backtips och framtidens orientering

ja till topps skall man varje varv..
spenderar ju en del helger i skåneland numer pga mitt livs kärlek. vilket är suveränt. tyvärr är inte malmö = orienteringsmecka. men jag har ju fokus på möjligheter och har efter research funnit detta mycket passande träningsområde i grannorten Lund kallat St:Hans backar. i denna park, med just backar, anordnas årligen en tävling St Hans extreme (http://she.lundsok.se/) som så generöst lagt ut banan på nätet:

Detta vill jag ta mig an! tänkte jag. Ett passande pass för träning mot alla kontinentala mästerskap! Och mental och fysisk tuffhetsträning for sure... Kör man 4varv på banan skall detta enligt hemsidan resultera i 560 meters stigning! Har nu löpt rundan vid 2 tillfällen och då kört 3 varv vilket känns "lagom" när man stapplar upp för sista knixen. anyway - vid båda tillfällen har det blåst rejält och varit lerigt och halt så jag ser fram emot att få sätta en tid här nån gång i vårsol och med ol-pjucks! för er som vill joina för ett pass tar jag tacksamt emot sällskap och kan verkligen rekommendera alla Lunda-besökare detta mycket vackra område enbart 13 min jogg norr om Lunds centralstation. sen skall tilläggas att om man inte vill sticka ut alltför mycket så rekommenderas att ta annat färdmedel hem än pendeltåget när man total-lerat-ner sina tights.

annat roligt är förra helgens torp-ol där vi som var med fick se födelsen av framtidens ol - nämligen karta på surfplatta (man ser utan att kisa i halvdunkel!!!)! och dessutom "äventyrsinslag". kan man inte locka ungdomen av detta - ja va gör man då?! ;)

2011 slutsats

typiskt träningspass 2011 -wetwest vid Köpstadsö

Alla va inte med på den populärkulturella referensen i förra inlägget. Det är fullt förståeligt och inget att skämmas för alls. Jag har en tendens att leva i mitt eget pop-huvud ibland där jag tror att alla tänker samma som jag. Det är snarare en brist hos mig än läsaren – som jag kanske inte bör skämmas för - men åtminstone vara medveten om och deala med. Men nu får jag för er oinvigda glädjen att berätta att texten är hämtad från Promoes fantastiska låt ”long distance runner” (som även gett namn åt en viss blogg och är en grym pepp-låt). Jag har inte satt upp dessa skrivelser som en slavisk målsättning för nästa år, men anser att det är ett fint recept att sträva efter på livslång sikt.

I övrigt går jag med resten av OL-blogg-gänget och sammanfattar härmed 2011 med avseende på orientering:
Ett alternativt år. En vår med en sakta läkande fot. Ganska mycket frustration. Några fina lopp ändå, exempelvis 10mila, KFUMträffen, gav mig den där känslan som är värd all slit. Elitserie i Mora – sprang allt va jag hade och orienterade stabilt och va ändå diiistanserad. VM-tester utan form funkade inte alls på för lite grund. Jukolalöp med huvet under armen. Euromeeting - EN BONUS! Sjukt fina tävlingar, omgivningar, solen svedde Karelen och plötsligt kom orken för skogslöpning tillbaka på riktigt. 5dagars fick i år bli träningsvecka med ett hyfsat medel-lopp att ta med hem. Sen en härlig SM-helg i Alingsås - som jag ibland tänker på som osannolik - men då får dunka mig själv i ryggen och trycka fram verkligheten till pannbenet – precis så bra är jag. Jag fetade upp för den där backen efter varvningen i ensam majestät. Jag tror mig kunna till och med ännu bättre. Orkade inte riktig fullfölja favoritdistansen helgen därefter. En kontroll, som borde varit en riktig drömkontroll i vanliga fall, fick mig på fall efter att ha fetat upp för en annan backe men med ett mycket tröttare huvud. Besviken och trött kunde jag inte revanschera mig OL-mässigt på SM-stafetten. Som tur var räckte ett hyggligt lopp ändå till en bra placering för laget (nu kommer avslöjandet: jag var ifatt Eva och Tove till kontroll 3 men fatta inte att de hade sprungit såå dåligt – jag trodde att de hade gjort loopen och tagit 5an men sprungit snett därifrån – så mentalt trött va jag – synd annars hade jag kunnat få lite drag och häng på medaljen… detta ljus gick upp för mig efter ha pratat med Eva senare). Fick springa VC i Tjeckien och är mycket nöjd med insats och inställning. Ett lyft mentalt - framförallt jaktstarten – och fina internationella placeringar!Tydligt för hela säsongen är att jag utan en riktig grund att stå på ändå fixar att göra några topplopp/bra helger men att återhämtningen efter dessa tillfällen varit mycket längre än tidigare. Efter samtliga riktiga genomkörare har en backlash kommit som ett brev på posten (mer relevant att använda ”mail i boxen” här kanske!) exempelvis: 5dagars etapp4 vs etapp5, SMlång vs SMmedel, VC tjeckien vs VC schweiz. Här finns att lära inför resten av livet! Gött! Så efter förutsättningarna nöjd och glad över OL-säsongen.

