obs-tävling medel Brösarp

Trodde nästan jag ropat "hej" lite väl tidigt efter förra lördagens fot-succé för när jag vaknade upp i måndags var jag stel och öm i både fot och knä och kunde ej gå smärtfritt. Men men .. bet ihop och följde min plan för veckan vilket innebar mest alternativt samt den numera klassikern; löpband. Ont i fotleden första kvarten och sen försvann det. Ja hur detta med smärta funkar fattar en ju inte. Åkte ner till Skåne igår och joggade egen model-event med Marcus. Det kändes skakigt och ömt. Men så idag på tävlingen - den viktiga viktiga tävlingen - den som jag inte trodde jag ens skulle kunna springa - så kändes det ok. HURRA ÄNDÅ! Sen slarvade jag med definitionen till 2an och såg inte 0,4 meters stenen trots jag var supernära och vägvalet till 3an var nog en effekt av en tävlingsotränad attityd, har inte tuffat till mig tillräckligt. Synd att jag inte hann tävla lite mer innan detta MEN oavsett, det andra hela loppet på 9 månader det va ändå ok efter förutsättningarna. Jag tappar lite i löpningen men det är ändå lite med tanke på bakgrunden. Nu skippar jag morgondagens sprint och satsar på att komma runt banan på söndag utan smärta i foten - muskelsmärta räknar jag med.

OBS Missa inte podden "Fotfolket" feat Helen Love+Susie the bear - om hälveten och fotnötter - kommer bli FEET!! ;) #gbg

O-euphoria

En lång vinter är över och jag hade de sista veckorna förberett mig mentalt på en inställd vårsäsong. Inget pekade på att foten skulle hålla för orienteringslöpning, och med knäsmärtor på det va jag nere på mentala botten och vandrade runt i nåt som liknade likgiltighet. Alla passen på gymmet verkade om inte förgäves så i alla fall inte användbara i den närmsta framtiden och det sved att ta in den tanken.

Jag testjoggade med OL-skor veckan innan VM-lägret i Strömstad, för att se om det överhuvudtaget va mening att åka dit, det kändes väldigt ansträngt. Bestämde mig ändå för att ge det en chans och dessutom att operera bort hälkappan på mina VJ Bold (shoe-make-over-guide finns här) som en sista utväg. 

Nu undrar du - varför har jag inte gjort det tidigare - som jag brukar? 

Det finns många anledningar: 

• .. att jag överhuvudtaget opererade hälen var att jag ville få foten att funka med vanlig o-opererad sko, och den måste vänja sig vid det så småningom, testade dessutom att löpa nån gång i december med dem och då kändes det ok i början - (innan en annan bursa ballade och jag fick löpvila 2 veckor), blev möjligtvis något blind av den upplevelsen,
• .. ren snålhet/lathet (jag har opererat många som sen inte funkat alls och fått slänga/ge bort/sälja skor)
• .. jag testade terrängskor i Portugal som jag tyckte var ännu mjukare än opererade VJ Bold och det funkade inte alls. Jag fick både ont runt mitt ärr och runt fotleden.
• .. jag var uppgiven och ledsen över alltihop och inte fick tummen ur när varje löpförsök utanför löpbandet gjorde ont/var obehagligt.

Så åkte jag ändå till Strömstad och gick på måndagen ut i skogen med mina nya opererade skor på kartpromenad och kände ... inte så mycket alls. Det enda som hände på det första passet var att snön kylde ner hälen såpass att jag fick smärtsamma förfrysningssymptom kring ärren. En obehaglig upplevelse men efter 10 minuters djupandningsövning gick detta över och jag tyckte mig inte se nån svullnad till kvällen. På tisdagen bestämde jag mig därför att springa sprint-OL då jag kunde löpa i joggingskor och jag ju gjort åtminstone en del pass på löpband i vinter.

- Nu kanske du undrar följande: Men om jag kan löpa på löpband kan jag väl löpa utomhus? Ja det är klart jag har kunnat det - men vintern i gbg har underlagsmässigt varit den skabbigaste på många år för häl-patienter. Det har varit halkigt på olika sätt under en lååång period OCH just att springa med känslig häl och ett litet "släpp" i steget har jag bedömt vara ett risktagande jag inte velat utsätta kroppen för under rehaben, därav löpbandshärjet.-

