Trogna bloggläsare har varit med och upplevt mina hälproblem tidigare; 2010 opererade jag bort brosk i höger häl som gjorde en slemsäck konstant öm och gjorde att jag inte kunde löpa i skor. Jag har sen dess haft småkänningar även i vänster häl på exakt samma punkt, men under en period var det inget som hindrade min löpning och jag njöt mycket av att löpa helt smärtfri. Det jag har tagit med mig från skadeperioden 2010 är kanske framförallt det - att även när kroppen känns tung tänker jag "men jag har inte ont i foten - guu va härligt". Här blev en nästan religiös =)
Men de senaste åren har gått mer upp och ner, fortsatta sko-operationer, korta stunder av hopp om vanliga skor som funkar och sedan små återfall. Kanske var jag ändå till slut för slarvig? Ignorant? Eller hade bara glömt hur det var 2010? Jag och Lina Strand joggade i Floda-skogarna på senhösten och pratade om hennes eventuella operation och jag om hur mina fötter ändå va hanterbara nuförtiden. Ett hybris-pass på julafton i Tasmanien innan världscuperna gav andra signaler. Jag hade väldigt ont men det gick också över relativt fort. På vc-tävlingarna kände jag inget men väl hemma i Sverige ballade det ur fullständigt efter landslagslägret i januari. Portugal-läger i februari med avbrutna tävlingar, wetvest, försök i löparskor men åter smärta. Sen voltaren-kur och läkarbesök.
Ytterligare ett landslagsläger som istället gick smärtfritt med 1 löppass/dag. Sen fick jag svar på hur fot ser ut:
En broskutväxt i klass med högerfoten. De sista veckorna har den funkat på följande sätt; smärta när jag löper i löparskor ute på hårt, ej smärta på löpband, smärta när jag löper i OL-skor på hårt underlag, smärtfritt när jag löper i OL-skor på mjukt underlag. Det sistnämnda är ju absolut bra liksom, men hela utvecklingen över våren har tärt mentalt och på slutet gjort mig väldigt ledsen då jag insett att den måste opereras förr eller senare. Har velat fram och tillbaka över OM det ska bli en säsong eller operation. Jag vet att en operation är riskfylld och ingen garanti för nåt, men har också en högerfot som funkar excellent numera. Känner samtidigt att jag vill springa så mycket mest såklart för att det är så himla himla kul, men också och att jag aldrig tidigare haft en större chans att kvalificera mig till ett VM. Dock tror jag att för att faktiskt kunna prestera bra inför, på andra tävlingar och väl där =) så behöver jag få springa orientering smärtfritt oftare än en gång i veckan.
Så min plan framöver är.
Springa Silva League i helgen förväntningslöst och åka med på VM-läger till Skottland nästa vecka. Springa nästan varje dag med OL-skor på lägret för att få ett svar på om det är möjligt för mig att satsa denna säsong eller om det är bättre att ta bort knölen och hinna rehaba till säsong 2016.
I'll let you know!
Så om någon tycker att det är konstigt (eller iofs kanske jag inte platsar =) att jag inte är med i detta dreamteam så är svaret helt enkelt att jag i dagsläget inte vågar tacka ja. Dock kommer jag följa och peppa nåt så enormt för detta event (- om det var nån som missat att jag typ brinner för att tjejer ska löpa natt-OL och annat kan man du läsa här och/eller följa #gbgnightfoxes ). Förhoppningsvis kommer drömlaget snart ha ett officiellt namn och hashtag? Här finns i alla fall en härlig intervju med Tove.
Men de senaste åren har gått mer upp och ner, fortsatta sko-operationer, korta stunder av hopp om vanliga skor som funkar och sedan små återfall. Kanske var jag ändå till slut för slarvig? Ignorant? Eller hade bara glömt hur det var 2010? Jag och Lina Strand joggade i Floda-skogarna på senhösten och pratade om hennes eventuella operation och jag om hur mina fötter ändå va hanterbara nuförtiden. Ett hybris-pass på julafton i Tasmanien innan världscuperna gav andra signaler. Jag hade väldigt ont men det gick också över relativt fort. På vc-tävlingarna kände jag inget men väl hemma i Sverige ballade det ur fullständigt efter landslagslägret i januari. Portugal-läger i februari med avbrutna tävlingar, wetvest, försök i löparskor men åter smärta. Sen voltaren-kur och läkarbesök.
Ytterligare ett landslagsläger som istället gick smärtfritt med 1 löppass/dag. Sen fick jag svar på hur fot ser ut:
där ovan pilen sitter "min" akilleshäl |
Så min plan framöver är.
Springa Silva League i helgen förväntningslöst och åka med på VM-läger till Skottland nästa vecka. Springa nästan varje dag med OL-skor på lägret för att få ett svar på om det är möjligt för mig att satsa denna säsong eller om det är bättre att ta bort knölen och hinna rehaba till säsong 2016.
I'll let you know!
Så om någon tycker att det är konstigt (eller iofs kanske jag inte platsar =) att jag inte är med i detta dreamteam så är svaret helt enkelt att jag i dagsläget inte vågar tacka ja. Dock kommer jag följa och peppa nåt så enormt för detta event (- om det var nån som missat att jag typ brinner för att tjejer ska löpa natt-OL och annat kan man du läsa här och/eller följa #gbgnightfoxes ). Förhoppningsvis kommer drömlaget snart ha ett officiellt namn och hashtag? Här finns i alla fall en härlig intervju med Tove.