Annat fint 2011: Kristin -allt, Balkan-resan – vilken jvla tripp!, malingsbosemestern bortsett från myggen, ”5dagars-familjen” nu inkl pool!, ”de apatiska” ”drömfakulteten” och ”s.c.um.” superba böcker och jag LÄSER äntligen igen!, ”Purple rain” i sommarnatten, sandbanksbadet i finland, myrskidåkning i soligt Borås, Tankesmedjan, attenberg, melancholia, bridesmaids, björks biophilia, cocteau twins, i break horses, we found love, den arabiska våren – den ockuperande hösten, fotbolls-vm, agnetas 111111fest, seven sisters och victorian porn i brighton, septemberbad i schweiz, minibuss5kamp, wetwest i havet. emil flyttade till kungsan och moa pratar begripligt.

saknar fortfarande en riktigt bra duschskrapa.

2012

No alcohol,no weed
No cigaretts, no És
No milk, no cheese
No eggs, no meat
Just medation and peace
Red lentils, chick peas
Good workout, good sleep
Mo' sunshine, light breeze...

smålandskavlen

jogg tors-fre o jag var tillräckligt frisk att springa smålands. det blev som vanligt nattsträcka för mig (mycket välkommet!). isande kallt när jag joggade iväg till start. kändes misspepp. kom upp i varv och fick igång fingrarna o joggade in i skog - där står glesa träd och mjuk mossa täcker marken - fantastiska småland! peppen kom tillbaka i ett huj. stack iväg inspirerad. plockade kontroller lugnt och metodiskt, drog inte på järnet då jag ville känna på kroppens tillstånd, alles gut, sprang och njöt i min ensamhet (startade som nr3 och passerade nr1 och 2 till K1...). så gjorde banan en loop efter sjöpassagen. jag hade fortfarande koll men när jag tog K54 så kom det folk från alla håll. stressade iväg lite över den gula höjden mot K115 och "tänkte här finns ingen tydlig punkt att gå ner från, men ja jag har nog bra riktning ner här". HÄR skull varningslampan börjat blinka!! NOG- är ett ord som ej skall tas lättvindigt i OL-tänks-sammanhang. jag fick inte alls kontrollen, gled ner precis brevid och förbi, hitta massa stenar, kunde inte läsa in mig, sprang tillslut missmodigt upp till stenmuren för att ha nåt att hålla i, tog en stenhård kompassriktning och vips - där satt den.

gött att man inte är fullärd riktigt än. resten av banan bestod mest av löpning och jag kubbade på i mitt lagom tempo (fick en del stryk på sträckan till näst sista..). jag är ändå sjukt nöjd med min OL på 19/20 kontroller och med 4min bomtid så var ändå inte Ida Bobach långt borta.

Mitt lag genomförde dagsträckorna på ett mycket stabilt sätt och vi kunde inkassera en bronsplats. En bra avslutning på stafettsäsongen.

vinterträning nästa!

7kdagar

nu är jag uppe i en vecka så nu får det banne mig va nog-snorat. saker man hinner göra när man är sjuk och ensam:

• byta glödlampor som varit trasiga i 4 månader


• vattna krukväxter


• plantera om krukväxter (!!)


• laga riktig mat på kvällstid som normala människor ?!


• baka brö


• titta på hela "bonde söker fru"


• rita karta


• rita karta


• rita karta

ja nu börjar det hända grejer med kartan.... kanske kan Kung av Kungsan bli ett advents-event! Håll ut - och glutta action från förra året här: http://mmariamagnusson.blogspot.com/2010/10/kung-av-kungsan-ar.html

...eller tagga till med den bästa OL-videon nånsin:

http://www.youtube.com/watch?v=nBU_CAgkyv8

annars har jag totalt gått in i Biophilia. björk är bäst ingen protest.

http://www.bjork.com/

The real world Tingsryd

Jag tjatade ganska friskt för de i min omgivning om Tingsryd under schweiz-vistelsen. Så för er som undrar hur det faktiskt var och er andra kommer här en lägesrapport.
Måndag. Väcktes alldeles för tidigt ur höstens tyngsta (?!) sömn i systerns lägenhet i Västertorp. Lyckades på något sätt inta frukost, packa, borsta tänderna (bara överkäken…), bege min till T-banan med Crilla (hon har utarbetat en 20minuters-morgon-up-and-away-lösning hon borde söka patent för). På T-centralen stod hela tågsystemet still. (Relevant fråga: NÄR? Ska vi börja satsa ordentligt på tågtrafik i detta land? Jaha nehej det skulle visst byggas nya ringleder för bilar…). Kom iväg timman försenad. Dock var detta helt i sin ordning då Louise inte fick igång jobbilen på morgonen och blev lika sen. Således möttes vi upp i Alvesta, köpte kanelbullar och drog till Tingsryd. Väl på plats mötte vi upp borrkillarna som gjort upp en lägereld och grillat korv till lunch. Passade bra in på den öde industritomten där byggnader uppenbart utsatts för brand nyligen och plåtbitar slog och gnisslade i vinden. Där satt vi på asfalten och det kändes som att det bara va tunnan med eld och halvvantar som saknades för att få den riktiga getto-känslan. Men sen blev vädret blev svinfint och ingav platsen lite hopp trots att man traskade runt i björksly letandes grundvattenrör. Däckade övertrött på hotellet.
Kanelbullens dag är det varje dag

Tisdag. Ännu en solig dag. En provgropsdag. Var fruktansvärt trött på förmiddagen (fattade dan efter att det var normalt hormontillstånd) och vaknade inte till liv förrän jag fick inta lunch. Men jag och grävkillen var rörande överrens om att ”man ska inte jobba ihjäl sig” och samarbetade efter denna devis. På lämnade jag Louise på busstationen för att fortsätta resten av veckan själv. Hotellet satt ihop med badhuset och gratis bad ingick så jag gick ner och lånade wetvest. Vanligt (?) på små orter är att bassängen kort och delvis grund. Så också i Tingsryd. Jag fick hålla mig på 25-meters bassängens kortsida där jag sprang runt 5-6 meter fram och tillbaka sick-sackande mellan motionssimmare. Jag körde på med intervaller och flåsade rätt bra. Det gjorde ingen annan i den bassängen, men dom tittade. Är nog the talk of the town nu. Hann bubbbelbada.

