måndag 20 juni 2011

att inte lära sig av sina misstag


it's art baby!

så åkte jag till jukola. full av självförtroende efter förra helgen. men jag glömde nåt hemma. ödmjukhet inför uppgiften och självinsikten.

jag har inte sprungit ett tävlingslopp i full fart i svår ol-teknisk terräng i år. jag har av naturliga skäl - foten - inte hunnit så långt. mora var väl genomfört tekniskt men ganska lätt-orienterat i mina ögon. vm-testen sprang jag full fart. och orkade inte. och bommade. jukolatesten låg jag på men det kan ändå inte jämföras med en stafett i tävlingsfart.

nu var det stafett i tävlingsfart. jag var inte nervös alls. jag har gjort det här tusen gånger och vet ju hur man ska göra. fick springa ut i ett kanonläge upplagt av camilla och silje. rusade med glädje och glada ben iväg på jakt efter eva j. halvvägs till 3an såg jag hennes rygg. i en tung backe uppför. glömde bort att orientera. kom upp över krönet och i trodde att jag tagit hela backen. gick ner till höger för tidigt. fattade ingenting. klassiskt parallellfel -check! snurrade runt nåt varv, det blev över minuten, innan jag såg skärmen och tove komma farande från en mer korrekt riktning. lite lätt förgrymmad satte jag efter och tänkte att nu får jag i alla fall hjälp att hålla ett bra tempo. signe dök upp också. och vi följdes åt några kontroller i rask takt. sen hade jag en annan gaffel och blev ensam. när jag styrde ner mot sista tv-kontrollen kunde jag ana att t och s låg nånstans framför ett stort sjok med damer från andra sträckor. stämplade och la mig i ledet in mot näst sista. tog kompass och helt plötsligt vek alla andra av uppåt. detta va ju inte konstigt alls då förmodligen samtliga var ute på annan sträcka. jag registrerade dock aldrig den tanken. utan drogs med lite uppför backen. plötsligt hade jag ingen koll alls. förstod inte vad jag såg eller var jag var. tänkte att jag nog behövde gå mer utförs. men var för feg. smög fram en bit . fick inget läsbart. svängde tillbaka uppåt (men nejnej varför!!!) för att hitta nån punkt att ta på. paniken kom krypande. kunde inte tänka klart. såg efter ett tag louise komma löpande. längre ner. förstod att jag skulle fortsatt nedåt då dit jag varit på väg från början. såg skärmen. och alla andra som fångat in mig. fly förbannad sprang jag in i mål. 3.40. eoner av tid i stafettsammanhang. istället för att ge oss ett pallplatsläge skickade jag ut emma i bakvattnet på täten.ridå.

igår kväll mötte jag den. min gps:slinga som streamats ut till alla på tc och framför dator. med facit i hand, som jag inte kan ändra, ska jag denna gång ta med mig nåt. efter att ha funderat och analyserat så ser jag samma tendens som på vm-testen (kroppen väggade -huvet väggade). jag har bommat efter att ha sprungit på hårt först i backe efter eva, sen i hasorna på tove. skillnaden denna gång var att enbart huvet väggade utan att jag märkte det. jag brukar alltid säga till folk "om man inte springer bomfritt på träning så kan man inte räkna med att man gör det på tävling". jag får modifiera det och börja leva som jag lär "om jag inte springer bomfritt i högsta fart på tävling så kan jag inte räkna med att göra det på - tävling".
det positiva jag tar med av denna upplevelsen är ändå att kroppen är tillbaka. den svarade den här gången. och även om sockret tog slut i hjärnan så känns det absolut som att det bara är en tidsfråga där också.

att ta med generellt är ju också att mina tre lagkamrater presterade högklassig orientering på världens största stafett och ändå gav oss en ändå fin 11:e plats.

jag står kvar i smutsen ett tag med byxorna nere. tills imon. sen börjar sommarträningen. då blir det ol och inga visor.

