Har försökt att göra en utvärdering länge av träningsåret 2018. Men då svalget återigen visade sig från sin minst kompetenta sida blev det av jullovet ett långt ensamt töcken under täcket. Och min motivation som varit på dekis ett tag störtdök så till den milda grad att jag i slutet av den 16 dagar långa plågan till och med förkastade att se nya tv-serier. Nu kommer ju en ut på andra sidan nån gång men det va inte så här jag tänkte mig min "nystart". Men hursomhelst så fick jag lite energi för npn dag sen när äntligen värktabletterna - tog bort själva värken - och summerade senaste årets träningstimmar. Och när jag gjort det fick jag liksom i trans gå in och jämföra med tidigare år och få svart på vitt hur illa det va ställt. Sen summerade jag sjukdagar. 68. Och därtill finns antagligen ett stort antal omotiverade vilodagar som jag inte reggat.
Summa, är en sjuk eller vilar så blir det ju mindre träning. Frågan är va jag gör framåt, för 68 sjukdagar är inte siffra jag någonsin varit i närheten. Och jag har liksom inte kommit igång ordentligt mellan sjukdomarna heller för det (among other things) har liksom påverkat träningsmotivationen kraftigt över tid. Den ständiga feedbacken från folk runtom är "jamen såhär äääär det under småbarnsåren" - jag skulle vilja veta är det normalt med 68 sjukdagar? Är detta en rimlig siffra eller är det mitt immunförsvar som fullständigt ballat ur? Tacksam med feedback in numbers!!!
Orienteringsåret 2018 va ändå ett antal fina upplevelser. Jag lyckades på nåt sätt krångla fram ett "så bäst som jag kan va just nu va när det gäller"-lopp på medel-SM (även om tidsavståndet efter tydde på överlag svag löpform), en ganska jämn Oringen vecka med en fin totalseger i D21L (även om jag kan borde springa elitklass), ett roligt stafettminne med kämparglöd från slutsträckan på Stigtomta, ett junisläger i Belarus med ny terräng som bomull för fötterna mina och o-tekniskt alldeles underbara skogsdistanser på 5 days of Italy. Behöver tänka tänka tänka på de här. För det är fortfarande roligast.
titta o minnas titta o minnas |
Jag har alltså inlett 2019 med att vara sjuk, så den dagen jag blir frisk (??) blir det till att hitta ett sätt att vända vegansteken. Ska börja med ett nytt jobb(hej intellektet!), äta mina vitaminer (ja mamma) och sova mina timmar (Jouni do you copy?) - för faktum kvarstår - det blir säsong 2019 hur en än vrider och vänder på det. Och 2018 fick jag mer än väl testa det här med "oförberedd" och det va ingen höjdare.