tisdag 21 juni 2016

Bokslut VM

Sammanfattar kort den uteblivna VM-test lång analysen: bröt ihop efter medeln och kom igen på söndagen. Sprang ett riktigt ok långlopp, kunde valt bättre vägval till 8an - borde gått rätt på. I övrigt sprang jag stig/väg mycket för att orka med skogslöpningen hela vägen. Tappade därför i tid på långlångsträckan men vann troligen kraft för avslutningen. I slutändan en mycket positiv upplevelse som visade på utvecklingspotential =) 

Blir inget VM för mig. Med det senaste året i bagaget var det ett högt ställt mål, men jag ville ändå försöka. Jag har en pärm hemma som det står "Ungern" på, den gjorde jag på det öppna landslagslägret 2008 och i och med det började jag min satsning mot att en dag få springa VM. Sen dess har jag bara bytt ut kartor i den år efter år och nu är den full av Strömstad.
Jag har under dessa 7 år varit både nära och längre bort från VM, hunnit med otaliga förberedande läger men också 2 långa rehabperioder efter häloperationer. Jag hade kanske min absolut bästa form för ett toppresultat 2009; då jag ansågs va en "nobody" av dåvarande LL, och 2014; då jag konkurrensen i Sveriges lag var förödande för min del, men där jag fortfarande bär med mig känslan att jag kunde löpt med den hedern (och detta har jag förutom mitt eget O-jobb Anneli Östberg att tacka för). Ledsen oxå att jag missade Frankrike -11 där jag tror medeln hade suttit som en smäck!

Vissas drömmar går helt enkelt inte i uppfyllelse.

Oavsett så är orientering det jag inte kan leva utan och jag kommer fortsätta va envis i min strävan att bli en bättre orienterare. I vilken form den satsningen sker har jag inte huggit i sten ännu, och kommer inte heller göra. Om allt går vägen så kommer jag nästa sommar vara föräldraledig och då ska jag vara just det. Ser fram emot att faktiskt kunna planera sommaren i förväg för det va länge sen. Så det blir "förhoppningsvis" ingen VM-satsning nästa år. Va som sker därefter får vi se men detta är slutet på landslaget kapitel 1 i alla fall. Så eftersom jag känner mig i sentimental mode kommer här en härlig landslagsbildkavalkad  från 2008 tills idag!
Fick smygstarta med B-gruppen på Euromeeting -08 i Miskolc i
superfint sällskap och mycket högkvalitativa tävlingar. 
Ur skogssport -09, första A-grupps uppdraget och dessutom den smygande starten på en
vänskap som ingen där o då visste precis hur bra o fin den skulle bli.
Schweiz -09, redan här ansågs jag inte ung av vissa
- men ja tycker ändå jag ser fräsch ut =) 
Stafettvasan -10, med 2 damlandslagslag, har nog aldrig varit så slut
när jag gick i mål i Hökberg medan 1a lagets stjärna såg oberörd ut =)
Frankrike -10, en påminnelse till dagens ungdom om att det inte va bättre förr,
jag, Lina och Lena fick pga "plats/tids/någon brist" inte åka med landslaget på
 "öppet" läger - så vi åkte på exakt samma läger fast med Tjeckien (kram till Eva och Radek)!
Jag och Jenny i karantän i Bulgarien -10. Har haft bättre lycka med EM-uttagningar och bär 
med stolthet mina två fina placeringar på medeldistans (16e 2010 och 5a 2014).
Frankrike maj-11 med bästa Linnea, första OL-lägret efter häloperation i okt-10,
hann inte bli "bra" i tid för testerna, synd för terräng har aldrig passat mig bättre,
men svinhärligt läger var det ändå.

Sara åker i vattnet efter sprintseger på Euromeeting i Sotkamo, Finland -11,
sOLskenssemestern sent from heaven kan alla som var där intyga.
Älskar ändå att en drar klungan här på världscupslångdistans i Tjeckien -11.
Också den resa som la grunden till den dansfest som pågått underground i landslaget sen dess.

