en lite slitig helg..

när är jag snart fyller 29 så har jag åtminstone fattat en del av hur mycket jag orkar. därför gick jag direkt hem - utan att passera "gå" - från sista Way out West-spelningarna i parken. inga klubbspelningar efteråt alltså. inte när man ska bränna av ett gm-lopp+en medeldistans samma helg. med facit i hand så funkade ju detta nästan. men sitter här på måndagen och känner mig rätt förstörd. så kanske nästa år. då kanske ljuset gått upp. ända upp.

anyway. sprang ändå gm med ambitionen om ett bra träningspass strax under tuffaste tävlingsfart (pga festival-trötthet). det funkade ok. tog nog ett kasst vägval på långsträckan - troligen är vänstersväng snabbare och fick inte varken stigen eller höjden till 12an - det va väldigt diffust och blev en krok innan jag förstod va som hänt. i övrigt bra, men som sagt inte nån maxfart. tyvärr slog jag knäet i en sten på väg till 17e, föll ihop och blixtgrät, upp igen och fortsatte i mål, men fick gå på kanye west med lindat ben. det va ingen höjdare.

skrapade ihop mig på söndagsmorgonen och värmde upp i hopp om att kunna i alla fall jogga igenom landehofs medeldistans. efter en passiv inledning kändes det ok och jag sprang på med viss handbroms där det va brant utför och pinnigt. hade bra koll på ol och gjorde ett ok lopp igen. enda dåliga sträckan blev till 9an men där var det sjukt mycket sly och jag kunde inte fokusera på kartan då knäet inte alls gillade att lyftas så mycket på. så sammantaget en hygglig tränings- och festivalhelg där "purple rain" i sommarnatten var den oslagbara höjdpunkten.

så här bra va det http://www.youtube.com/watch?v=LxYjxWne2XE

missa inte att följa ol-vm på www.sverigesradio.se/radiosporten sök på orientering, och svt sänder live i play från sprinten tisdag eftermiddag.

"absolut ingen könsfråga"

idag kom det svenska fotbollslandslaget hem från vm i tyskland. svt rapporterade att för en bronspeng i ett världsmästerskap skjuter svenska fotbollsförbundet till 60000 kr i bonus. hade herrlandslaget gjort samma bedrift hade de belönats med 1,1 miljoner i bonus. anledningen kan luddigt enligt inslaget vara att den bonus som fifa skjuter till svenska fotbollsförbundet är olika för män och kvinnor.

lars-åke lagrell "när förbundet får pengar - och det har vi fått - då delar vi med oss till våra spelare och det är den princip som gäller inom hela förbundet, det gäller damerna och det gäller herrarna, så detta är absolut ingen könsfråga"

vänta nu.

enligt aftonbladet var marie hammarström nära att gå in i väggen av jobb (80%) kombinerat med träning i våras.

i en den internationellt sett undermåliga serien kallad allsvenskan där herrar spelar ligger månadslönen på 60000 kr i snitt.

det är inte en könsfråga....

http://svt.se/2.21865/1.2482801/vm-hjaltarna_hyllades_i_goteborg

euromeeting fortsättning...

dagens medeldistans. startade först i härligt ospårat blåbärsris. jobbade med riktningen som jag skulle och tog de tuffa 5-meterskurvorna på rätt sätt tills jag kom till det enda flacka området på banan - k6. blev lite osäker och fick inte den myrstack jag skulle utan en högre upp. höll höjd när jag inte skulle. positivt var att bom-beteendet fungerar: lugnade ner mig - läste in mig - rätade tillbaka och fick kontrollen. slet mig runt (så kändes det...) resten av banan på ett bra sätt - var noga med att ta de kurvor jag skulle. höjden med 8-10:an var som att va på fjället. kunde säkert hittat nåt bättre stråk här-o-var men jag är nöjd. det finns bara massa positivt att ta med sig nu! gött! och punkt liksom.