Kylslaget första pass

Anyway... sprinten gick bra. Jag hade inte ont. Jag blev trött och avhängd. men det är en annan femma. Så dagen därpå kände jag: ok nu är det bara att TESTA, det är bara några veckor till EM/VC-testerna, om du inte kan springa i OL-skor nu så är det lika bra att lägga ner tanken på att springa dessa tävlingar och fokusera mot 10mila/senvår. Sagt och gjort, onsdagen den 16e mars 2016, nästan precis 9 månader post-op, snörde jag på mig OL-skor och joggade iväg till start för medeldistans-OL på VC-kartan nära Munkedal. Väglöpningen till starten kändes, men ingen smärta åtminstone. Jag startade, jag kom i mål, jag tänkte inte på hälen under träningen. Det är sånt en nästan har glömt hur det (inte-)känns. Orienteringen då? Jo tack - mycket sitter i ryggmärgen men en blir självklart ringrostig utan underhåll. Det finns att jobba på, särskilt framförhållningsmässigt, när en släpper ut 9 månaders lust på 35 minuters löpning. Försiktigt tacksam och ödmjuk höll jag tummarna för att inte få en backlash, och fantastiskt nog kunde jag redan på fredagen dubbla min tid i skogen med långdistansintervaller på Prestebakke-kartan. Hur detta gick till vet jag inte - kroppen är ibland förutsägbar och ibland INTE. Mentalt gick jag från en konstant klump-i-halsen till ett rent välbehag. Och whatever happens så fick jag springa i skogen igen, i solsken, i superterräng,  med ett ok steg och utan kännbar smärta. 

Efter detta drog jag och Kristin till Berlin över påsk på vegan-mats-bonanza. Det va supernice.

men sååå bra

K version of shop 'til u drop on U-bahn

bra uppvaknande på eko-veg-hotell Almodovar

hade tatt med den hem om en kunnat

Sen kom jag hem och vågade tävlingsdebutera i helgen. I Strömstad på medeldistans. Det va ett ok lopp, O-mässigt finns det klant/ofokus/trötthetsdelar (notera stigmissar as usual...=) att slipa bort framåt MEN ... igen .. MEN det va så kul att jag allvarligt tror jag är en OL-nörd (japp nu kommer jag ut ur garderoben finally..). Det va eufori, innan, under och efter loppet. Och jag kunde springa. Och faktiskt inte alls ofort.

Få rita in med rödpenna.. lycka!

Långdistansen dagen efter var mer kamp-betonad och fotled, häl och knä gjorde sig påminda - även idag måndag. Får leva med det, att det är en skogsovankropp, att det kommer ta tid ännu innan jag är återställd, att jag kanske inte blir helt återställd? Tydligt blev ändå att orienteringen är och förblir en kärleksrelation jag har svårt att leva på ett lyckligt sätt utan. Nu blir det nån slags vårsäsong i alla fall. en med bromsen i handen, hälen ska fortsatt bli bättre, men jag tror och siktar på att kunna löpa ett antal värdetävlingar med höga ambitioner.

jag såg oxå en säl i Idefjorden.. som om inte O-euforin vore nog!! tyvärr lyckades den inte komma med på bild här.. 

Så vill avsluta detta inlägg med en shout out till min tränare+vän Harri, som va en än kommer med för besked till säger "det ordnar vi" eller "inga problem" eller "det är bara att köra". Jag hade kanske orkat mig igenom hälften av dessa skitpass på gymmet utan din plan+support men sannolikt inte alla. Jag tror inte jag kommer lyckas ge tillbaka det jag får av dig nu, men jag hoppas kunna ge det till nån annan i framtiden. TACK i alla fall.

en s k "bra" bild, me and Harri just chillin....

Följetong: hälen.

Efter otaliga gymbesök har jag nu i söndags på riktigt löpt ett helt mitt intervallpass på stig/väg UTOMHUS. Med knäsmärta (efter ett olyckligt fall för en månad sen... ) och känningar i hälen men ÄNDÅ. Delar denna runda -en får passa när en kan lägga ut en karta liksom.

Problemet med hälen fortsätter vara att endast jag funnit ett par dojjor (adidas supernova glide boost 6 - kan rekommenderas - och den versionen går fortfarande att införskaffa nu för rea-priser) som inte irriterar den, så OL-säsongen ser inte ut att börja än på ett tag för mig. Ska dock på återbesök hos doktorn nästa vecka och kanske kanske få lite klarhet i vad som spökar. Mellan arbete och träningspass dränker jag mig i tv-serier (Är du också besatt i perioder av figurer som ej existerar i verkligheten? Hör av dig - vi kan kan prata om det!!) så länge för att slippa tänka så mycket på min största obsession -orientering. Det är liksom ingen poäng i att ta nåt i förskott åt nåt håll.. just keep calm and imagine myself in this face painting..

..ackompanjerat av detta...