Beachjogg med Billan, Portugal feb -12.
Euromeeting i Österrike -12, fetaste bilden ändå (av Jan K såklart!) från sprinten. På
medeldistansen bjöds fetaste terrängen en sprungit i, extremt är bara förnamnet.
Voukatti sept-12, Schweiz åker på däng i fotboll, med bl a GBG finest.. 
..och denna stjärnan (vagnis har fotat)!
Epic failure på vinterläger i Halden -14.
Fint folk EM i Portugal -14.
Vagnis testar kameran i Portugal -14 och jag är nöjd med mitt linne.
Unnar mig en kaffe innan prisutdelning Portugal -14.
Tasmanien jan -15, sista uppdraget för denna gång slutade
- ironiskt nog - med den bästa placeringen, på pallen.
Tack för nu o på återseende!?!

söndag 12 juni 2016

VM-test lång vs Orlando

Hade jag tänkt skriva dagens VM-test lång här men det är så fruktansvärt futtigt att bre ut sig om nåt så egotrippat en sån här dag.

Inatt så blev minst 50 personer mördade + ytterligare typ 50 skadade när en snubbe öppnade eld på en gayklubb i Orlando, Florida i den värsta masskjutningen hittills i USAs historia (dn artikel). Det kommer säkert en massa utredning på va denna mördares motiv var/var han ensam osv men enligt hans pappa hade han blivit arg tidigare av att se två killar kyssas. Så att det var homofobi inblandat känns som ett understatement.

Det är så horribelt att jag inte riktigt fattar att det är sant.

Men det är en konsekvens av homofobi. Och homofobin är tyvärr ständigt närvarande mer eller mindre. Överallt. Också i orienteringsvärlden.

Och därför vill jag ta tillfället i akt att lämna över Ansvaret till alla heterosexuella orienterare, Ansvaret att stå upp emot homofobin och säga ifrån när era kompisar drar "bögskämt" etc. Homofobi är inte roligt, homofobi dödar och om du inte fattar allvaret i det så kan jag inte hjälpa dig mer.
Jag är trött på att vara din upplysnings-side-kick. Jag kommer aldrig vara tyst men jag förväntar mig att du tar ditt Ansvar för allas lika värde Om det är något du säger dig tro på.

Tack på förhand.

fredag 10 juni 2016

VMmedeltest

Sprang VM-test medel. Behövde va i livets form. Det va ja inte riktigt. Tog lite omständliga vägval till 4an och 6an - hade kanske glott för mycket på kartan innan och ville undvika alla brantkanter. Annars va jag disciplinerad och prickade rätt. Gjorde jobbet och tyckte det va kul. Men redan upp mot stigen från 7an började trötthetssvajet. Det där som gör att en inte riktigt springer ända fram till stigen utan tar lite extra grönområde. Här brukar en varningsklocka ringa. Det gjorde den inte. Behöll ändå tekniken fram till jag lämnade 11an. Blev än mer trött i backen upp, fortfarande inga varningsklockor när jag hasat mig över åskanten och sprang på chans utför. Drog ner i grönområde, och ur det igen " konstigt denna backen lutar ju åt fel håll" fortfarande inga klockor... Ridå.
Jag har tränat och laddat och vilat och varit lagom nervös+harmonisk, dansat disco i köket och käkat bullar och smort hälen med idomin varje dag och trodde - trots skadebakgrund och tävlingsbrist - att kanske det fanns en liten liten chans att den där "dagen" skulle va idag. Men det gick inte. Det kanske behövts mer skogslöpning? Mer tävling? För att orka hela backen och hålla fokus efteråt. Va vet en? Nu är det bara tomt och gör förjvla ont i hjärtat. Men det är så det är. En måste våga. Och det är ok att va ledsen. Och en får försöka igen. På söndag.