“man ska inte jobba ihjäl sig”

Onsdag. Efter mer gropar fick jag med grävkilllen på hans första lunch sen nyår – det va nåt bantningslöfte – han åt ”rejäl frukost och middag” istället – en ytterst dålig diet-idé i mina öron. Hans kompis ringde: ”om jag var singel finns en dejt till mig i Konga” meddelade grävkillen. Jag vet inte - hur ska man kommentera detta? Nä jag skippart. Anyway. Tillbaka på industritomten jobbade jag runt med grundvattenpumpning som en flitig myra tills skymningen föll – då hade getto-känslan en inte så bekväm inverkan på mig och jag begav mig till Tingsryds elljusspår. Vid parkeringen stod P-vakter. 20 kr för att springa 2,3km elljus? Nej då – ishallen låg bredvid och hela Tingsryd skulle uppenbart på hockey. Jag fick parkera gratis när jag oskyldigt berättade för vakterna att jag bara vill löpa. Det va jag och ett promenerande par i skogen. Blev ett ganska ensamt men givande löpskolningspass. Blev sugen på Smålandskavlen. Natten allstå.
Torsdag. Motiverad att kanske hinna hem på kvällen steg jag ur sängen för att titta ut på … ösregnet. Här skall bitas i surt äpple. Tog på det feta regnstället. Pumpa pumpa pumpa vatten! Det går ju, skriva etiketter och anteckna är dock inte kul alls i vågrätt regnstorm. Å andra sidan ökar ju motivationen för att bli klar exponentiellt. Några myggbett, svordomar, batteribärande, lertraskande och lockskruvande senare kastade jag mig in på postkontoret och fick iväg vattenproverna i tid. Klockan gav utrymme för hemfärd – hurra! Hade inga skivor så det fick bli 4 timmar radio. Efter fantastiska Tankesmedjan skulle en snubbe från Opeth spela heavy metal. Nej tack. Jag lyssnar i princip aldrig på mix megapol och dylika kanaler men what to do.. så jag tunade in och döm av min förvåning - ”Bette Davies eyes” gick på och följdes av ”Hang with me”. Alla tiders! Jag sjöng resten av vägen hem och väl hemma brändes dessutom ett löppass av med Emil. Ibland så samarbetar jobblivet med OL-livet. Då får man tacka och ta emot.

Mycket kan sägas om schweiz-veckan innan men det får bli några bilder istället.

boende med kastanjeträd att filosofera under

sprint med publik (Peter Holgersson, Runpix)

Linnea testar vattnet

Helena får inte testa vattnet enligt lokalbefolkningen

Rapunzel-slott

Off to Malmö!

liberec calling!

så blev det världscupsavslutning för mig dårå. det va en himla fin bonus. har nu avverkat en medel och en jaktstartslångdistans i tjeckiska Liberec. det har varit skitkul! fina kartor och roliga banor. öppen terräng med fin botten men rejäla backar. har inte känt mig jättesnabb men hållit i ol och framförallt kompassen. det behövdes. både dagarna har avslutats med en 5o0 meters löpsträcka uppför en ängsbacke. det är sånt som härdar. igår slog den ner mig lite. idag kämpade jag hela vägen och lyckades iaf hålla en schweiziska i "min klunga" bakom mig. en 11e och en 14e plats. oh yes. nöjd som attans.
kartor o gps o bilder finnes på denna http://www.owcliberec2011.cz/
finfina tjeckiska tv-sändningar från båda dagar finnes här http://online-prenosy.tvcom.cz/video/10373-orientacni-beh-7-zavod-svetoveho-poharu-liberec.htm
(jag o tove har precis konstaterat att de blåa tightsen går fet-bort nästa gång det är tv på plats.... smurf-faktorn är lite väl hög)

i övrigt är ju tjeckien fint men den vegetariska maten.. denna helg har jag ätit "bez masa" utan kött. har fått detta: överkokt spagetti med riven ost, ris med sky, pasta med sky. lyckades iaf klämma en panerad ost -check- tjeck!
flyger till zurich imon för träningsläger inför nästa års vm och termal bad i Bern. Gött är det!

va är väl en 6e plats på sm..

