turkiet o livet

här skulle det ju kommit upp massa göttiga bilder och kartor från turkietlägret. men jag glömde kamera o kartorna är just nu på annan ort. anyway... det va som vanligt -nuförtiden- kul att va med landslaget på läger. bra träningar och bra sällskap. morgonyogarutin (det är räddningar för en +30kropp!!) och intressanta diskussioner. terrängen varierade med från olika ställen men höjdpunkten var helt klart s k "teletubbie"-skogen som björd på helt ren mark, stora träd glest utplacerade mellan små höjder, branter och vackra bäckar med alldeles klart vatten. på första träningen här i 18C och sol fick jag ta en frivillig paus då Ulf hade hittat en vild sköldpadda precis vid vår kontroll. en alldeles underbar naturupplevelse. tittade in i djurets ögon och kände att det pågår så mycket i denna världen samtidigt som jag plockar skärmar. Ulf flyttade sköldpaddan ner till bäcken så ingen skulle springa på den. sprang också en stafetträning på denna karta där jag inför mig själv levererade i 20 min. hade helt fokus på min egen orientering och var offensiv. tar med mig dessa tjugo. förutom orienteringen startade vi upp nästa bussdansprojekt - "single ladies". vi har definitivt tagit oss vatten över huvudet men det är just det som är grejen. våga dansa trots stel kropp.

nu till det mindre roliga. veckan innan lägret hade jag sömnsvårigheter och dessa fortsatte tyvärr på plats. samtidigt kom en släng pms. detta i kombination med trötthet och troligen en liten nedkylning på onsdagseftermiddagens pass (som är en historia i sig: uppföljnings-ol i ett totalöversvämmat område, en timmas träskorientering där det dessutom luktade bajs.... ändå va det kul - men hade nog varit roligare torrt) fick mig sänkt onsdagkväll. vilade torsdag men på kvällen hade jag fått nåt skit på stämbanden. spenderade därför resten av lägret i hotellsängen och jobbandes på att inte föräta mig på buffémat. och då menar jag INTE att man inte ska äta när man är sjuk. utan bara att jag i vanliga fall äter jvligt mycket när jag tränar. och det inte är bekvämt att processa så mycket mat stillaliggandes.

väl hemma tillfrisknade jag i måndags och kände mig peppad att dra igång igen igår. positivt att det denna gång gick över relativt snabbt. noterbart är dock att jag innan jul blev sjuk på samma sätt: pms-sänkt-sjuk.
och att denna gång så sköts själva mensen upp tills efter halsen lagt sig. så ca 3min efter uppstigning igår låg jag i sängen; återigen i en nära-döden-mens-upplevelse. tänk att det kan göra så ont. det spelar liksom ingen roll va jag gör vid det tillfället. inget lindrar. mental träning om nåt (även om tankarna mest kretsar i "jag är hellre död än har så här ont"-området). annat intressant är hur lite man jämrar sig när man är ensam. det har liksom inget effekt. ingen tycker synd om en så man kan lika gärna va tyst. när det hela äntligen var över efter en timma som kändes som ett liv var jag helt slut. beslutade mig för att ställa in resten av dagens aktiveteter och dra hem till örebro. bli kramad på.

det efterföljande dygnet har bjudit en exponentiell ökning av livskvalitet: köpte k.kielos bok det enda könet som äntligen kommit ut på pocket och läste halva på tågresan hem. sååå bra. väl hemma blev jag kramad på och såg "min sanning" på svt med nina björk - som bjöd på självklara men ack så sällan uttalade sanningar. avslutade dagen med fantastiska tv-cirkeln. började denna dag med att i morgonstund dra upp till ånnaboda med pappsen och staka till bocksbosjön och tillbaka i strålande sol, nån plusgrad och mycket bra glid. makalöst vackert på mossarna och tyst i bergen (förutom när det kom ett "boom" från villingsbergs skjutfält - påminn mig nu igen - va är detta med vapen bra för????). årets bästa skiddag.

heaven on earth...

nu är det bara att däcka i soffan framför val di fiemme och ladda för morgondagens addisresa. livet!!

