att inte lära sig av sina misstag

it's art baby!

så åkte jag till jukola. full av självförtroende efter förra helgen. men jag glömde nåt hemma. ödmjukhet inför uppgiften och självinsikten.

jag har inte sprungit ett tävlingslopp i full fart i svår ol-teknisk terräng i år. jag har av naturliga skäl - foten - inte hunnit så långt. mora var väl genomfört tekniskt men ganska lätt-orienterat i mina ögon. vm-testen sprang jag full fart. och orkade inte. och bommade. jukolatesten låg jag på men det kan ändå inte jämföras med en stafett i tävlingsfart.

nu var det stafett i tävlingsfart. jag var inte nervös alls. jag har gjort det här tusen gånger och vet ju hur man ska göra. fick springa ut i ett kanonläge upplagt av camilla och silje. rusade med glädje och glada ben iväg på jakt efter eva j. halvvägs till 3an såg jag hennes rygg. i en tung backe uppför. glömde bort att orientera. kom upp över krönet och i trodde att jag tagit hela backen. gick ner till höger för tidigt. fattade ingenting. klassiskt parallellfel -check! snurrade runt nåt varv, det blev över minuten, innan jag såg skärmen och tove komma farande från en mer korrekt riktning. lite lätt förgrymmad satte jag efter och tänkte att nu får jag i alla fall hjälp att hålla ett bra tempo. signe dök upp också. och vi följdes åt några kontroller i rask takt. sen hade jag en annan gaffel och blev ensam. när jag styrde ner mot sista tv-kontrollen kunde jag ana att t och s låg nånstans framför ett stort sjok med damer från andra sträckor. stämplade och la mig i ledet in mot näst sista. tog kompass och helt plötsligt vek alla andra av uppåt. detta va ju inte konstigt alls då förmodligen samtliga var ute på annan sträcka. jag registrerade dock aldrig den tanken. utan drogs med lite uppför backen. plötsligt hade jag ingen koll alls. förstod inte vad jag såg eller var jag var. tänkte att jag nog behövde gå mer utförs. men var för feg. smög fram en bit . fick inget läsbart. svängde tillbaka uppåt (men nejnej varför!!!) för att hitta nån punkt att ta på. paniken kom krypande. kunde inte tänka klart. såg efter ett tag louise komma löpande. längre ner. förstod att jag skulle fortsatt nedåt då dit jag varit på väg från början. såg skärmen. och alla andra som fångat in mig. fly förbannad sprang jag in i mål. 3.40. eoner av tid i stafettsammanhang. istället för att ge oss ett pallplatsläge skickade jag ut emma i bakvattnet på täten.ridå.

igår kväll mötte jag den. min gps:slinga som streamats ut till alla på tc och framför dator. med facit i hand, som jag inte kan ändra, ska jag denna gång ta med mig nåt. efter att ha funderat och analyserat så ser jag samma tendens som på vm-testen (kroppen väggade -huvet väggade). jag har bommat efter att ha sprungit på hårt först i backe efter eva, sen i hasorna på tove. skillnaden denna gång var att enbart huvet väggade utan att jag märkte det. jag brukar alltid säga till folk "om man inte springer bomfritt på träning så kan man inte räkna med att man gör det på tävling". jag får modifiera det och börja leva som jag lär "om jag inte springer bomfritt i högsta fart på tävling så kan jag inte räkna med att göra det på - tävling".
det positiva jag tar med av denna upplevelsen är ändå att kroppen är tillbaka. den svarade den här gången. och även om sockret tog slut i hjärnan så känns det absolut som att det bara är en tidsfråga där också.

att ta med generellt är ju också att mina tre lagkamrater presterade högklassig orientering på världens största stafett och ändå gav oss en ändå fin 11:e plats.

jag står kvar i smutsen ett tag med byxorna nere. tills imon. sen börjar sommarträningen. då blir det ol och inga visor.

sprint-dm och jukolatest -en segerkavalkad!