... ja den kan ju va... nä jag tänker inte va bitter. jag orienterade dåligt i ett område som borde passat mig perfekt. jag fick inte ihop det. punkthöjder o höjder överallt. sånt ska jag kunna hantera men ibland gör man misstag när man är trött. och jag va nog trött. helt enkelt. det va synd. jag hade alla möjligheter att äntligen ta den där medeldistansmedaljen. och jag sumpade det alldeles på egen hand. MEN det är väl inte ens ett år till nästa chans. gött det.

stafett-sm dårå. ja. jag va nog lite sliten av medelfinalen för gnistan fanns inte riktigt. gjorde en del riktningsfel på vägen. var tydligen ifatt eva o tove men fattade inte det. det va ju synd. hade nog behövt den medlajvittringen mentalt. avslutade ändå stabilt så vi fick en topp 5. godkänd men inte mer va min insats. laddar om för smålandsnatten.

nu i liberec och världscupsavslut. på en riktig landslagsplats. i tjeckien. bara en sån sak. sjukt bra. lite hattig ol på model-event kartan idag för min del. men imon är det tävling. nerv på!

va är väl en 4e plats på SM..

den kan ju va tråkig och bitter och tråkig.. eller alldeles. alldeles. underbar.

för 11 månader sen la jag mig på operationsbordet och blev lite brosk och en slemsäck fattigare. med en inpacketerad fot gick jag på eriks 30årsfest 2 dagar senare. dansade på ett ben och drömde om våren. en tuff vinter följde. men nånting hände i mig. jag tänkte på allt som varit. all orientering jag fått springa. i granskog som rispar armar. i galna raviner med livet som insats. på fjäll med milsvidd utsikt. på tallhed så det känns som man flyger. på plottriga finskurna hällmarker. alla läger jag varit på. alla fantastiska människor jag får umgås med mellan orienteringsextaspassen. det sjönk in och på vårvvintern infann sig en känsla av sån stooor tacksamhet till livet. jag har det så himla bra. med det i sig växte tålamodet med foten. jag tänker inte förneka att det va en del jobbiga veckor och det har alla mina fina vänner och familj också fått höra om och om igen över telefon eller skype eller live... (tack för att ni är så göttiga och står ut! jag hoppas jag kompenserar er däremellan.) och det är fortfarande inte kul att springa wetwest. men shit va jag har växt i inuti av detta. jag har t o m fått lite distans till skavanker. det gör liksom ont ibland på ställen. men det går oftast över om jag använder lite smartness.

anyway. för att komma till saken. det har fått ta tid att komma tillbaka på banan. åren var frustrerad. fanns ingen form. ingen grund löpstyrka att stå på - helt naturligt efter omständigheterna. men ändå jobbigt. kände vid euromeeting i juni att nåt började hända. men på 5dagars var det 3 tunga långdistanser och jag räckte inte till. klarade av medel bra men nätt och jämnt. det som var utropstecknet var "ingen smärta". vilket jag tog med mig in i augustiträningen. hängde framför vm-sändningarna och längtade till att själv få springa stora mästerskap. åkte till balkan för att få inspiration. det fick jag. sannerligen. men kom hem sliten efter ett tufft sista dygn med 35C och två tuffa träningspass. blev sängliggandes tis-ons och bara höll tummarna för att få starta överhuvudtaget på lång-sm.

onsdag em kände jag mig helt plötsligt mycket bättre. och så fick jag dessutom besök av min favorit. och lugnet la sig över mig. åt tårta.

sprang igenom kvalet. fick lite dåliga stråk på långsträckan och några inte helt klockrena/passiva kontrolltagningar men överlag otroligt stabilt. åkte hem och åt tårta.

final. helena förklarade vad som faktiskt hände i "winter's bone" på väg till start. det kändes bra. jag hade funderat på det sen flygresan hem från indien då det va dåligt ljud i hörlurar och inga subtitles. värmde upp. kändes segt. startade. kändes väääldigt jobbigt. inget tryck. knackiga vägval. på väg till 4an hann jag tänka - ska det kännas så här kommer det ju ta sjukt lång tid. sen hände nåt. jag spikade iaf 4an. och då började det komma krypande inspiration och lust. jag tänkte det är ju att orientera HELA vägen. då blir det ett bra lopp. tog 5-7 fint. såg billan komma i ögonvrån och tänkte. om hon springer vänster på långsträckan så ska jag inte va så tjurig som jag brukar va - att prompt ta ett annat vägval bara för att göra mitt egna - utan faktiskt utnyttja sällskapet. det funkade fint. vi verkade ha samma vänstersvängstanke. kände hur jag växte ännu mer mentalt. jag orkade ju faktiskt detta och även när jag släppte henne för attt köra egna stråk så kom jag ifatt. hade allt under kontroll ner till varvningen (där jag utan metalldobbar hann med att göra en rejäl vurpa på trätrallen.. hoppades att ingen skulle se mig men ack...). sprang ut höger på andra slingen - antagligen inte det bästa vägvalet men nu hade jag blivit ett mentalt ol-monster. jag gick bestämt uppför den branta backen och såg billan försvinna bort åt höger - men jag hade stenkoll. fick min lilla brant som jag skulle. fortsatte upp till nästa. nu gjorde det ont i kroppen. men jag tänkte bara på kartan. höll nästan andan när jag tog 18e. bara en svår kontroll kvar. försökte springa på utför men jag var så trött. så med en lite skev och trött kompassriktning blev det rakt igenom kärret mot vägen, vilket sög musten ur mig, uppför den sista knallen pustade jag ljudligt. sen bara att släppa på ner mot mål. jag gjorde nog ingen mäktig spurt. men det va liksom skit samma. jag fick lägga mig efter mållinjen och bara vara så himla nöjd.

eva snuvade mig på bronset. det unnar jag jag henne verkligen. jag är världens nöjdaste 4a.