kan sägas om terrängen här - att i 27C värme är det riktigt jobbigt. imon väntar ännu en bana här och det ryktas om ännu varmare vindar. tur att vi bor kloss an sjön.


sprinten med den överhoppade 13e kontrollen. en väldigt bra bana i ett vid första anblick inte så spännande område - banläggaren har utnyttjat resurserna optimalt. bortfintad blev man =)

rapport från ryssvärmen i finland

jag satte på mobilen en eftermiddag i Malingsbo förra vecka under utan-el-och-vatten-semestern. då ringde anneli lägligt och för att meddela attt jag fick åka med till finland om jag ville. fick ledsamt tacka nej till ett bröllop men började sedan tagga till inför årets euromeeting.
landade i kajaani utan bagage och fick ägna första dygnet åt att sola och bada och tröna styrka i badkläder. sen genomfördes tre fina träningspass med tema: vm 2013. kartor kloss an hotellet som låg kloss an sjön som va varm. oerhört priviligerad kände man sig. och då hade inte tävlingarna börjat ens.
igår bytte vi hotell - och det blev ännu närmare till sjön... http://www.hotellikalevala.fi/kalevala_en/ och ännu finare...
oerhört priviligerad kände man sig med först bad i sjön sen bastu sen bubbelpool och sen bastu igen. jo så var det ju en sprint som skulle löpas oxå. i Kuhmo centrum. var lugn och värmde upp länge för att få igång kroppen. kom in bra i början. blev lite störd av att jag på väg till 2an höll på att springa rakt in i en ambulans som plockade upp en löpare före mig (hoppas det inte va allvarligt), men styrde upp mig på väg till 4an trots att vägvalet blev stressat. sen följde många korta sträckor med svåra vägval -jag upplevde att jag hanterade det bra. men mot 12an fick jag "oh va trött jag är"-tanken. sprang iväg mot nästa kontroll och registrerade inte att det låg en mitt på strecket. när jag stämplade ut och fick "not ok" gick det mycket snabbt upp för mig vad som hänt. blev besviken i typ 2 minuter. sen bestämde jag mig för att va nöjd ändå. farten har kommit tillbaka skvallrar sträcktiderna om och jag följde nästan min plan. Sara tog en finfin seger och vi lurpassade på henne vid nerjoggen så hon traditionellt kunde slängas i sjön.

idag sprangs masstart långdistans. hade bestämt mig för att vara lugn metalt och inte stressa fysiskt då det verkade bli ett kraftprov toppat med en finsk gafflingsorgie. mycket riktigt höjde sig gräs och ljung stolt mot himlen - men hånflinande mot oss. det blev som ett jukola med myycket undervegetation. jag höll mig kall och tryckte på precis lagom för att inte dra på mig mjölksyra. hade också det lugn i orienteringen jag önskat. de två inledande slingorna gick relativt smärt- (njaaa..) och bomfritt och jag kunde löpa ut som 2a på den sista slingan med svenskor häck i häl. gick bra till första men blev sedan osäker till 2an ville gå högt och fick inget grepp om berget. blev en liten bom men redde ut det snabbt. fick nu sällskap av sofie och sara. vi drog på bra i grupp på långsträckan och jag kände mig ändå ok i löpningen fortsatt. sara var lite piggare men jag hade sen bra riktning in mot nästa kontroll stenen och vi fick den samtidigt. en långsträcka återstod och jag kände bara att jag inte ville ligga i rygg på sara utan tog ett eget vägval till höger för att gambla om silverplatsen. ser efteråt att det var ett mer tunglöpt beslut.. anyway fick näst sista och sista utan problem och löpte nöjd och glad i mål som 3a. gps här:
http://www.tulospalvelu.fi/gps/20110705kainuuD21/
sammanfattningsvis ett stort fall framåt att ha genomfört årets första långdistans tävling på ett så kontrollerat sätt och att jag också orkar! hurra!
tyvärr innebar sprintmissen att jag inte längre tävlar om slutsegern i euromeeting - MEN här ska löpas medeldistans och jaktstart med höga ambitioner ändå! imon ska vi vila och lära oss om finska vinterkriget! hyvä!

