VMmedeltest

Sprang VM-test medel. Behövde va i livets form. Det va ja inte riktigt. Tog lite omständliga vägval till 4an och 6an - hade kanske glott för mycket på kartan innan och ville undvika alla brantkanter. Annars va jag disciplinerad och prickade rätt. Gjorde jobbet och tyckte det va kul. Men redan upp mot stigen från 7an började trötthetssvajet. Det där som gör att en inte riktigt springer ända fram till stigen utan tar lite extra grönområde. Här brukar en varningsklocka ringa. Det gjorde den inte. Behöll ändå tekniken fram till jag lämnade 11an. Blev än mer trött i backen upp, fortfarande inga varningsklockor när jag hasat mig över åskanten och sprang på chans utför. Drog ner i grönområde, och ur det igen " konstigt denna backen lutar ju åt fel håll" fortfarande inga klockor... Ridå.

Jag har tränat och laddat och vilat och varit lagom nervös+harmonisk, dansat disco i köket och käkat bullar och smort hälen med idomin varje dag och trodde - trots skadebakgrund och tävlingsbrist - att kanske det fanns en liten liten chans att den där "dagen" skulle va idag. Men det gick inte. Det kanske behövts mer skogslöpning? Mer tävling? För att orka hela backen och hålla fokus efteråt. Va vet en? Nu är det bara tomt och gör förjvla ont i hjärtat. Men det är så det är. En måste våga. Och det är ok att va ledsen. Och en får försöka igen. På söndag.