åkte hem och åt tårta med min favorit. bra helg.

off to balkan!

för inspirationsläger. det kommer räcka för hela hösten!
kartor o bilder kommer v36!

over n out!

saker att göra utöver soff-vm

det duger inte att bara sitta hemma och va avundsjuk på vm-löparna. så jag sprang en tävling själv faktiskt i helgen. vi va inte så många. inget pris. men solen sken och säkert uppåt 20C gjorde ändå att det blev ett fint fartpass i skåneland. och en mini-revansch från 5dagars fick jag dessutom. lättlöpt så det va hög fart hela tiden. slarvade lite till 9an och rundade för mycket - såg aldrig när jag passerade diket - gick väl en minut minst. annars ett bra lopp med flyt i ol. har haft en vecka av osäker fysisk form efter mördarhelgen (festival+GM) - trodde ett tag jag skulle bli sjuk *ta i trä* - men nu verkar orken va på väg tillbaka.

en viss humlaröd fick stryk med minuten...

men mest träffade jag världens finaste människa samt bockade av köpenhamn på "städer jag borde besöka"-listan. det va fint som attan.

multifunktionella vänner

(förutseende världsmästarinnor skriver idolkort vecka 30)
annika, eva, helena och linnea.
ni är inte bara trevliga, roliga, omtänksamma, fina människor -

ni är ju sjukt bra på orientering också!

KÄRLEK OCH RESPEKT!

en lite slitig helg..

när är jag snart fyller 29 så har jag åtminstone fattat en del av hur mycket jag orkar. därför gick jag direkt hem - utan att passera "gå" - från sista Way out West-spelningarna i parken. inga klubbspelningar efteråt alltså. inte när man ska bränna av ett gm-lopp+en medeldistans samma helg. med facit i hand så funkade ju detta nästan. men sitter här på måndagen och känner mig rätt förstörd. så kanske nästa år. då kanske ljuset gått upp. ända upp.

anyway. sprang ändå gm med ambitionen om ett bra träningspass strax under tuffaste tävlingsfart (pga festival-trötthet). det funkade ok. tog nog ett kasst vägval på långsträckan - troligen är vänstersväng snabbare och fick inte varken stigen eller höjden till 12an - det va väldigt diffust och blev en krok innan jag förstod va som hänt. i övrigt bra, men som sagt inte nån maxfart. tyvärr slog jag knäet i en sten på väg till 17e, föll ihop och blixtgrät, upp igen och fortsatte i mål, men fick gå på kanye west med lindat ben. det va ingen höjdare.

skrapade ihop mig på söndagsmorgonen och värmde upp i hopp om att kunna i alla fall jogga igenom landehofs medeldistans. efter en passiv inledning kändes det ok och jag sprang på med viss handbroms där det va brant utför och pinnigt. hade bra koll på ol och gjorde ett ok lopp igen. enda dåliga sträckan blev till 9an men där var det sjukt mycket sly och jag kunde inte fokusera på kartan då knäet inte alls gillade att lyftas så mycket på. så sammantaget en hygglig tränings- och festivalhelg där "purple rain" i sommarnatten var den oslagbara höjdpunkten.

så här bra va det http://www.youtube.com/watch?v=LxYjxWne2XE

missa inte att följa ol-vm på www.sverigesradio.se/radiosporten sök på orientering, och svt sänder live i play från sprinten tisdag eftermiddag.

"absolut ingen könsfråga"

idag kom det svenska fotbollslandslaget hem från vm i tyskland. svt rapporterade att för en bronspeng i ett världsmästerskap skjuter svenska fotbollsförbundet till 60000 kr i bonus. hade herrlandslaget gjort samma bedrift hade de belönats med 1,1 miljoner i bonus. anledningen kan luddigt enligt inslaget vara att den bonus som fifa skjuter till svenska fotbollsförbundet är olika för män och kvinnor.

lars-åke lagrell "när förbundet får pengar - och det har vi fått - då delar vi med oss till våra spelare och det är den princip som gäller inom hela förbundet, det gäller damerna och det gäller herrarna, så detta är absolut ingen könsfråga"

vänta nu.

enligt aftonbladet var marie hammarström nära att gå in i väggen av jobb (80%) kombinerat med träning i våras.

i en den internationellt sett undermåliga serien kallad allsvenskan där herrar spelar ligger månadslönen på 60000 kr i snitt.

det är inte en könsfråga....

http://svt.se/2.21865/1.2482801/vm-hjaltarna_hyllades_i_goteborg

euromeeting fortsättning...

dagens medeldistans. startade först i härligt ospårat blåbärsris. jobbade med riktningen som jag skulle och tog de tuffa 5-meterskurvorna på rätt sätt tills jag kom till det enda flacka området på banan - k6. blev lite osäker och fick inte den myrstack jag skulle utan en högre upp. höll höjd när jag inte skulle. positivt var att bom-beteendet fungerar: lugnade ner mig - läste in mig - rätade tillbaka och fick kontrollen. slet mig runt (så kändes det...) resten av banan på ett bra sätt - var noga med att ta de kurvor jag skulle. höjden med 8-10:an var som att va på fjället. kunde säkert hittat nåt bättre stråk här-o-var men jag är nöjd. det finns bara massa positivt att ta med sig nu! gött! och punkt liksom.

kan sägas om terrängen här - att i 27C värme är det riktigt jobbigt. imon väntar ännu en bana här och det ryktas om ännu varmare vindar. tur att vi bor kloss an sjön.