att inte lära sig av sina misstag

it's art baby!

så åkte jag till jukola. full av självförtroende efter förra helgen. men jag glömde nåt hemma. ödmjukhet inför uppgiften och självinsikten.

jag har inte sprungit ett tävlingslopp i full fart i svår ol-teknisk terräng i år. jag har av naturliga skäl - foten - inte hunnit så långt. mora var väl genomfört tekniskt men ganska lätt-orienterat i mina ögon. vm-testen sprang jag full fart. och orkade inte. och bommade. jukolatesten låg jag på men det kan ändå inte jämföras med en stafett i tävlingsfart.

nu var det stafett i tävlingsfart. jag var inte nervös alls. jag har gjort det här tusen gånger och vet ju hur man ska göra. fick springa ut i ett kanonläge upplagt av camilla och silje. rusade med glädje och glada ben iväg på jakt efter eva j. halvvägs till 3an såg jag hennes rygg. i en tung backe uppför. glömde bort att orientera. kom upp över krönet och i trodde att jag tagit hela backen. gick ner till höger för tidigt. fattade ingenting. klassiskt parallellfel -check! snurrade runt nåt varv, det blev över minuten, innan jag såg skärmen och tove komma farande från en mer korrekt riktning. lite lätt förgrymmad satte jag efter och tänkte att nu får jag i alla fall hjälp att hålla ett bra tempo. signe dök upp också. och vi följdes åt några kontroller i rask takt. sen hade jag en annan gaffel och blev ensam. när jag styrde ner mot sista tv-kontrollen kunde jag ana att t och s låg nånstans framför ett stort sjok med damer från andra sträckor. stämplade och la mig i ledet in mot näst sista. tog kompass och helt plötsligt vek alla andra av uppåt. detta va ju inte konstigt alls då förmodligen samtliga var ute på annan sträcka. jag registrerade dock aldrig den tanken. utan drogs med lite uppför backen. plötsligt hade jag ingen koll alls. förstod inte vad jag såg eller var jag var. tänkte att jag nog behövde gå mer utförs. men var för feg. smög fram en bit . fick inget läsbart. svängde tillbaka uppåt (men nejnej varför!!!) för att hitta nån punkt att ta på. paniken kom krypande. kunde inte tänka klart. såg efter ett tag louise komma löpande. längre ner. förstod att jag skulle fortsatt nedåt då dit jag varit på väg från början. såg skärmen. och alla andra som fångat in mig. fly förbannad sprang jag in i mål. 3.40. eoner av tid i stafettsammanhang. istället för att ge oss ett pallplatsläge skickade jag ut emma i bakvattnet på täten.ridå.

igår kväll mötte jag den. min gps:slinga som streamats ut till alla på tc och framför dator. med facit i hand, som jag inte kan ändra, ska jag denna gång ta med mig nåt. efter att ha funderat och analyserat så ser jag samma tendens som på vm-testen (kroppen väggade -huvet väggade). jag har bommat efter att ha sprungit på hårt först i backe efter eva, sen i hasorna på tove. skillnaden denna gång var att enbart huvet väggade utan att jag märkte det. jag brukar alltid säga till folk "om man inte springer bomfritt på träning så kan man inte räkna med att man gör det på tävling". jag får modifiera det och börja leva som jag lär "om jag inte springer bomfritt i högsta fart på tävling så kan jag inte räkna med att göra det på - tävling".
det positiva jag tar med av denna upplevelsen är ändå att kroppen är tillbaka. den svarade den här gången. och även om sockret tog slut i hjärnan så känns det absolut som att det bara är en tidsfråga där också.

att ta med generellt är ju också att mina tre lagkamrater presterade högklassig orientering på världens största stafett och ändå gav oss en ändå fin 11:e plats.

