Dolomiti Superorieentering - en kärleksförklaring.

Ett antal gånger i livet har jag besökt Dolomiterna i norra Italien. Den första gången var på 90-talet med familjen som debuterade i utlandssportlovssemestersammanhang med släkt-arrade Nerikes Bus-resor (ja det stavas så) för att åka skidor (alpint alltså - det som "åka skidor" innebär för mig) en vecka i San Valentino, Italien. På väg dit passerade vi Lago di Resia Reschensee där det förut legat en by men nu ligger en sjö. Byn ligger således på bottnen men kyrktornet fortfarande når högt över vattenytan. I en ålder där fantasin genast kickade in var upplevelsen av det ensamma klocktornet fantastiskt och mitt inre målade bilder av undervattensstaden som om det vore ett smärre Atlantis. First impressions last .. min relation till Dolomiterna kunde inte startat bättre.

for real?

Veckan i San Valetino och veckorna de kommande åren i Predazzo (italien) minns jag som kanske inte de mest snörika men med flest solbelysta röda bergväggar, färgglada fasting-utstyrslar och väldigt god mat.

Många år senare åkte jag ner med OLGY Eksjö för ett orienteringsträningsläger i Trentino. Bussresan denna gång gick genom nykläckta våralper och gräset var neongrönt. Kartorna i högalpin terräng med små gulfläckar va det bästa jag dittills upplevt i mitt orienteringsliv. När jag återvände 2009, för att med min mor deltaga i italienska 5-dagars i San Martino di Castrozza, kände jag samma förälskelse. Skogen i kombination med utsikten och maten och luften och murmeldjur... Inte ens totalt ösregn på medeldistansen kunde få mig ur spel och jag tog där min dittills största skalp genom att ge Helena däng ;).

hög tid att leverera igen!

murmeldjurspasset innehöll oxå denna

Så med detta sagt kanske det inte är svårt att räkna ut att när VM arrangeras i Italienska drömberg nästa år aspirerar jag hårt på en plats i laget.

Redan förra året genomförde jag med landslaget på träningsläger i Asiago i närhet till avlysta områden  för medel- och stafett och förra veckan var det dags igen men nu med utgångspunkt Folgaria, närmare Lavarone och långdistansavlysningen. Således har passen varit mer relevanta för långdistansen och den blir av det jag sett med stor sannolikhet alldeles alldeles underbar.. Folgaria var i övrigt ett ställe att komma tillbaks till: beläget på en solig sluttning med utmärkt dolomitutsikt, gångavstånd till byns centrumgågata med otaliga espresso-ställe-val. Så orienteringen då? Ja början av veckan togs det piano i skogen för att vänja kroppen vid höghöjd. Skönt men inte ultimat för min teknikträning då jag har svårt med fokus i lugn fart. Sen avverkade jag i slutet av veckan en lång- och en medelträningstävling (på karta jag ej får lägga upp pga av att den ska användas på WRE-tävling i höst) med hygglig fart och fokus. Lången började bra men kroknade, delar av loppet går att ta med framåt, medeln hade jag bättre koll men även där behövs lite justeringar för att kunna hålla högre fart... men som sagt kan ju diskuteras vidare när kartan får läggas ut =). Sen avslutades hårdkörningen med en stafett-träning i Asiago, där jag innan start kände mig seg men väl ute i skogen pigg som en lärka i huvet, läste kartan mycket bra och struntade helt i andra löpare - fick således med mig en fantastisk bra känsla inför nästa års WOC medel och stafett. Tipptopptommenopp!

Nåra kartor - medelträning i Folgaria och stafettslingorna i Asiago - med ol'school inritning - min gpsklocka har dött...

Sista dagen stannade jag i bergen i för en promenad upp på en liten topp. Det blev bara 10 minuter men jag kände att jag hade pms på ingång och behövde hantera det. Så väl uppe satte jag mig i solen vid en sittlift och glodde på den overkligt fina dolomit-utsikten, gräset som vajade i vinden och lyssnade på Waterboys "The whole of the moon". Inom 30 sek störtgrinade jag, så jag satt kvar och hulkade i en kvart. Lite jobbigt men mest väldigt härligt och befriande. Så nu har mitt minne förevigt länkat Folgaria med Waterboys och bombastiska lyckokänslor. Vi jobbar på vår livslånga(?) relation - jag och Dolomiterna.

 

a little piece of heaven...