SM-medel, stafett och GPS-debatten

Medelkval. Ganska nervös. Glad att få komma iväg skakig till 1an men den satt där den skulle. Resten av loppet mer avslappnat men med bra koll. En onödig miss till 9an då jag drog snett från kontrollen innan och gjorde ett mini-parallell fel. Tog det dock lugnt och läste in mig fann skärmen inom minuten. Springa i mål i solsken med heatseger -fint.

heatsegrare och finfrämmat på ol-tävling

Sen blev jag så sjukt nervös. Som typ alltid inför sm-medel final. Men ändå nästan ännu mer än vanligt. Hela förmiddagen helt spänd. Det skulle ju bli så "svårt" liksom. Värmde upp länge länge. Fick äntligen kartan. Spårat över första myren men sen faktsikt inga riktiga spår mer på banan. Gick upp till högsta punkten till 1a och kom ner lite lite snett men redda upp det ganska direkt. Borde nog rundat höjden istället. Såg på kartan att - nu ska vi ut i det vitgula-härjet - och var noga med kompassen. Fick 2an fint och sen ut på darr-sträckan till 3an. Försökte hålla mig lugn och bara läsa av varje kärrstråk/kurva. Glad när jag dök ner på skärmen och fortsatte stabilt resten av skogsorienteringen. Kanske kunde jag ha löpt fortare men var inte tillräckligt trygg i orienteringen i början för att va helt offensiv. Vid varvningen hörde jag inget om mitt namn och blev lite förvånad då jag tyckte själv jag gått bra, men folk hejade vilt så ändå trodde jag på min insats. Ut på andra slingan kom det förtutsedda terrängbytet. Öppen hedmark. På kartan såg det ganska svårt ut och möjligen kan detta ha fällt mig lite. Fick kontrollerna bra men var lite passiv in då jag kanske överskattat svårighetsgraden. Banan avslutades med 2minters hedlöpning där jag tyvärr inte hade kräm kvar i benen. Kämpade järnet, hade ont men kroppen var helt färdig. Fick se mig på ännu en 4e plats på den distans jag gillar bäst, ynka 4 sekunder från bronset. MEN är ändå otroligt nöjd med min insats, tekniskt gjorde jag det mycket bra trots den höga anspänningen. På't igen! 

Fin video om medel-SM by Hans Carlstedt! 

SAIKs juniorer imponerade med att vara 3a, 4a och 8a i D20 - grymt!

Finalkartan:

vet inte va som hände här men kartan blev ihoptryck...

och här tog gpsen slut =)

och här finns utvecklingspotential!

SM-stafetten blev sen inte riktigt min tekopp då en pms-våg rullade in i kroppen strax innan start, fick huvudvärk, trodde jag var sjuk och blev dessutom rejält sur. Försökte ändå springa på på min sista sträcka. Bommade direkt 2-3minuter, bannade min taskiga koncentration och bet ihop resten av loppet. Gjorde inga direkta bommar resten men bet ihop. Kändes skit hela vägen. Det va inte bara skit - men känslan som sagt.. När det vankades spurt om 12e plats fanns inget kvar i benen. En sisådär 14e plats och ännu surare efteråt. Men (igen!) herregud en dag efter så känns det ok, det va ju egentligen en dålkig dag på jobbet bara. Och SAIK kommer tillbaka 2014 - var så säker! Roligare var att GMOK fick till det och dubbla silver ska hem till göteborg - GRATTIS!