dagens jukolatest avgjordes från hjortgården i alingsås. superfin terräng och trots lite slitna ben så kunde jag hålla hygglig fart och ol-teknik uppe. lite osäker vid 8an, och krånglig väg från 10an till 11an - annars bra flyt. nöjd och glad och ändå lite nöjdare att få slå gbgs stolthet Lina Strand (som vi ska heja järnet på på NORT) - det va ett bra tag sen och är en bra värdemätare att jag är på rätt väg.

sprint-dm avgjordes dan innan på NORT-område(?) och därmed var fröken Strand tyvärr inte deltagare. jag fick istället nöjet att revanschera mig från måndagens elitserie-sprint då Louise G sprang kanoners. på dm var jag istället lite rappare - även om vi båda har misslyckats med vägvalen på många sträckor - "undvik trappor i johanneberg" heter det ju - det gick ... sådär.

på tal om dessa trappor fick jag även en uppläxning i trapp-utförslöpning i fredags av tidigare nämnda Strand. jag tappade 6-7 sek utför på en lång trappa... jag trippade på varje steg medan Lina pulveriserade trappan med två-tre trappsteg mellan varje fotisättning. herregud vilken trapp-fantom!! jag får jogga till masthugget och öva om jag nån gång blir aktuell för trapp-mästerskap...

ut-knockad på väg ner mot 13e...

perspektiv

annecy by night

jag kom hem från landslagslägret i Annecy, Frankrike. moloken i hjärtat ty medel-testen gick inte som jag önskat. hade förväntat mig en supersvår grön och bräskig historia där min teknik skulle komma till sin rätt. istället bjöds vi på öppen fin vit skog, visserligen knölig att springa i men ack så god sikt att orienteringsmomentet inte blev särskilt svårt. istället lyckades jag själv göra det svårt för mig då jag, trotsade min höga puls av höjden (1600 m ö h) och öppnade alldeles för hårt utför. spikade 3 kontroller men sen vände banan uppåt. blev matt och orkade inte genomföra orienteringen som jag brukar. bommade blev ännu tröttare och fullständigt sabbade loppet på den sista km då orken va som bortblåst. stor besvikelse var det som drabbade mig efteråt. hade svårt att riktigt njuta det sista av lägret.

hemma på måndagen åkte jag direkt till massören. hon frågade hur det hade gått. jag berättade. sen frågade hon hur det hade gått med foten. jag svarade bra och att jag ändå sprungit 7 av 10 dagar.

"men guuuu va bra Maria, det är ju alldeles fantastiskt, tänk på var vi började i februari, det här är ju jättebra"

ibland behöver nån annan påminna en om perspektivet. tack annie. du är fantastiskt bra på att

göra det OCH massera (sen följde 45 min där jag i princip hyperventilerade mig igenom massagen... men jag blev peppad på vägen).

ett annat perspektiv: jag sov minst 8 timmar varje natt och vaknade i princip utvilad varje morgon. i 10 dygn. det har inte hänt på flera år tror jag. tack sara för att du var en super-roomie. bara med det sover man så lugnt.

och några till att bära med sig genom sommarträningen:

*snittväder 28C och sol

*kvalitétstid med finaste vänner

*cocteau twins till bergsmassivsutsikt

*igen - 7/10 dar löpning - jihoo!

*otroligt roliga sprintlopp i Geneve

*yoga på berget

*hållbarhetsdiskussion över en kall öl (tack gustav!)

*och det avslutande nakenbadet söndag kl22.30 i lac d'Annecy där man kunde stå och torka tittandes på stjärnhimmeln och vara helt närvarande (tack ni 5 som ville med)

linnea är lite smidigare än jag..

