Asså detta inlägg. Att få skriva det! Helt oväntat fick jag idag efter träningen emottaga Sveriges Skogsflickors Guldmärke nr 103. Till historien hör att jag förra året, när världens bästa Lina Strand fick priset, blev väldigt glad för hennes skull - för jag tycker om någon uppfyller kriterierna så är det hon, och samtidigt också väldigt avundsjuk för jag tänkte "det där är ett sånt pris som jag aldrig kommer få, jag är ju för dålig".
Anyway, detta verkar ju vara en plocka-ner-valda-sanningar-vecka...
|
här va den fina motiveringen |
Jag är bara oerhört stolt och tacksam för detta. Såklart för mina idrottsprestationer men allra mest för det senare i motiveringen. Det är inte alltid en dans på rosor att säga vad en tycker, att driva frågor en finner viktiga. Ganska ofta känner jag mig som just det där svarta fåret (japp cerna ovce), den där jobbiga som måste ifrågasätta damernas icke-existerande natt+långa distanser, flygresor till träningsläger, bögskämtsnormen, det segregerade OL-klasssamhället und so weiter ... I alla fall så ser jag detta lilla guldmärke som ett bevis på att nästan alltid är värt att ta diskussionen. Tack Skogsflickorna! Ni gjorde min dag och de närmaste rehab-månaderna så mycket mer peppade. Ge er till känna när ni ser mig så utlovar jag kramar! Dessutom verkar ni känna mig för va skickades med diplomet om inte en .....
|
men gulle!!! |
KARTA!! Där rikstalhuldran Mary ritat in sitt hus! Asså jag älskar detta!! Kontroll 6 ser ju magisk ut - en perfekt glänta med sjöutsikt. Mary ladda pannkakslaggen och kaffebryggaren - en vet aldrig när jag kommer förbi Edane!
|
inte såå onöjd |