Min kommentar till GPS-efterspelet (mer finns att läsa här hos bl a Lina Strand och eftersnack):
(för de som ej var på plats eller följde finns GPS här och det hela handlar om Stora Tuna skulle ha diskats eller inte efter att ha beträtt förbjudet område enligt gps-spåret)
Jag förstår helt om Tove inte uppfattat att hon varit på tomtmark, det är svårt att se en tomtgräns om den "inte finns" i naturen, jag har säkert gjort samma sak nån gång. Och igår stod ord mot ord. Läs Toves rapport om det hela. Det tråkiga i det hela är att det tjafsas otroligt mycket efteråt - är det för att regelverket är oklart? Ska vi ha tävlingsregler så måste de ju gälla. Oavsett vem det är som begått regelbrottet (jag tycker mig tyvärr se en tendens av att det frias när det gäller medaljstriden/topplöpare men fälls när det gäller lägre placeringar/mindre meriterade löpare). Att löpa nära en tomtmark innebär en risk att beträda förbjudet område när tomtmarken på kartan har en otydlig gräns - vilket precis är fallet här. Tomtgränsen ÄR redovisad otydlig på kartan. Så att som löpare försöka följa denna ÄR att ta en risk att bli diskad. GPSen visar i detta fall att en regelöverträdelse begåtts.
Det är orienteringsrörelsen måste ta sitt ansvar nu och besluta om vad som ska gälla i fortsättningen. Ska vi alltid snitsla allt istället? Om en sträcka är lagd såsom igår borde det ju vara ganska enkelt att tänka att snitsel är rent nödvändig - eller vill banläggaren "inbjuda" till fusk? Detta är inget unikt fall utan händer ju ett antal gånger per år och jag ser det som att tävlingsjuryn måste få tydligare riktlinjer så de kan vara bekväma med att fälla också guldmedaljörer framgent -de ska ju följa reglerna.

Och vi bör också fundera på värdet av att få "låna" mark. En sur markägare kan innebära att en nyproducerad (och därmed svindyr) karta inte kan användas. Det är att bita sig själv i svansen och vad orienteringen behöver är ju inte tuffare ekonomiska villkor liksom.

Jag vill trycka på att jag inte på något sätt missunnar Stora Tuna segern - väl löpt brudar! Och inte heller misstror Toves redogörelse, utan bara önskar att hela grejen styrdes upp så ingen blir "syndabock" - varken gps-löparen, tävlingsjuryn ELLER den som lämnat in protest. 

just heaven..

...inget hell. Ryktena som föregick lång-SM antydde att det skulle bli lika delar. Det blev det inte för mig. Efter lugna fina uppladdningsveckor med danspartners (ni vet vilka ni är!!), massage och göttig mat kom jag äntligen i form, rejält, för första gången i år.

Kvalet tog jag det lugnt och försiktigt tyckte jag. Taktiskt tog jag ett långt högervägval på den långa sträckan, för att inte få för mycket "gräslöpning" i benen inför finalen. Hade egentligen bara lite problem med en grönområdeskontroll på slutet (9an) men stannade upp och smög fram till skärmen. Blev aldrig stressad. Och kunde halvspurta i mål som kvalsegrare. Lite förvånad var jag allt men samtidigt hade jag en väldigt bra känsla fysiskt under hela loppet. Att jag kunde springa på utan att behöva "ta i". Åkte hem och la mig i solen för att försöka konservera känslan till dagen därpå.

långsträcka på kvalet, 20 sek efter Lena

Final. Pigg och inspirerad löpte jag iväg. Mycket orientering. Mycket gräs. Kanske var onödigt noggrann i början men fick kläm på kartan, plockade de första 7 tryggt och kunde löpa ut på långsträckan med en bra känsla. Utnyttjade återigen taktiken spring på stig/väg om det går. En rakt på/vänstervariant. En bit efter jag gått av stigen gick jag upp i fel mossdrag och sprang upp mot ett större kärr, väl där blev jag osäker. Läste in mig fort men fick kämpa med att "räta upp" kursen, nåt som kan vara svårt vid parallell-fel, tog många extra stopp och när jag fick brantkanten upp mot 8ans höjd andades jag ut. 

Lena (24.35) o Jossans (25.20) rutter ej med men ändå sjukt härlig bild att ta in!