"jag är inte arg, jag ser vad som händer, jag är inte arg för jag vet att det vänder" thomas öberg

I was born this way - i en skreva i Kilsbergen

det så det är.

nu har kroppen fått en del löppass så det var dags att testa årets första elit-tävling. detta görs i maj lämpligast i solsken i kilsbergen. jag va rätt nervös. ville att det skulle kännas bra inför frankrike-lägret - då kroppen ändå läkt så hyfsat att möjlighet finns till bra ol-lopp på medel-distans-testet. kastade mig ut i vresig underbar kilsbergskant. hade hög koncentration från start. kände mig inte helt stark i backarna uppför och aningens defensiv utför men ol-tekniken satt fint. kanske skulle man gått vänster till 5an, men jag tappade bara några sekunder rakt på. på väg mot 11an slängde jag en blick ut mot närkeslätten och tänkte att detta är det finaste som finns. går liksom inte att misslyckas i sådan lycka. pigg ner mot de sista kontrollerna och drog t o m på en rejäl spurt. skitnöjd och ett stabilt resultat där jag inte fick nå seniordäng alls (men dock däng en snabbfotad junior... =) det är ok).

söndagen spenderades i lugn takt ute på en Öppen9. det va också hur trevligt som helst.

söndag

lördag

kinnaströms fantastiska (ni som tycker annat gillar inte att orientera) medeldistanstävling

botar sömnlöshet?

nya skor har landat från england. billigt och bra. nu har det karvats och kanske ska man äntligen kunna gå i åtminstone fräscha joggingskor till jobbet. efter sommarn hoppas vi på the return of the sneaker på min fot.

kan springa mer nu. öppen 8 har blivit min klass. den dan jag lägger ner D21 då ska jag minsann löpa öppen 8. fri starttid och trevliga motståndare. helt perfekt. kinnaström bjöd i lördags på ett av de finaste TC jag varit på nånsin (stuga vid stora hålsjön - ja tack!), och en öppen 8 (samma som h21) som bjöd på svår grönområdes-ol och kluriga vägval. mycket bra. karta skall komma här snarast!

nåt helt annat. efter lite tråkigheter i januari hade jag en lång period av sömnsvårigheter under denna vår. det botade jag ett tag med att titta på big brother efter devisen "detta måste va tillräckligt ointressant att jag somnar efter halva programmet". det funkade faktiskt ganska bra. sen kom ljuset tillbaka och jag började komma längre in i programmet innan sömnen tog över. det visade sig att jag till slut följde dokusåpan. som vanligt en hög med hysteriska mediekåta människor; dumma men underhållande - men också med några riktiga tråkmånsar - dock värst av allt peter.

va är detta för människa egentligen? blir helt mörkrädd. för han är ju vanlig. allt som oftast överförfriskad "go gubbe" i medelåldern som blivit dödspolare med jag-är-helt-blåst-men-ung-och-snygg-martin och dreglar efter martin-paxade sara. en alldeles vanlig kille. en alldeles vanlig kille. hu. hoppas inte dina barn tittar peter.

lika som bär...

(un)extreme shoe makeover

jag har lärt mig en del om hälar och skor det senaste året. framförallt - i hälkappan på i princip alla skor sitter en hård plastbit - den sitter där antagligen av stabilitetsskäl - men har man en aning till antydan av icke-slät häl eller tränar mycket med skor eller arbetar mycket med skor på sig eller bara tycker om att glassa kring på stada i finskor så är denna lilla plastbit lömskare än man först kan tro. risken för tryckskador/skavsår är ganska stor vid flitig användning av skor med hård hälkappa. och även om fötterna nästan alltid läker så har jag - efter 16000kronorsoperationen i höstas - utarbetat en metod som sannolikt sparar hälar en massa besvär i framtiden och nog också pengar. jag är min egen skomakare.

här följer en fotoguide till happy feet:

plocka ur sulan

här ska det öppnas!

lämpliga verktyg: mattkniv och griptång

skär upp tyget strax ovan sömmen till bottenplattan. skär bara upp så mycket tyg som täcker plastbiten - på vissa är det ett enda tygstycke i hela innerskon. den fotade är den mer enkla varianten med ett tygstycke bara kring backfoten - då är det bara att skära och lyfta.

lyft!aha - boven i dramat!

om det behövs- den är ordentligt fastsatt/limmad -skär av plastbiten precis ovan sömmen.

ta hjälp av tången för att "slita" loss plasten -bruka ett vänligt men bestämt handlag.

ute!

fäll tillbaka tyget - man kan med fördel tejpa fast det lite så skon håller ihop inuti bättre.

mjukt&klart!

