Hjälp SOFT och Oringen!

Hej orienterare!

Tycker du också det är sjukt olämpligt att Oringen i år ska ha en kärnvapenproducent som sponsor? skriv på här! Så hjälper du aktivt SOFT+Oringen att inte ta en etisk kontrakurs.
Behöver du mer info? Se Skogsluffarnas insändare på bild i föregående inlägg.

Tack på förhand!

mvh
Maria

#inteminbandvagn

Den här starka insändaren från Skogsluffarna fanns att läsa i Skogssport 3/18.

Ner till höger finns också Henrik Boströms replik som är något av det mest ignoranta icke-svar jag någonsin läst. Henrik måste utgå ifrån att alla potentiella 5dagars orienterare (förutom Skogsluffargänget) är helt tomma i skallen/ointresserade av mänskliga rättigheter och omvärlden i stort och det enda som betyder något är OL. Det gäller förvisso för en del men långt ifrån alla. Annars icke-svarar en inte så här. Kanske glömde han helt enkelt att läsa insändaren? Eller har han en sån auto-reply funktion på ständigt i livet?

Skogsluffarna gjorde det enda anständiga och frågade igen i senaste Skogssport (4/18) och nu replikerade SOFTs styrelse:

Här hade en ju hoppats på ryggrad men istället gör SOFT en svensk klassiker - nämligen håller sig "neutrala" (ni vet "en svensk tiger" osv...).

citat ur text:
"Rent generellt vill vi poängtera att SOFT ställer sig politiskt helt obundna"

"Vi har med andra ord generellt sett en tolerant linje för olika åsiktsinriktningar och politiska uppfattningar i vårt sätt att arbeta med partners"

"Hägglunds är en del av det svenska totalförsvaret, har verksamhetstillstånd från svensk myndighet och verkar inom de lagar och förordningar som Sveriges Riksdag fastställt"

Spännande att det ALLTID är att vara opolitisk obunden när det kommer till att jobba med försvaret/vapenindustrin (- när det samtidigt ALLTID är att vara "politisk" när en jobbar mot densamma och med anti-våld).

Spännande linje att tänka att svensk lagstiftning hittats i rullar på ett berg av nån Måns - istället för att ha förhandlats fram genom politiska diskussioner.

Jag tror inte Henrik, SOFT eller nån annan 5dagars orienterare skull vilja se sina nära (läs exempelvis dina barn/syskon/föräldrar för att ta in ordentligt vad det handlar om) bli skjutna av/beskjutna från en sådan här:

"Mysig" reklam i senaste Oringen tidningen

Har du tänkt tanken? Ja, då kommer du säkert också komma till slutsatsen att väldigt få andra människor i denna världen önskar detta heller. Och dessa ska vi promota på Oringen?

Ut ur mörkret

Lite visste jag om hur länge/hur mycket en faktiskt kan vara sjuk. När jag summerade in mars landade jag 42 förkylningsdagar sen 17dec. Min analys är fortsatt att kombinationen av dålig sömn och en extremt förkyld omgivning inte är min bästa vän. Jag vill heller ha en Johan Olsson-tillvaro. I alla fall, när jag väl såg siffrorna framför mig kände jag också en stark vilja av att bara acceptera fakta, avplanera en del av O-säsongen och köra med det jag har - kärlek till sporten och ändå några års träningsslit. Det känns oväntat och befriande.

Så - jag skippade SL-grejen helt (Åtvidaberg med ett stort SNYFT, men tar med mig Gustav B dit nån dag?) och lade korten helt på stafett och natt-SM. Sprungit några individuella race med enbart fokus på att få orientera i tävlingsfart och ännu mer än vanligt försökt att fokusera på känslorna i skogen och inte dem när resultatet visas.

En bild för O-romantiker (lånad av Stigtomtakaven).
Kan för övrigt rekommendera armcoolers till alla andra sluggers
därute - mina armar är för första gången i O-livet
osåriga och fina. Tack Johan Hördegårdh för tipset!