PS. jag tycker Lina Strands kommentar till nollningar är modig och högst relevant. Jag har varit med om liknande själv och tyvärr inte ingripit när andra utsatts för det, något som jag fortfarande skäms över. BRA att det numera är totalförbud på OLGYs. Då maktbalansen alltid är snedfördelad i en gymnasiehierarki kan inte en trea kan avgöra vad som är ok för en etta. OCH det finns mycket roligare och bättre sätt att skapa gemenskap i en grupp än att leka förnedringlekar. Föråldrat liksom...

boom!

....och där fick jag och Crilla spendera 29 maj med världens bästa träningssällskap:

wetvest med beyonce

fetast i år lär det bli.

har dessutom hunnit med tre fantastiska skidpass i kilsbergen i helgen och snart Turkiet-läger som känns såå peppat. känner liksom ett sug efter skogsdoft och skärmar i sänkor. livet och ticnet ler mot mig!!!!!!!

#nattcuplångabanan...

...är ett projekt jag drog igång med lina strand... för att vi skulle bli lite tuffare =) vet inte riktigt ännu vad jag ska ta med mig efter de jag  hittills genomfört med något mediokra resultat:

1. jonsered - hade jobbat 10 timmar på dagen och tog helt slut i elitserieterrängen, stapplade runt i 85 min 
2. sisjön - fick mensvärk efter 1,5 km, stannade och andades, fortsatte men kortade av banan, blev ändå runt 75 min
3. svarte mosse (ikväll) - kutade på i början, men tapapde helt kollen till 5an, fortsatte och läste in mig, osäker till 12an, kom helt fel riktning till 15e, tappade lite tempo och sugen, efter en liten tveksamhet till 18 så kom jag rätt till 19e men där fanns ingen skärm, en gubbe i klungan jag anförde blev irriterade och skrek "men är det INGEN som vet var vi är" (precis som att vi skulle gjort jobbet åt honom?) - då blev jag irriterad och sprang upp till högsta höjden igen, gick ner och fick samma punkt, utan reflex, uppenbarligen fanns där ingen (den satt fel tydligen) så jag sprang i mål. 85 min idag oxå. 

jaja det blir ju bra med tid i skogen =) och ibland gick det ju bra, och jag tappade bara nya lampan en gång, och lite tuffare blir man ju - SKAM DEN SOM GER SIG!!!!!

Etiopien har världens bästa löpare...

... och kanske världens sämsta internet. Därav den myycket försenade blogguppdateringen som nu kommer direkt från köket i Göteborg istället.

3 veckor har gått sen jag och Lina flydde vintern och landade på 2700 m, Yaya village, 25 min med taxi norr om Addis Abeba, vid foten av Entoto mountain. Jag var fortfarande krasslig när jag kom fram och spenderade de första dagarna nojandes över näshåla, hals och puls (som var skyhög över normalt). Lina däremot gick direkt in i etipian-running-mode och avverkade morgonpassen innan frukost för att sen dödsplugga till det var dags för  em-passet (jag tittade mest på dåliga amerikanska filmer... proffslivet...). Av de andra löparna (bla qatars landslag.. se våran "polare" Balla löpa semi-final 2 på 800 m i somras, deras tjötiga men trevliga coach var för övrigt Abdi Bile bl a världsmästare på 1500 m 1987) på hotellet fick vi veta att det var i "the forest" de flesta löpte för att sen komma ut på ett stort fält. Denna "forest" var i orienterarögon ingen gigantisk sak utan ett slags busk-skogsområde som löptes igenom på en kvart. Men här löpte folk från hotellet blandat med en uppsjö av inhemska löpare varje morgon fram och tillbaka bland buskarna. Ute på fältet var det ännu fler samt ett gäng packåsnor som kom studsande likt tecknade över det blekgula gräset. Jag kan bara tala för mig själv men min känsla de första dagarna, förutom den fysiska instabiliteten, var även att en viss rädhågsenhet låg över mig. Som det kan göra när man inte känner till ett land, dess natur och människor och man vanliga fall bara löper ut lite hursomhelst.