En o-tur med otur

Ja det blev inte bättre än en jvla halsont så nu sitter jag isolerad på ett hotellrum i Portugal med ösregn utanför so it's all very... tja. Jag bunkrar träningskartor helt enkelt. Efter förra årets Portugal-vecka som spenderades halvtid i pool så börjar det bli en hög. Nån gång i en skade+sjukdomsfri framtid innehållandes en fet inkomst (????) skall jag åka ner till Portugal en månad, bo på lyxhotell (dvs hotell med värme och varmvatten) och orientera upp allt jag missat.

Fram tills dess får jag nöja mig med det sällskapsspelet "spring O-banor mentalt" samt svajigt internet och mikropromenader under uppehåll.

Då jag inte själv kan bidra till O-världen rent fysiskt så får en ändå glädjas med att #gbgnightfoxes levererar:

67 damer har gått i mål (har inte räknat ej start+dnf) på 1-8 deltävlingar i GOFs nattcup! Och då är det deltävlingar kvar! Kollar en på statistik från 2014 är det en ökning ca 20 extra damer i årets cup. Och då är jag inte den enda som varit "out of order" att löpa denna vinter. Vet inte om vår #gbgnightfoxes pepp varit bidragande till detta men oavsett är det sjukt kul och bra och visar tydligt att damer VILL springa natt-OL. Slut på meddelande.

Logo by Crilla Magnusson

the long distance walker

det är jag ?

är i portugal. går med foten. hälen känts ok iaf vandrat/minijoggat. fotleden har varit less. efter en natt i överkylt hotellrum verkar mina luftrör pajat. det är regnstorm ute. kanske blir jag sjuk. kanske mår jag bra imon igen. en kämpar på helt enkelt. jag vet vad jag vill iaf - att springa jättefort i skogen.

läget januari -16

+7 månader har passerat sedan min fotoperation. Utvecklingen går saktare än jag hoppats, ärret på den tidigare friska utsidan irriteras av skor, vadmusklernas fästen vid fotleden surar, den bursa som är på utsidan av allt vill inte heller va med och jag får ofta känslan av att orienteringsskor aldrig kommer funka igen. Detta är såklart pessimisten och frustrationen som tar över. En vill ju bara att alla såååpass tråkiga hårda pass på maskiner de senaste månaderna ska få omsättas i skogslöpning. Helst direkt nu meddetsamma.

Har kunnat springa nåt pass i veckan på löpband med mjuka löparskor. Känslan har varit i spannet ok till usel avseende löpförmågan. Bita ihop bita ihop och ignorera och genomföra. Så blev ändå det dags att försöka springa lite utomhus i helgen. Ordnade KickOff-läger med SAIK i Halmstad där det som vanligt bjöds på lite mindre knölig mark än gbg. Därav passade det bra att testa foten ute. Värmde i OL-skor för att känna om det överhuvudtaget var ett val – det var det inte. Testade istället nya mjuka terrängskor och satte av i lättlöpt tallhed. Jag kan inte påminnas om när jag senast kämpade så mycket och ändå inte kom nånvart med varken steg eller puls. Snubblade runt med känslan av att jag inte kan springa ordentligt. Ovana? Stress? Dålig form? Sannolikt var detta ”skitpasset” som måste göras, de en måste förbi innan det släpper. Vad min kropp säger är att jag behöver kunna löpa i OL-skor för att ha tryggheten i steget i skog. Behöver komma dit, för att promenera OL, som jag gjorde resten av helgen, är bara inte min grej. Jag försöker förtvivlat hitta glädjen i det men det blir så uppenbart att det är springa jag vill. Tappar fokus och skulle lika gärna kunna sätta mig och filosofera under ett träd och bara njuta av skogen liksom. Orientering är fart och fokus för mig.

Foten är efter helgens utmaning nu - inte svullen – men värkande kring ärret. Åker till Portugal på lördag med SAIK för O-promenadsvecka (hoppas arrangören ej blir alltför besviken). Blir foten sur igen får det bli en fikavecka med många pastel de nata. Oavsett är jag tacksam att jag får chansen att älta detta på halvtid ;) och hoppas kunna återkomma med mindre fotinlägg (gbg..) och fler kartor.

Men ändå 2 grejer som varit roliga:

• Åka skate! Blivit så mycket bättre på detta efter hela 4 (!) skidläger det senaste året. Såpass nöjd med förra årets pjäx- och skidinvestering. SÅPASS nöjd med den. Åkte skid-O-DM och sluggade till mig årets första pallplats – bra för huvet att få ”nästan” tävla i OL och revansch för senast, kanske 6-7 år sedan i Härskogen, då jag stapplade runt banan nog var 20 min efter super-Jenny Johansson.

Skid-O i Gbg - sicken grej!

När en hade storhandlat 2015

Fick va med på "final climb" tävling i Idre med LL, oxå kul minsann!