På Stigtomta fick jag i ett sent skede axla ankarsträckan men löpa ut i ett superspännande läge. Sofia från Tullinge var ifatt mig ett antal gånger, vi löpte sista kilometer ihop i solsken och drömterräng och sen satte jag in ett ryck och kroppen min svarade. Tack kroppen. Har inte haft det så spännande sen UL-SM i gbg när jag sprang om bronset med Lina Strand. Vill tacka Sofia och Lina för dessa upplevelser, jag tycker helt ärligt att de är några av de bästa i skogen jag haft - där resultat i slutändan kommer glömmas i förmån för stunden i skogen när det fortfarande var spännande.

NattSM tvekade jag länge inför men .. ja det är ju nattSM. Och vilken fräck kväll det ändå var! Lina och jag laddade med att på ett liggunderlag glo på stjärnorna som om det egentligen var en sommarnatt på festival precis när en nått tältet och inte vill sova (den känslan var i sig värd hela resan). Sen blev det tyvärr en mentalt dålig start då jag 100m in på banan mötte min klubbkompis som var på väg hem. En ska ju kunna koppla bort sånt men jag klarade det inte riktigt och stressade något med löpning och riktning och vips var jag ett parallellfel rikare. 2min gick minst men efter det genomförde jag hyggligt disciplinerad OL hela vägen med några små onödigheter. Med tanke på den - enda - nattcup som jag genomfört i vinter och fick bryta för att hjälpa en skadad så kändes utgången av denna tävling helt okej. Dock har jag synpunkten "banan var alldeles för lätt", förstår inte alls varför vi inte fick åtminstone en liiiiten fjäril. Det kan ju va kul med tempoväxling änna?
Men men grattis Andrea S och nice med 4 #gbgnightfoxes på topp5.

Annat jag hann göra när jag äntligen var frisk: Panvåren i snöpuls-mode, ensam road trip till Fever Ray, långpass i Rannebergen i försommarvärme där jag såg en ekorre med ett barn runt halsen, skidåkning i påskfjällsKilsbergen, vara utomhus såpass ofta med Jouni och samtidigt vara pigg!
...eller som de säger i Alone (kanske den bästa reality tvn du kan hitta) - not only survinin but thrivin'

Snart äre 10mila och det känns fantastiskt att arrangörerna äntligen kommit in i nutiden "gett" (som den med makt gör) 10 damerna sträckor och den beryktade "långa natten" ska jag självklart ta mig an!

the long distance cold

Jag hade i bakhuvudet att om jag nån gång får ett litet barn så kommer det bli en stor utmaning milt sagt för mig som har svårt med sömnen. Min kropp har denna vinter fått bekänna färg. Om jag tyckte det va jobbigt att aldrig sova så har jag nu testat detta i kombination med 4 rätt jävliga förkylningar på 7 veckor. Hela julen var en dimma och sen fortsatte det med ett litet uppehåll. Mitt gullebarn har varit mycket friskare än jag så det helt klart min akilleshäl som träffats alternativt spräckts.
Nuddat den mentala botten ett antal gånger. Dramaqueenat känslan "lägga ner alltihopa" avseende träning. Läser om superföräldrar som Björgen och Hausken, pratar med Millegård som springer intervaller med ungen i vagnen och blir helt matt av att jag inte verkar klara något alls i jämförelse. Såklart är att jämföra sig med andra i detta läget kanske inte den bästa taktiken för ett glatt humör men en är ju bara människa mellan snytandet och hostandet. Fått förslag om att skaffa en annan hobby. Det är bara det att orienteringen inte är en hobby för mig. Den är fast.
Och skriver ändå detta dag 5 på senaste förkylningen. Då en kommit förbi totaltjvlamörkerdagarna och närmar sig självdistansen. När en framtidstänker "ja men vintern 2018 den va jvla kass men efter det har jag ju haft 10 år av superstaplar!". Det är la så att en inte är nöjd än, att en tänker att det ändå finns nåt kvar att kräma ur denna kropp. Att en inte bara kan luta sig tillbaka och börja knyppla (är det en "hobby"?). Varför kan en inte luta sig tillbaka och börja knyppla!!!! (ok det va inte realistiskt..)

To be continued..?!