"forest" enligt vissa

Utsikten från hotellområdet skvallrade i alla fall om att det fanns mer löpytan än bara "the forest" så några dar senare gav vi oss iväg upp på ett berg. Underlaget var fast och fint överallt och det fanns inga stängsel eller avspärrningar som hindrade. Vi löpte 30 minuter uppför, hejade på en herde och tittade ut över landskapet. Så väldigt fint överallt och tillsynes obegränsade möjligheter att löpa (vilket också bekräftades i o m resans gång). Glada i hågen löpte vi utför och hemåt. Efter en "busk-skog" tyckte jag vänster och Lina höger. Det blev höger. Vi kom fel och det blev mörkt (vi hade inga lampor). Här va jag inte så kaxig (kan bekräftas av L.Bäckström). Mest på grund av att mina fotleder är en svag länk men också känslan av att inte veta vilka djur som finns i skogen. Lina var dock så oerhört lugn och hem kom vi utan problem. Sen fick vi bekräftat att det finns hyenor i skogen, de är dock bara uppe nattetid, jag hörde dem yla. Men efter denna utflykt så liksom släppte jag min oro och omfamnade den etiopiska naturen. Djur som jag har stött på dessa veckor: 2 apor, en hare, en hjort, 4 vildsvin, en mygga och många stora fåglar (främst inne i AA som verkar vara nåt slags rovfågels-hangout). Alltså lugnt och skönt på orm-fronten och då är jag mer än nöjd.

forest enligt oss

Lina är skitsnabb i drömskog!

Va det gäller människorna så är etiopier uppenbart vana vid löpare -vilket alltid underlättar- och de flesta hälsade glatt på oss när vi sprang förbi. Ganska många kids har löpt ikapp (och om) oss och pricken över i:et bestod av en typ 13årig brud som slog löp-följe med mig iklädd läderjacka, kjol och flipflops.. får bjuda på det liksom. Sen är många människor fattiga här, barn och vuxna som vill ha "one birr, one birr" (etiopisk valuta) och även om det för mig inte kom som en chock-upplevelse denna gång (som i Delhi 2005) så är det en känsla att hantera över en sådan här resa och att ta med sig hem. En jobbig känsla - men en som berikar mig och jag inte vill vara utan. Vi såg många kvinnor som arbetar som fuel wood carriers - vilket innebär att bära otroligt stora packen av trädstammar på ryggen nedför Entoto mountain. Först tänkte vi lite naivt att "jaja det där ser sjukt jobbigt ut men de har åtminstone en inkomst", sen fick reda på att detta var ett slavarbete. Sådär.

Svårt att ta upp tråden här igen.

Men vecka 2 så kom i alla fall Kristin och vi flyttade från vår lyxtillvaro med skog, gym och helpension in till Entoto guest house i norra Addis Abeba. Detta är ett före detta svenskägt missionsställe av något slag som idag drivs av etiopiska evangeliska missionskyrkan. Mysiga gamla tegelbyggnader i vandrarhemsstandard och fin lummig innergård och extremt billigt. Som sagt lite lägre standard men helt ok. Kristin började sitt jobb på UN Women och blev magsjuk 3 gånger första veckan. Mindre kul, men hon är ju made of steel och gick till arbetet ändå. Jag och Lina tränade nu uppe på Entoto mountain (2900 m ö h) då minibussar (taxis) gick hela vägen upp på gatan utanför. Resan upp tog typ 20-25 min och kostade 3 svenska kronor. Överkomligt. Terrängen ja... se bilder =).

Kuriosa (eller snarare storhetsvansinne): Uppe på berget, på en stor äng, med grymmaste utsikten nära avstigningsplatsen Maryam church fanns ett stort monument men med låsta grindar. "Va är detta mitt i skogen liksom?" undrade jag och fick svar av en taxichaufför som på fullaste allvar sa "It's a monument over 9-11" och jag bara "What?", och han "built by the american embassy" som att det var det naturligaste i världen... ja va ska man säga...