Började bli lite seg i huvet så tog extra gel vid 10an. Energin satte inte in direkt utan blev lätt passiv mot 11an där jag efter den stora tallen (gröna ringen) inte fick ihop kartan. Men då jag jobbat med kompassen visste jag att kontrollen var nära och när jag såg stenen i sydvästra ringkanten var jag trygg igen. Träffade på Gustav för 3e gången på banan på väg därifrån. Såg att 13e var kontrollen som skulle fälla avgörandet. Hade en taktik "gå upp på högsta höjden" - men med en lite dålig kurs sprang jag rakt in i rastret (banans enda hell?) och fick kämpa för att komma uppåt. Fick de gula höjderna med stup och insåg att jag låg på höjdkanten, visserligen i rätt höjd, bara att köra på, men när jag löpt en bit till ifann sig osäkerhetn. Allt var grönt och ingen sten i sikte (den NÖ om k13). Joggade fram, fick inget grepp men slog på bomtaktiken när den som bäst behövdes. Istället för att börja irra i det gröna gick jag upp till det högsta, la fick fatt den gula åsen och gjorde det svåra enkelt. Visst gick det minuter extra men ändå nöjd att jag i trängt läge inte lät stressen ta över (speakern hördes upp till berget..) utan stannade och förenklade. Såg på sträcktiderna att guldchansen försvann där, men för mig är det snarare "ha jag var med i guldstriden, vilken grej!!" än nån bitterhet. Tog de sista kontrollerna något passivt då nervositeten smugit sig in i kroppen men kände ändå att loppet var i min hand. Fick spurta i mål med vetskap om medalj. Så himla grymt. Skoj hade jag hela vägen.

ganska nöjd...

fortfarande nöjd och dessutom duschad (ajemen! här går skam på torra land som vi säger i närke)

Här finns resultat och gps! Och när #GP inte nämner att SM går i Göteborg och inte heller bryr sig om göteborgsmedaljer presenteras här "nyhetsflödet": SAIK-sidan , opartisk familjemedldem 1 och  opartisk familjemedlem 2 

Ätit glass och fortsätter fira detta guldsmakande brons med mera dans!

na na na na na na na na bronze there, how many bronze there?? 

PS. Tack till mor o far för att ni "hanterar" min nervositet på bästa sätt. Det är extremt uppskattat. 

KAK-teaser, datum, KAKalas, DM...SM..

Då arrangören äntligen fått tummen ur så kan härmed årets Kung av Kungsans tävlingsdatum släppas:

Lördagen den 7 december!

Starttid kring 11 (när solen gått upp..)

Här bjuds på en liten teaser från tävlingsområdet:

Kartan går så sakteliga mot läsbarhet och i dagsläget kommer skalan på tävlingen vara kring 1:4000 =)

I väntan på Bulletin 2 så kan det också nämnas att om intresse finns kommer det anordnas ett litet KAKalas på kvällen efter tävling med typ umgänge och dans!

Annat från mitt övriga liv:

DM-helger avklarade. Fick en hyfsad känsla på lången så med vila nu så kommer formen förhoppningsvis. Den lär behövas till SM-lång som uppenbart är en legendarisk tävling innan den än avgjorts. Aldrig har så många uttryckt sin bävan inför banor och terräng. "Heaven and hell" enligt arrangören. Det är bara att vänta och se. Jag kommer i alla fall bita ihop och försöka njuta om/när det går. Är nervös som fn. Men det ska man ju va.

TIPS!!! Kolla på Town of runners kl21 på kunskapskanalen om Bekoji i Etiopien. En dokumentär om en löpargalen by som fostrat bl a systrarna Dibaba. Jag ska försöka åka dit nu under min Etiopienvistelse som är satt till 16okt-26nov.

Kung av Kungsan 2013 - bulletin 1

Vad? Sprint-OL deluxe på hemmasnickrad karta! 

Troligen på 3000-del i härligt kuperat detaljrikt område med både rabatter, asfalt, klippor, snår och utsikt

Var? Still remains a mystery... 

När? Lördag fm på 1a eller 2a adventshelgen (beror på arrangörens Etiopienresa och bestäms snart =) 

Vid målgång kommer det därför mycket sannolikt serveras varm glögg, glühwein eller liknande.

För vem? Alla. Ej boende i GBG kan höra av sig till arrangören för logi när datum spikats. 

KAK14 - ljuset i tunneln!

Historik:

Kung av Kungsan 2012, Sockerbruket - Lina Bäckström och Jonas Pilblad

Kung av Kungsan 2010, Kungsladugård - Lina Strand och Karl Tiselius

Dolomiti Superorieentering - en kärleksförklaring.