(tycker man fortfarande att det klämmer kan man avlägsna onödiga designbitar som går över hälen på utsidan av skon - det lättar på trycket ytterligare).

LYCKA TILL!

öppen 8 - a little piece of heaven

så kan det kännas i alla fall. när man man legat i träda ol-mässigt sen i oktober-10.

jag får springa två pass i veckan nu. ett intervallpass och ett ol-pass. har lagt dem på runt halvtimman. det har kännts ovant och låren har fick en utförs-chock förra veckan när 3-minutrarna avlöptes på asfalt. så i lördags skulle jag löpa det första riktiga ol-passet med fart. prognosen hade sagt 6C och sol på Hallandsåsen. jag var dödstaggad på hela vår+ol grejen. men när bilen drog söderut hade Bore en annan åsikt och snöslasket stod som spön i backen. detta fortgick från Mölndal till norr om Halmstad (under denna tid hans många dryga kommentarer fällas över min tidigare vårsols-entusiasm). sen blev det regn istället. när vi svängde av mot åsen så fick vi en liten glimt av det gula men väl på TC gick ingen ur bilen längre stund än nödvändigt. så i duggregn, snålblåst och 2C gjorde jag min inofficiella comeback på TC-gärde - den varade ungefär så länge som det tog att köpa bana - inget socialiserande här inte. anyway. jag kände mig ändå positiv och sprang iväg till start. lämpligt nog bara 800 m till denna - jag som hade tidsramar att hålla mig till. jag bestämde att jag fick springa i 35 min. sen börja gå. hade köpt en bana på 4,8 km så jag tänkte att det skulle nog ändå funka trots ingen löpform. rusade iväg från startpunkten - oj va jag fick pararera utför -balansen i skog=inte riktigt orostig. det va snö. ganska mycket men utför så det gjorde inget. läste väl kartan sisådär - fick mest fokusera på balansen och att inte springa in i en av de otaliga taggtrådarna på kartan. men sikten var god så det va mest att köra på. uppförsbackarna - ja det va tydligen också ett tag sen - fick slita. gjorde en liten bom utför till 9an -läste att jag skulle ha stenen öst om stupet. kolla deffen blir vårens ledord. lite irriterad när jag såg skärmen riktigt sticka i ögonen på mig vid stupet ovanför - men det är ju bra att ta extra kurvor nu när jag behöver träna. resten av banan flöt på bra. kollade klockan på väg till 11an - 32 min - "då får jag springa hela vägen in i mål!". klockade in på 35.41. timing kan också va en målsättning. alldeles alldeles underbart var det i alla fall. 4 timmars resa för 35 minuters löpning - lätt värt. vaknade på söndagsmorgonen med träningsvärk och en ångest jag inte haft på hela vintern. jag har ju lyckats vända mycket av den alternativa träningen till nåt, om inte roligt, så i alla fall helt ok och skidåkningen har varit fantastisk. men nu när jag tittade ut på våren så kände jag bara "jag vill inte gå till gymmet".

vinnarvägval öppen8

med lite distans är jag så oerhört tacksam att det går framåt och tror jag fått med mig väldigt mycket bra erfarenhet av denna skadeperioden.

idag var jag hos sjukgymnasten. han tyckte min häl såg "elegant" ut. då ser man ljuset liksom. jag kommer nu få öka på tiden på mina 2 pass i veckan. efter detta glädjebesked sprang jag lätt 45 min tjockmatta! allt tyder på att det kan bli en ganska trevlig vår trots allt. jag får ändå göra det jag gillar mest - kanske inte varje dag nu - men på sikt.

och tänk att ha en elegant häl - vilken grej!