Entoto guest house låg precis vid Shiromeda market så att gå ut och skaffa käk var inga problem. Föda vecka 2 bestod av: välling, mango, banan, avokado, ägg och Linas gräsdrink (hampa+mangojos).

När vi inte tränade så kollade vi bl a in vårt ursprung på National Museum (jag o Lucy lika som bär):

Och shoppade skor på fantastiska sole rebels:

Spelade givetvis Pandemia (men inte så mycket som man skulle kunna trott..)

 Kollade in Sheratons bad - med en äkta "musse pigg på julafton-kuliss" (byggarbetsplats bakom)

Jag och Lina gjorde och så en distansdagsutflykt - tanken var att komma upp på mount Menagesha men då vi var kart-lösa gick vi på Lonely planet rekommendationer och hamnade alltsör långt ut i bushen. Fick börja dagen med att löpa slättförs i en timma för att en komma till bergets fot. Så vi nådde aldrig toppen - det får bli i oktober (och nu har jag skaffat kartor på Etiopian mapping agency - så här ska rekas!!) - men foick ändå ett fint fint pass som bara ytterligare underströk de fantastiska löpmöjligheterna i detta land.

next time ända upp.....

 Lina åkte hem och Kristin hittade en lägenhet i Addis lite finare kvarter så vi flyttade dit min sista vecka. Åkte fortfarande till Entoto och tränade grymma pass men hängde också på Dibabas gamla gym "golden gym" bakom Meskal square. Fick bättre överblick av Addis som stad, det man kan säga är att det byggs för fulla muggar och att det garanterat ser annorlunda ut om 5 år. Här finns en av de bästa indiska restauranger jag ätit på: "Jewel of India", massage för en spottstyver, sångglada högtidsfiranden, löpare kl 5 på morgonen och lagom temperatur. I'll be back in March!!! Lite Addis i bilder:

health and safety någon?

Bole road kanske färdig 2015?

.....eller åk till Addis

Rovfågelsutsikt från Kristins lägenhet.

december dekadens

sjuk med slemhosta i 10 dagar lagom när snön och vintern kom, blev frisk lagom till regnet och tränade lätt en halv vecka och kom sedan igång, åkte några dar senare hem till örebro för att köra vinterns första och sista? skidpass då jag insjuknade efteråt, näshålehalsont samtliga jul- och nyårsdagar och fortfarade sjuk.
och ska flyga till addis abeba på lördag.

för er som känner mig så förstår ni vilket humör jag är på för närvarande. därav också mina totala frånvaro gällande uppdateringar i sociala forum. jag ville inte sprida min pessimism/bitterhet. så jag avslutar inlägg kort. det är skit och jag är ledsen och nu hoppas bara att kroppen vänder detta själv för jag har testat att vila/sova/dricka/äta/gurgla/pillra och inget hjälper.

2012 - det normala året

har satt mig många gånger och försökt skriva en utvärdering av mitt orienteringsår. men inte fått tummen ur. dock har jag efter mycket bollande i mitt egna huvud kommit fram till att 2012 såg ut som alla andra år. jag tränade bra på vinter. fick en kick i feb-mars, blev sjuk, hade en dålig vårsäsong, var uppgiven, taggade till igen, gjorde en inspirerande sommar och kom i hygglig form till hösten. ok - alla år har inte sett ut exakt så här men det finns många likheter. framförallt dessa: sjukdom på tidig vår - ger stressad vår och form uteblir- pressen släpper och sommar-höst går bra. so what to do? jo först och främst så har jag ju ett helt annat läge nästa år - jag ska inte jobba. jag har inte riktigt fatta detta än. men det låter som indiepop i mina öron. således skall mycket fokus läggas på rätt återhämtning efter ex läger och resor OCH jag får möjlighet att träna mer mängd vilket jag känner att jag inte hunnit med sen jag började jobba. jag känner jag behöver mer uthållighet för att fixa tävlingssäsongernas slitiga schema (där jag också kommer prioritera hårdare 2013). dessutom har min kropp har de senaste åren pockat på min uppmärksamhet för att få mig att fatta grejen med "att sitta still framför dator" eller "köra bil i 5timmar" = inge bra. jag mår uppenbart bäst när jag får röra mig lugnt och fint, eller snabbt och spänstigt i naturen. 