söndag 12 juni 2011

sprint-dm och jukolatest -en segerkavalkad!



dagens jukolatest avgjordes från hjortgården i alingsås. superfin terräng och trots lite slitna ben så kunde jag hålla hygglig fart och ol-teknik uppe. lite osäker vid 8an, och krånglig väg från 10an till 11an - annars bra flyt. nöjd och glad och ändå lite nöjdare att få slå gbgs stolthet Lina Strand (som vi ska heja järnet på på NORT) - det va ett bra tag sen och är en bra värdemätare att jag är på rätt väg.


sprint-dm avgjordes dan innan på NORT-område(?) och därmed var fröken Strand tyvärr inte deltagare. jag fick istället nöjet att revanschera mig från måndagens elitserie-sprint då Louise G sprang kanoners. på dm var jag istället lite rappare - även om vi båda har misslyckats med vägvalen på många sträckor - "undvik trappor i johanneberg" heter det ju - det gick ... sådär.

på tal om dessa trappor fick jag även en uppläxning i trapp-utförslöpning i fredags av tidigare nämnda Strand. jag tappade 6-7 sek utför på en lång trappa... jag trippade på varje steg medan Lina pulveriserade trappan med två-tre trappsteg mellan varje fotisättning. herregud vilken trapp-fantom!! jag får jogga till masthugget och öva om jag nån gång blir aktuell för trapp-mästerskap...


ut-knockad på väg ner mot 13e...

onsdag 1 juni 2011

perspektiv



annecy by night

jag kom hem från landslagslägret i Annecy, Frankrike. moloken i hjärtat ty medel-testen gick inte som jag önskat. hade förväntat mig en supersvår grön och bräskig historia där min teknik skulle komma till sin rätt. istället bjöds vi på öppen fin vit skog, visserligen knölig att springa i men ack så god sikt att orienteringsmomentet inte blev särskilt svårt. istället lyckades jag själv göra det svårt för mig då jag, trotsade min höga puls av höjden (1600 m ö h) och öppnade alldeles för hårt utför. spikade 3 kontroller men sen vände banan uppåt. blev matt och orkade inte genomföra orienteringen som jag brukar. bommade blev ännu tröttare och fullständigt sabbade loppet på den sista km då orken va som bortblåst. stor besvikelse var det som drabbade mig efteråt. hade svårt att riktigt njuta det sista av lägret.

hemma på måndagen åkte jag direkt till massören. hon frågade hur det hade gått. jag berättade. sen frågade hon hur det hade gått med foten. jag svarade bra och att jag ändå sprungit 7 av 10 dagar.

"men guuuu va bra Maria, det är ju alldeles fantastiskt, tänk på var vi började i februari, det här är ju jättebra"

ibland behöver nån annan påminna en om perspektivet. tack annie. du är fantastiskt bra på att

göra det OCH massera (sen följde 45 min där jag i princip hyperventilerade mig igenom massagen... men jag blev peppad på vägen).


ett annat perspektiv: jag sov minst 8 timmar varje natt och vaknade i princip utvilad varje morgon. i 10 dygn. det har inte hänt på flera år tror jag. tack sara för att du var en super-roomie. bara med det sover man så lugnt.

och några till att bära med sig genom sommarträningen:

*snittväder 28C och sol

*kvalitétstid med finaste vänner

*cocteau twins till bergsmassivsutsikt

*igen - 7/10 dar löpning - jihoo!

*otroligt roliga sprintlopp i Geneve


*yoga på berget

*hållbarhetsdiskussion över en kall öl (tack gustav!)

*och det avslutande nakenbadet söndag kl22.30 i lac d'Annecy där man kunde stå och torka tittandes på stjärnhimmeln och vara helt närvarande (tack ni 5 som ville med)


linnea är lite smidigare än jag..

"jag är inte arg, jag ser vad som händer, jag är inte arg för jag vet att det vänder" thomas öberg