sprinten med den överhoppade 13e kontrollen. en väldigt bra bana i ett vid första anblick inte så spännande område - banläggaren har utnyttjat resurserna optimalt. bortfintad blev man =)

rapport från ryssvärmen i finland

jag satte på mobilen en eftermiddag i Malingsbo förra vecka under utan-el-och-vatten-semestern. då ringde anneli lägligt och för att meddela attt jag fick åka med till finland om jag ville. fick ledsamt tacka nej till ett bröllop men började sedan tagga till inför årets euromeeting.
landade i kajaani utan bagage och fick ägna första dygnet åt att sola och bada och tröna styrka i badkläder. sen genomfördes tre fina träningspass med tema: vm 2013. kartor kloss an hotellet som låg kloss an sjön som va varm. oerhört priviligerad kände man sig. och då hade inte tävlingarna börjat ens.
igår bytte vi hotell - och det blev ännu närmare till sjön... http://www.hotellikalevala.fi/kalevala_en/ och ännu finare...
oerhört priviligerad kände man sig med först bad i sjön sen bastu sen bubbelpool och sen bastu igen. jo så var det ju en sprint som skulle löpas oxå. i Kuhmo centrum. var lugn och värmde upp länge för att få igång kroppen. kom in bra i början. blev lite störd av att jag på väg till 2an höll på att springa rakt in i en ambulans som plockade upp en löpare före mig (hoppas det inte va allvarligt), men styrde upp mig på väg till 4an trots att vägvalet blev stressat. sen följde många korta sträckor med svåra vägval -jag upplevde att jag hanterade det bra. men mot 12an fick jag "oh va trött jag är"-tanken. sprang iväg mot nästa kontroll och registrerade inte att det låg en mitt på strecket. när jag stämplade ut och fick "not ok" gick det mycket snabbt upp för mig vad som hänt. blev besviken i typ 2 minuter. sen bestämde jag mig för att va nöjd ändå. farten har kommit tillbaka skvallrar sträcktiderna om och jag följde nästan min plan. Sara tog en finfin seger och vi lurpassade på henne vid nerjoggen så hon traditionellt kunde slängas i sjön.

idag sprangs masstart långdistans. hade bestämt mig för att vara lugn metalt och inte stressa fysiskt då det verkade bli ett kraftprov toppat med en finsk gafflingsorgie. mycket riktigt höjde sig gräs och ljung stolt mot himlen - men hånflinande mot oss. det blev som ett jukola med myycket undervegetation. jag höll mig kall och tryckte på precis lagom för att inte dra på mig mjölksyra. hade också det lugn i orienteringen jag önskat. de två inledande slingorna gick relativt smärt- (njaaa..) och bomfritt och jag kunde löpa ut som 2a på den sista slingan med svenskor häck i häl. gick bra till första men blev sedan osäker till 2an ville gå högt och fick inget grepp om berget. blev en liten bom men redde ut det snabbt. fick nu sällskap av sofie och sara. vi drog på bra i grupp på långsträckan och jag kände mig ändå ok i löpningen fortsatt. sara var lite piggare men jag hade sen bra riktning in mot nästa kontroll stenen och vi fick den samtidigt. en långsträcka återstod och jag kände bara att jag inte ville ligga i rygg på sara utan tog ett eget vägval till höger för att gambla om silverplatsen. ser efteråt att det var ett mer tunglöpt beslut.. anyway fick näst sista och sista utan problem och löpte nöjd och glad i mål som 3a. gps här:
http://www.tulospalvelu.fi/gps/20110705kainuuD21/
sammanfattningsvis ett stort fall framåt att ha genomfört årets första långdistans tävling på ett så kontrollerat sätt och att jag också orkar! hurra!
tyvärr innebar sprintmissen att jag inte längre tävlar om slutsegern i euromeeting - MEN här ska löpas medeldistans och jaktstart med höga ambitioner ändå! imon ska vi vila och lära oss om finska vinterkriget! hyvä!

att inte lära sig av sina misstag

it's art baby!

så åkte jag till jukola. full av självförtroende efter förra helgen. men jag glömde nåt hemma. ödmjukhet inför uppgiften och självinsikten.

jag har inte sprungit ett tävlingslopp i full fart i svår ol-teknisk terräng i år. jag har av naturliga skäl - foten - inte hunnit så långt. mora var väl genomfört tekniskt men ganska lätt-orienterat i mina ögon. vm-testen sprang jag full fart. och orkade inte. och bommade. jukolatesten låg jag på men det kan ändå inte jämföras med en stafett i tävlingsfart.

