen så skulle det avverkas 15km landvetterterräng i söndags. starten gick, klungan löpte iväg väl samlad i ett, till en början, behagligt tempo anfört av tove och helena. kom lite efter in mot ettan då jag ville checka kartan en extra gång. nerfrån den kontrollen var det sen mycket brant. det blev trångt  med folk så jag bara chansade ner och tänkte " ja nu finns risken att inte komma runt banan" (samma brant slog lina strand axeln ur led). väl nere så var helena och tove spårlöst försvunna. "tåget gick" är väl mest passande för denna händelse. lite synd att det blev så abrupt för jag hade vid detta laget ett bra steg fortfarande men när jag kom in i fjärilen fick jag helt egen gaffel och förmådde inte att hålla samma tempo som dagens giganter, dock orienterande jag ok. ut från fjärilen så visste jag inte mycket om läget i loppet utan fortsatte enträget på egen rutt. blev osäker in mot k12 och då kom en massa folk från annat håll. velade med långvägvalet ända ut till jag nådde vägen och tänkte att rakt på eller vänster måste funka bäst. insåg vid detta lag att minimera stigning där det går var viktigt då banläggaren verkligen inte sparat på back-krutet. drog iväg vänster på vägen strax bakom lina strand som dykt upp. hon svängde dock av tidigare än jag tänkt och jag hann dra tanken "ska jag hänga på?" ett antal varv innan jag beslöt mig för att hålla min plan. ute på vägvalet var det dock rätt bökigt vid sjökanten och efter fältet jag stigen upp tidigare än planerat då jag tyckte mig finna ett bra stråk mot stora mossarna. här slängdes jag ett tag mellan hopp och tvivel då jag började bli trött, var ensam och det var knöligare än beräknat. väl ute på mossen var det dock racer-före och jag löpte på. såg helena komma från 17e kontrollen på långt håll, men hade redan räknat med  tapp emot henne och tove så jag bara fortsatte göra mitt jobb. framme vid k13 så kom jag in strax efter lina strand och blev ordentligt peppad av tanken på att jag löpte tillräckligt fort själv så länge. "om jag springer diamanten bra så kan jag tajma henne ut på nästa långsträcka" var min omedelbara tanke. sagt och gjort. ut från 18e var vi så jag, lina och fanny g på släp, vilket passade mig utmärkt i detta skede. jag och lina drog växelvis resten av banan. jag hade perioder här där jag kände mig ömsom pigg och ömsom riktigt trött. därav blev tempot lite svajigt men höll orienteringsfokuset skärpt. jag insåg att det skulle bli tufft om vilken placering vi än skulle spurta om och började ana att det nog var ett brons det gällde. så vid näst sista anförde jag upp mot en liten höjd men kom mitt på kontrollplankan, medan lina gled upp på min högra sida och fick stämpelenheten före. så sen var det tyvärr inte mycket för mig att göra utan att hänga på in mot spurten. jag menar inte att jag gav upp - men jag var trött och hade behövt en lucka för att klara en av sveriges vassaste spurtare.

trots det oglamourösa i en 4e plats så är jag nöjd med loppet. glad att jag hänger med fysiskt när jag går själv i tuff terräng (och har jag inte direkt formtoppat....). och jag hade roligt även sista halvtimman, det är så kul att kunna löpa med samtidigt som mot sina vänner. det blir spännande på ett sätt som känns bra i magen.

grattis till tove som var outstanding (svårt att se nån i världseliten som slagit henne i det loppet) och helena och lina!