Ett antal gånger i livet har jag besökt Dolomiterna i norra Italien. Den första gången var på 90-talet med familjen som debuterade i utlandssportlovssemestersammanhang med släkt-arrade Nerikes Bus-resor (ja det stavas så) för att åka skidor (alpint alltså - det som "åka skidor" innebär för mig) en vecka i San Valentino, Italien. På väg dit passerade vi Lago di Resia Reschensee där det förut legat en by men nu ligger en sjö. Byn ligger således på bottnen men kyrktornet fortfarande når högt över vattenytan. I en ålder där fantasin genast kickade in var upplevelsen av det ensamma klocktornet fantastiskt och mitt inre målade bilder av undervattensstaden som om det vore ett smärre Atlantis. First impressions last .. min relation till Dolomiterna kunde inte startat bättre.

for real?

Veckan i San Valetino och veckorna de kommande åren i Predazzo (italien) minns jag som kanske inte de mest snörika men med flest solbelysta röda bergväggar, färgglada fasting-utstyrslar och väldigt god mat.

Många år senare åkte jag ner med OLGY Eksjö för ett orienteringsträningsläger i Trentino. Bussresan denna gång gick genom nykläckta våralper och gräset var neongrönt. Kartorna i högalpin terräng med små gulfläckar va det bästa jag dittills upplevt i mitt orienteringsliv. När jag återvände 2009, för att med min mor deltaga i italienska 5-dagars i San Martino di Castrozza, kände jag samma förälskelse. Skogen i kombination med utsikten och maten och luften och murmeldjur... Inte ens totalt ösregn på medeldistansen kunde få mig ur spel och jag tog där min dittills största skalp genom att ge Helena däng ;).

hög tid att leverera igen!

murmeldjurspasset innehöll oxå denna

Så med detta sagt kanske det inte är svårt att räkna ut att när VM arrangeras i Italienska drömberg nästa år aspirerar jag hårt på en plats i laget.

Redan förra året genomförde jag med landslaget på träningsläger i Asiago i närhet till avlysta områden  för medel- och stafett och förra veckan var det dags igen men nu med utgångspunkt Folgaria, närmare Lavarone och långdistansavlysningen. Således har passen varit mer relevanta för långdistansen och den blir av det jag sett med stor sannolikhet alldeles alldeles underbar.. Folgaria var i övrigt ett ställe att komma tillbaks till: beläget på en solig sluttning med utmärkt dolomitutsikt, gångavstånd till byns centrumgågata med otaliga espresso-ställe-val. Så orienteringen då? Ja början av veckan togs det piano i skogen för att vänja kroppen vid höghöjd. Skönt men inte ultimat för min teknikträning då jag har svårt med fokus i lugn fart. Sen avverkade jag i slutet av veckan en lång- och en medelträningstävling (på karta jag ej får lägga upp pga av att den ska användas på WRE-tävling i höst) med hygglig fart och fokus. Lången började bra men kroknade, delar av loppet går att ta med framåt, medeln hade jag bättre koll men även där behövs lite justeringar för att kunna hålla högre fart... men som sagt kan ju diskuteras vidare när kartan får läggas ut =). Sen avslutades hårdkörningen med en stafett-träning i Asiago, där jag innan start kände mig seg men väl ute i skogen pigg som en lärka i huvet, läste kartan mycket bra och struntade helt i andra löpare - fick således med mig en fantastisk bra känsla inför nästa års WOC medel och stafett. Tipptopptommenopp!

Nåra kartor - medelträning i Folgaria och stafettslingorna i Asiago - med ol'school inritning - min gpsklocka har dött...

Sista dagen stannade jag i bergen i för en promenad upp på en liten topp. Det blev bara 10 minuter men jag kände att jag hade pms på ingång och behövde hantera det. Så väl uppe satte jag mig i solen vid en sittlift och glodde på den overkligt fina dolomit-utsikten, gräset som vajade i vinden och lyssnade på Waterboys "The whole of the moon". Inom 30 sek störtgrinade jag, så jag satt kvar och hulkade i en kvart. Lite jobbigt men mest väldigt härligt och befriande. Så nu har mitt minne förevigt länkat Folgaria med Waterboys och bombastiska lyckokänslor. Vi jobbar på vår livslånga(?) relation - jag och Dolomiterna.

 

a little piece of heaven...