jag står kvar i smutsen ett tag med byxorna nere. tills imon. sen börjar sommarträningen. då blir det ol och inga visor.

sprint-dm och jukolatest -en segerkavalkad!

dagens jukolatest avgjordes från hjortgården i alingsås. superfin terräng och trots lite slitna ben så kunde jag hålla hygglig fart och ol-teknik uppe. lite osäker vid 8an, och krånglig väg från 10an till 11an - annars bra flyt. nöjd och glad och ändå lite nöjdare att få slå gbgs stolthet Lina Strand (som vi ska heja järnet på på NORT) - det va ett bra tag sen och är en bra värdemätare att jag är på rätt väg.

sprint-dm avgjordes dan innan på NORT-område(?) och därmed var fröken Strand tyvärr inte deltagare. jag fick istället nöjet att revanschera mig från måndagens elitserie-sprint då Louise G sprang kanoners. på dm var jag istället lite rappare - även om vi båda har misslyckats med vägvalen på många sträckor - "undvik trappor i johanneberg" heter det ju - det gick ... sådär.

på tal om dessa trappor fick jag även en uppläxning i trapp-utförslöpning i fredags av tidigare nämnda Strand. jag tappade 6-7 sek utför på en lång trappa... jag trippade på varje steg medan Lina pulveriserade trappan med två-tre trappsteg mellan varje fotisättning. herregud vilken trapp-fantom!! jag får jogga till masthugget och öva om jag nån gång blir aktuell för trapp-mästerskap...

ut-knockad på väg ner mot 13e...

perspektiv

annecy by night

jag kom hem från landslagslägret i Annecy, Frankrike. moloken i hjärtat ty medel-testen gick inte som jag önskat. hade förväntat mig en supersvår grön och bräskig historia där min teknik skulle komma till sin rätt. istället bjöds vi på öppen fin vit skog, visserligen knölig att springa i men ack så god sikt att orienteringsmomentet inte blev särskilt svårt. istället lyckades jag själv göra det svårt för mig då jag, trotsade min höga puls av höjden (1600 m ö h) och öppnade alldeles för hårt utför. spikade 3 kontroller men sen vände banan uppåt. blev matt och orkade inte genomföra orienteringen som jag brukar. bommade blev ännu tröttare och fullständigt sabbade loppet på den sista km då orken va som bortblåst. stor besvikelse var det som drabbade mig efteråt. hade svårt att riktigt njuta det sista av lägret.

hemma på måndagen åkte jag direkt till massören. hon frågade hur det hade gått. jag berättade. sen frågade hon hur det hade gått med foten. jag svarade bra och att jag ändå sprungit 7 av 10 dagar.

"men guuuu va bra Maria, det är ju alldeles fantastiskt, tänk på var vi började i februari, det här är ju jättebra"

ibland behöver nån annan påminna en om perspektivet. tack annie. du är fantastiskt bra på att

göra det OCH massera (sen följde 45 min där jag i princip hyperventilerade mig igenom massagen... men jag blev peppad på vägen).

ett annat perspektiv: jag sov minst 8 timmar varje natt och vaknade i princip utvilad varje morgon. i 10 dygn. det har inte hänt på flera år tror jag. tack sara för att du var en super-roomie. bara med det sover man så lugnt.

och några till att bära med sig genom sommarträningen:

*snittväder 28C och sol

*kvalitétstid med finaste vänner

*cocteau twins till bergsmassivsutsikt

*igen - 7/10 dar löpning - jihoo!

*otroligt roliga sprintlopp i Geneve

*yoga på berget

*hållbarhetsdiskussion över en kall öl (tack gustav!)

*och det avslutande nakenbadet söndag kl22.30 i lac d'Annecy där man kunde stå och torka tittandes på stjärnhimmeln och vara helt närvarande (tack ni 5 som ville med)

linnea är lite smidigare än jag..

"jag är inte arg, jag ser vad som händer, jag är inte arg för jag vet att det vänder" thomas öberg