• Att flytta! Vi fick äntligen byta upp oss till en 2a i underbara Kortedala med finfint retrokök, balkong i söder och badkar. Och ny terräng/karta. Såpass nöjd med det. Kan hända det kommer ritas i nordöstra gbg framöver. 

Med en tallkulle utanför

Så har en det nuförtin..

Nyårsbingo

2015 hade jag och Kristin på vårat nyårsbingo att äta på 20 "nya för oss" indiska restauranger i Göteborg (nepalesiskt får hänga med oxå). Så vassego - efter mycket debatt är här listan med de 20 nya och de vi redan har koll på (fetmarkerade bör du besöka snarast!): 

1. Great India Restaurant, Kvilletorget 18, "bästa palak paneeren i göteborg" utbrast Maria, båda tyckte channa masalan va göteborgs bästa också, OBS gå kvällstid!

2. Masala, Nobelplatsen, rolig meny, riktigt bra quorn masala

3. Indian Kitchen, Gamla Tuvevägen 20, mustigt, supergott, råris! fantastisk mintchutney 

4. Roshani, Lars Kaggsgatan 2, lunch, smakar indisk underbar "sunk-lunch" = vilket är ett mkt bra betyg

6. Bombay Palace, Södra Vägen 19, har paneer butter masala (vilket de flesta indier i sverige inte har), detta väcker mycket positiva indien minnen för oss även om den inte kommer upp i samma smakstandard, har potential, fin paneer men alltför gräddig, god channa masala 

6. Kathmandu, Sveagatan 16, mkt god channa masala med färsk koriander, kundevarit starkare, tofu masala med kokos, kul och vällagat 

7. Spicy Bollywood, Kobbarnas väg, veganvänlig meny, jättegod channa masala, daalen so so, för mycket gurkmeja, paneer för "kinesisk", men gjorde skäl för namnet - äntligen rejält med kryddor, restaurangen har tyvärr stängt nu

8. Maharani, Första långgatan, alltid bra men borde leva upp till sitt rykte och bli fantastisk och fantasifullare

9. Thali, Värmlandsgatan 14, plus för vegetarisk och ekologisk men vi kan ändå inte släppa känslan av viss besvikelse, vill ju att denna ska leverera, men spännande meny och ok mat

10. Bombay, Andra långgatan, gott och stabilt

11. The Monsoon, Frölunda torg, vi åt thali, personalen va gullig, goda olika smaker, fint upplagt

12. Tre indier, Skanstorget, gott men behöver förnya sig

13. Usagi, Gamlestan, vegansk rolig meny, starkt och gott men kunde varit en"bredare" smak, nyfikna på mer här 

14. Taj Mahal Första Långgatan, stabil lunch-indier

15. Tandoor, Bangatan 21, den va ok

16. Govindas, Karl Johansgatan, riktigt god hemlagad indisk, bra lunchbuffé, kunde vart starkare

Govindas

17. Café Curry, Sockerbruket, hade bara aloo gobi på denna lunch men förvånansvärt bra, vi är nyfikna på mer här

18. Star of India, Östra larmgatan, aloo palak som hade "rätt" smak men alldeles för lite av den, smaklös channa

19. Tandoori Kitchen, Friggagatan, gott men kryddkombinationerna lyfter ej

20. New Dehli, Vasagatan, lunch minns ej så kan ej varit speciell

21. Bombay, Slottskogsgatan 1, ojämn

22. Masala lounge, Wieselgrensplatsen, trevlig personal maten so so

23. Sondha, Fjärde långgatan, för söt palak paneer, ok channa men skulle kryddats mer

24. Indien house, Fjärde långgatan, onion bhaji va ok i övrigt ej bra, restaurangen har nu stängt

25. Indian bbq, Kapellplatsen, gräddfest, frysta grönsaker, smaklösa sojabitar

26. Green India, Byfogdegatan 4, lunch som var riktigt dålig

27. Madras, Utlandagatan 14, smaka inte indiskt, som skolmat, ruggig besvikelse

Kunde inte komma överens om;

Sattva, Södra vägen 73, yoga-ayurveda stil lunch, om denna råder delade meningar, jag var nöjd, K inte, jag hade satt den lika bra som Govindas medan K vill ha den i klass med Sondha.

De här ska vi besöka 2016:

Jaipur, Fredriksdalsgatan 5

Chillies, Backa

Oriental Food Center, Högsbo industriområde

Bombay Karma, Sörredsplatsen, Torslanda

Bamjan pizza & indiskt, Gibraltargatan

Royal Indian Kitchen, Mölndal

Lindin, Kobbarnas väg

Dawaat, Första långgatan

Bombay, Lindholmsallén

Indiska hörnet, Kungshöjd (har glömt hur den är)

GoTT NyTT År!