men här kommer livet från 2012:

Avslappnat och fantastiskt läger i Portugal, februari

Förkyld och ledsen på promenad-paus i Nya Varvet smatidigt som Elitserien pågår i Jonsered, april


Att arbeta kan också innebära estetisk verksamhet, Motala, maj

4e plats på Jukola - roligaste och största jag varit med om i stafett-sammanhang! juni

Litauen - sjukt bra semster med Kristin, juli

Vackraste startplatsen någonsin och svåraste oreinteringsutmaningen?
Euromeeting Österrike, augusti

Ett nytt NattSM guld, glädje! Jobbet med att höja nattorienteringsstatusen,
framförallt bland damer,  fortgår 2013, september

Some crazy person ravin' out her 20's! september

Kung av kungsan gjorde comeback på tävlingsprogrammet, fortsättning följer! september

Run to India var en succé - återkommer 2013 för er som missat!!

Om du också missade va du skulle lyssnat på så finns det lyckligtvis sparat här: pop 12

BÄST va utan tvekan Cat Power "Ruin"

tidlöst, politiskt och sånt sväng.

läste emelie forsbergs blogg och blev alltid inspirerad.

fältjobb = PP3 i öronen

hade som vanligt en underbar 5dagars vecka. går liksom inte att misslyckas i det sällskapet.

va arg på världen som är så ful och orättvis. men va också överglad när den va fin.

I’ve seen gypsies who made it all the way

And kept going, kept rolling with nowhere to go

Nowhere to go.

As far as I’ve seen from the bush

In the wilderness, to every known city

I’ve been to Saudi Arabia, Dhaka, Calcutta

Soweto, Mozambique, Istanbul, Rio, Rome

Argentina, Chile, Mexico, Taiwan, Great Britain

Belfast, to the desert, Spain, Tokio

Some little bitty island in the middle of the Pacific

All the way back home, to my town

To my town

Bitching, complaining when some ṗeople who ain’t got shit to eat

Bitching, moaning, so many people you know they got

What are we doing?

We’re sitting on a ruin

What are we doing?

We’re sitting on a ruin

As far as I’ve seen, from the bush

The wilderness, to every known city

I’ve been to Saudi Arabia, Dhaka, Calcutta

Soweto, Mozambique, Istanbul, Rio, Rome

Argentina, Chile, Mexico, Taiwan, Great Britain

Belfast, to the desert, Spain, Tokyo

Some little bitty island in the middle of the Ṗacific

All the way back home, to my town

To my town

Bitching, complaining when some people who ain’t got shit to eat

Bitching, moaning, so many people you know that they got

What are we doing?

We’re sitting on a ruin

What are we doing?

We’re sitting on a ruin

What are we doing?

We’re sitting on a ruin

What are we doing?

We’re sitting on a ruin

landslaget+tjänstledigt 2013

- IT'S OFFICIAL!

har en utomordentlig flickvän som nästa år går in och med sitt nya toppjobb sponsrar mitt träningsliv så jag för första gången kan satsa fullt ut på orienteringen. också har jag en fin arbetsgivare i Golder Associates som är glada för min skull och kan ge mig ledigt. sen lyckades jag dessutom knöla mig in i landslagstruppen för 2013 - mycket glädjande då jag själv upplevt ett visst mått av "stolpe ut" de senaste 4 åren. jag kommer alltså arbeta med att träna hela nästa år + eventuellt jobba lite grann för klubben. allt känns galet och lite läskigt men det ska bli fantastiskt kul! 

I'm gonna pay u back!