nu var det stafett i tävlingsfart. jag var inte nervös alls. jag har gjort det här tusen gånger och vet ju hur man ska göra. fick springa ut i ett kanonläge upplagt av camilla och silje. rusade med glädje och glada ben iväg på jakt efter eva j. halvvägs till 3an såg jag hennes rygg. i en tung backe uppför. glömde bort att orientera. kom upp över krönet och i trodde att jag tagit hela backen. gick ner till höger för tidigt. fattade ingenting. klassiskt parallellfel -check! snurrade runt nåt varv, det blev över minuten, innan jag såg skärmen och tove komma farande från en mer korrekt riktning. lite lätt förgrymmad satte jag efter och tänkte att nu får jag i alla fall hjälp att hålla ett bra tempo. signe dök upp också. och vi följdes åt några kontroller i rask takt. sen hade jag en annan gaffel och blev ensam. när jag styrde ner mot sista tv-kontrollen kunde jag ana att t och s låg nånstans framför ett stort sjok med damer från andra sträckor. stämplade och la mig i ledet in mot näst sista. tog kompass och helt plötsligt vek alla andra av uppåt. detta va ju inte konstigt alls då förmodligen samtliga var ute på annan sträcka. jag registrerade dock aldrig den tanken. utan drogs med lite uppför backen. plötsligt hade jag ingen koll alls. förstod inte vad jag såg eller var jag var. tänkte att jag nog behövde gå mer utförs. men var för feg. smög fram en bit . fick inget läsbart. svängde tillbaka uppåt (men nejnej varför!!!) för att hitta nån punkt att ta på. paniken kom krypande. kunde inte tänka klart. såg efter ett tag louise komma löpande. längre ner. förstod att jag skulle fortsatt nedåt då dit jag varit på väg från början. såg skärmen. och alla andra som fångat in mig. fly förbannad sprang jag in i mål. 3.40. eoner av tid i stafettsammanhang. istället för att ge oss ett pallplatsläge skickade jag ut emma i bakvattnet på täten.ridå.

igår kväll mötte jag den. min gps:slinga som streamats ut till alla på tc och framför dator. med facit i hand, som jag inte kan ändra, ska jag denna gång ta med mig nåt. efter att ha funderat och analyserat så ser jag samma tendens som på vm-testen (kroppen väggade -huvet väggade). jag har bommat efter att ha sprungit på hårt först i backe efter eva, sen i hasorna på tove. skillnaden denna gång var att enbart huvet väggade utan att jag märkte det. jag brukar alltid säga till folk "om man inte springer bomfritt på träning så kan man inte räkna med att man gör det på tävling". jag får modifiera det och börja leva som jag lär "om jag inte springer bomfritt i högsta fart på tävling så kan jag inte räkna med att göra det på - tävling".
det positiva jag tar med av denna upplevelsen är ändå att kroppen är tillbaka. den svarade den här gången. och även om sockret tog slut i hjärnan så känns det absolut som att det bara är en tidsfråga där också.

att ta med generellt är ju också att mina tre lagkamrater presterade högklassig orientering på världens största stafett och ändå gav oss en ändå fin 11:e plats.

jag står kvar i smutsen ett tag med byxorna nere. tills imon. sen börjar sommarträningen. då blir det ol och inga visor.

sprint-dm och jukolatest -en segerkavalkad!

dagens jukolatest avgjordes från hjortgården i alingsås. superfin terräng och trots lite slitna ben så kunde jag hålla hygglig fart och ol-teknik uppe. lite osäker vid 8an, och krånglig väg från 10an till 11an - annars bra flyt. nöjd och glad och ändå lite nöjdare att få slå gbgs stolthet Lina Strand (som vi ska heja järnet på på NORT) - det va ett bra tag sen och är en bra värdemätare att jag är på rätt väg.

sprint-dm avgjordes dan innan på NORT-område(?) och därmed var fröken Strand tyvärr inte deltagare. jag fick istället nöjet att revanschera mig från måndagens elitserie-sprint då Louise G sprang kanoners. på dm var jag istället lite rappare - även om vi båda har misslyckats med vägvalen på många sträckor - "undvik trappor i johanneberg" heter det ju - det gick ... sådär.

på tal om dessa trappor fick jag även en uppläxning i trapp-utförslöpning i fredags av tidigare nämnda Strand. jag tappade 6-7 sek utför på en lång trappa... jag trippade på varje steg medan Lina pulveriserade trappan med två-tre trappsteg mellan varje fotisättning. herregud vilken trapp-fantom!! jag får jogga till masthugget och öva om jag nån gång blir aktuell för trapp-mästerskap...

ut-knockad på väg ner mot 13e...

perspektiv

annecy by night

jag kom hem från landslagslägret i Annecy, Frankrike. moloken i hjärtat ty medel-testen gick inte som jag önskat. hade förväntat mig en supersvår grön och bräskig historia där min teknik skulle komma till sin rätt. istället bjöds vi på öppen fin vit skog, visserligen knölig att springa i men ack så god sikt att orienteringsmomentet inte blev särskilt svårt. istället lyckades jag själv göra det svårt för mig då jag, trotsade min höga puls av höjden (1600 m ö h) och öppnade alldeles för hårt utför. spikade 3 kontroller men sen vände banan uppåt. blev matt och orkade inte genomföra orienteringen som jag brukar. bommade blev ännu tröttare och fullständigt sabbade loppet på den sista km då orken va som bortblåst. stor besvikelse var det som drabbade mig efteråt. hade svårt att riktigt njuta det sista av lägret.

hemma på måndagen åkte jag direkt till massören. hon frågade hur det hade gått. jag berättade. sen frågade hon hur det hade gått med foten. jag svarade bra och att jag ändå sprungit 7 av 10 dagar.

"men guuuu va bra Maria, det är ju alldeles fantastiskt, tänk på var vi började i februari, det här är ju jättebra"

ibland behöver nån annan påminna en om perspektivet. tack annie. du är fantastiskt bra på att

göra det OCH massera (sen följde 45 min där jag i princip hyperventilerade mig igenom massagen... men jag blev peppad på vägen).

ett annat perspektiv: jag sov minst 8 timmar varje natt och vaknade i princip utvilad varje morgon. i 10 dygn. det har inte hänt på flera år tror jag. tack sara för att du var en super-roomie. bara med det sover man så lugnt.

och några till att bära med sig genom sommarträningen:

*snittväder 28C och sol

*kvalitétstid med finaste vänner

*cocteau twins till bergsmassivsutsikt

*igen - 7/10 dar löpning - jihoo!

*otroligt roliga sprintlopp i Geneve

*yoga på berget

*hållbarhetsdiskussion över en kall öl (tack gustav!)

*och det avslutande nakenbadet söndag kl22.30 i lac d'Annecy där man kunde stå och torka tittandes på stjärnhimmeln och vara helt närvarande (tack ni 5 som ville med)

linnea är lite smidigare än jag..

"jag är inte arg, jag ser vad som händer, jag är inte arg för jag vet att det vänder" thomas öberg

I was born this way - i en skreva i Kilsbergen

det så det är.

nu har kroppen fått en del löppass så det var dags att testa årets första elit-tävling. detta görs i maj lämpligast i solsken i kilsbergen. jag va rätt nervös. ville att det skulle kännas bra inför frankrike-lägret - då kroppen ändå läkt så hyfsat att möjlighet finns till bra ol-lopp på medel-distans-testet. kastade mig ut i vresig underbar kilsbergskant. hade hög koncentration från start. kände mig inte helt stark i backarna uppför och aningens defensiv utför men ol-tekniken satt fint. kanske skulle man gått vänster till 5an, men jag tappade bara några sekunder rakt på. på väg mot 11an slängde jag en blick ut mot närkeslätten och tänkte att detta är det finaste som finns. går liksom inte att misslyckas i sådan lycka. pigg ner mot de sista kontrollerna och drog t o m på en rejäl spurt. skitnöjd och ett stabilt resultat där jag inte fick nå seniordäng alls (men dock däng en snabbfotad junior... =) det är ok).

söndagen spenderades i lugn takt ute på en Öppen9. det va också hur trevligt som helst.

söndag

lördag

kinnaströms fantastiska (ni som tycker annat gillar inte att orientera) medeldistanstävling

botar sömnlöshet?

nya skor har landat från england. billigt och bra. nu har det karvats och kanske ska man äntligen kunna gå i åtminstone fräscha joggingskor till jobbet. efter sommarn hoppas vi på the return of the sneaker på min fot.

kan springa mer nu. öppen 8 har blivit min klass. den dan jag lägger ner D21 då ska jag minsann löpa öppen 8. fri starttid och trevliga motståndare. helt perfekt. kinnaström bjöd i lördags på ett av de finaste TC jag varit på nånsin (stuga vid stora hålsjön - ja tack!), och en öppen 8 (samma som h21) som bjöd på svår grönområdes-ol och kluriga vägval. mycket bra. karta skall komma här snarast!

nåt helt annat. efter lite tråkigheter i januari hade jag en lång period av sömnsvårigheter under denna vår. det botade jag ett tag med att titta på big brother efter devisen "detta måste va tillräckligt ointressant att jag somnar efter halva programmet". det funkade faktiskt ganska bra. sen kom ljuset tillbaka och jag började komma längre in i programmet innan sömnen tog över. det visade sig att jag till slut följde dokusåpan. som vanligt en hög med hysteriska mediekåta människor; dumma men underhållande - men också med några riktiga tråkmånsar - dock värst av allt peter.

va är detta för människa egentligen? blir helt mörkrädd. för han är ju vanlig. allt som oftast överförfriskad "go gubbe" i medelåldern som blivit dödspolare med jag-är-helt-blåst-men-ung-och-snygg-martin och dreglar efter martin-paxade sara. en alldeles vanlig kille. en alldeles vanlig kille. hu. hoppas inte dina barn tittar peter.

lika som bär...

(un)extreme shoe makeover

jag har lärt mig en del om hälar och skor det senaste året. framförallt - i hälkappan på i princip alla skor sitter en hård plastbit - den sitter där antagligen av stabilitetsskäl - men har man en aning till antydan av icke-slät häl eller tränar mycket med skor eller arbetar mycket med skor på sig eller bara tycker om att glassa kring på stada i finskor så är denna lilla plastbit lömskare än man först kan tro. risken för tryckskador/skavsår är ganska stor vid flitig användning av skor med hård hälkappa. och även om fötterna nästan alltid läker så har jag - efter 16000kronorsoperationen i höstas - utarbetat en metod som sannolikt sparar hälar en massa besvär i framtiden och nog också pengar. jag är min egen skomakare.

här följer en fotoguide till happy feet:

plocka ur sulan

här ska det öppnas!

lämpliga verktyg: mattkniv och griptång

skär upp tyget strax ovan sömmen till bottenplattan. skär bara upp så mycket tyg som täcker plastbiten - på vissa är det ett enda tygstycke i hela innerskon. den fotade är den mer enkla varianten med ett tygstycke bara kring backfoten - då är det bara att skära och lyfta.

lyft!aha - boven i dramat!

om det behövs- den är ordentligt fastsatt/limmad -skär av plastbiten precis ovan sömmen.

ta hjälp av tången för att "slita" loss plasten -bruka ett vänligt men bestämt handlag.

ute!

fäll tillbaka tyget - man kan med fördel tejpa fast det lite så skon håller ihop inuti bättre.

mjukt&klart!

(tycker man fortfarande att det klämmer kan man avlägsna onödiga designbitar som går över hälen på utsidan av skon - det lättar på trycket ytterligare).

LYCKA TILL!